The Big Lebowski (1998)

Originaltitel: The Big Lebowski

STORBRITANNIEN / USA / FÄRG / 117 min

Regisserad av Joel Coen och Ethan Coen

Skriven av Joel Coen och Ethan Coen

Skådespelare: Jeff Bridges, John Goodman, Julianne Moore, Steve Buscemi, David Huddleston, Philip Seymour Hoffman m.fl.

THE BIG LEBOWSKI (1998), bröderna Coens ganska underskattade kronjuvel. Enligt mig den bästa av deras verk. Jämför med Fargo (1996), Miller's Crossing (1990), O Brother, Where Art Thou? (2000).

The Big Lebowski visar fullt ut how sick and twisted humor och manuskript Coens kan krysta fram. Varenda replik är fullt ut genomtänkt och regin är genial.

THE PLOT GOES DOWN LIKE THIS: Jeffrey "The Dude" Lebowski, en av Los Angeles största latmaskar blir förväxlad med en miljonär med samma namn. Den rike Lebowski's snygga och mycket yngre fru Bunny är skyldig pengar till sin mans dotter vilket gör att lakejer kommer hem till The Dude's hus för att hämta pengar, de tror förstås att det kommit till den rike Lebowski. Hursomhelst slutar det med att en av lakejerna (a chinaman) pissar på The Dude's matta. Efter att ha snackat med Walter och Donny, The Dude's bowlingkompisar så kommer han fram till att den rike Lebowski ska få ersätta mattan som busen urinerat på. Väl at Lebowski's mansion träffar han betjänten Brandt som spelas av en alltid så klockren Philip Seymour Hoffman.

Bunny Lebowski, den rike Jeffrey Lebowski's fru, blir kidnappad av nihilister (?) och de ringer upp The Dude för att få honom att agera kurir vid överlämnande av lösenpengar till kidnapparna. Han får förstås rikligt betalt.

Här går allt fel.

Jag vill förstås inte spoila mer än vad jag redan gjort. So the rest is up to you to find out for yourselves.

JEFF BRIDGES passar perfekt som den ständigt "White Russian-drickande", bowlande slackern Jeffrey "The Dude" Lebowski. John Goodman spelar The Dude's kompis Walter Sobchak, en judisk, skild, envis krigsveteran (which he constantly reminds everyone of).

The Coens har ett öga för att skapa unika karaktärer i sina filmer, underbara karaktärer som man aldrig glömmer och man aldrig slutar citera. Manuset, regin, agerandet, allt är fullständigt flawless och denna diamant har fått allt för lite lovordad kritik. Jeffrey The Dude Lebowski och Walter Sobchak hamnar lätt på listan, coolaste filmkaraktärena någonsin, top 10. Förövrigt dyker även Peter Stormare upp som tysk nihilist. Uppskattat.

I'm giving it a 5, well deserved.

·····

Värstingarna (2006)

Originaltitel: Gridiron Gang
USA / FÄRG / 120 min

Regisserad av Phil Joanou
Skriven av Jeff Maguire och Jac Flanders
Skådespelare: The Rock, Xzibit, L. Scott Caldwell, Leon Rippy, Jade Yorker, David V. Thomas m.fl.

THE ROCK, WRESTLERN SOM BLEV SKÅDIS. Hur fasiken gick det till?
Ni har säkert sett honom i b-filmer som The Scorpion King (2002), Welcome to the Jungle (2003), Doom (2005) osv.
Inga höjdarfilmer med andra ord och The Rock gör inget märkvärt ifrån sig. Gridiron Gang (2006) är inget betydande undantag.
Filmen är "based on a true story" vilket gör att folk inte tror att man gjort något annorlunda med manuset. Alltså, man har tagit exakta händelser och fått skådisar att spela upp dem. Detta tjänar filmbolaget på. I USA är medelmänniskan ganska korkad. De ser en klyschig film, med andra ord, ett gäng ungdomsbrottslingar lär sig samarbeta för att sedan bli bästisar och "vinna".
Detta är, för dem, en riktigt bra film. Samma sak tycker unknowledged barn i 12-års åldern.
För övrigt finns det en dokumentär (som jag tyvärr inte har sett) från 1993 med samma namn som filmen.

To explain the plot: The Rock spelar Sean Porter, en ledare på en ungdomsvårdsanstalt USA. Han och hans kollega Malcolm Moore (Xzibit) inser att när ungdomarna släpps ut från anstalten hamnar de tillbaka i sina gamla gäng och blir skjutna eller faller tillbaka in i kriminaliteten. De bestämmer sig därför för att göra ett amerikanskt fotbollslag av ungdomarna. De tränar och hamnar i en football-liga med bl.a. ett kristet college-lag.
Man får också följa en ung kille, Willie Weathers (Jade Yorker), som förlorar sin bästa kompis i en drive-by skjutning utdelad av ett par killar från rival-gänget. Willie ska hämnas but ends up killing his mothers boyfriend och hamnar på ungdomsanstalten.

EN MYCKET REALISTISK INSIKT i amerikanska ungomdsbrottsligheten och hur den påverkar ungdomar och deras anhöriga. The Rock gör förmodligen sin bästa roll någonsin, en positiv överraskning. Men ungdomarnas skådespeleri håller inte i längden och det gör att filmen sjunker i mina ögon. Med högre budget och bättre skådespeleri kunde detta ha blivit en riktigt bra produktion. Jämfört med den personliga favoriten Remember the Titans (2000) är Gridiron Gang ingen direkt jämlike med den. En del som jag gillar är när filmen är slut får man se kommentarer från de riktiga ungdomarna som filmen bygger på, ganska känslosamt. Även scener från dokumentären från 1993. En stor bonus.
Är du taggad på att se en amerikansk fotbollsrulle är den här inte direkt att rekommendera. Den är alldeles för americanized. Den får 2 ½, godkänd helt enkelt.

··½

Kalle och chokladfabriken (2005)

Originaltitel: Charlie and the Chocolate Factory
USA / FÄRG / 115 min

Regisserad av Tim Burton
Skriven av Roald Dahl (roman) och John August
Skådespelare: Johnny Depp, Freddie Highmore, David Kelly, Helena Bonham Carter, Noah Taylor, Missi Pyle m.fl.

DU ÄR 35 ÅR, BOR MED DIN FRU OCH DINA TVÅ BARN I 10-ÅRS ÅLDERN. Det är lördag och ni ska hyra en film för hela familjen. Du bör hyra Kalle och chokladfabriken (2005), det kommer aldrig slå fel. Ungarna kommer älska den, du kommer älska den. I'm not a fan of familjefilmer men den här är fullständigt underbar. Tim Burton gjorde en av sina bästa drag när han använde sig av Johnny Depp som chokladmakaren Willy Wonka. Som ni säkert vet är Depp ett vanligt inslag i Burtons produktioner (Edward Scissorhands (1990), Corpse Bride (2005), Ed Wood (1994), Sleepy Hollow (1999).

Willy Wonka, ägaren till världens största chokladfabrik, bestämmer sig en dag för att visa fabriken för fem barn från världens hörn. Genom att välja ut dessa barn, lägger han en s.k. Golden Ticket i fem av alla chokladkakor som han varje dag producerar i sin fabrik. Biljetterna kan hittas var som helst i världen. Hittar man en ticket i en chokladkaka får man komma till chokladfabriken och visas runt i en hel dag. Pojken Kalle Spann (Freddie Highmore) är en mycket fattig pojke som bor i ett fallfärdigt hus med sin mamma (Helena Bonham Carter), sin pappa (Noah Taylor) och sina mor och farföräldrar. Mycket gulligt när alla sover i samma säng.
Anyhow, Kalle hittar självklart en biljett i en chokladkaka. Dagen kommer då de fem barnen ska besöka fabriken tillsammans med en förälder. Kalle har med sin farfar som jobbat på fabriken många år tidigare. De äntrar fabriken och då får tittaren en påse med ögongodis. Fabriken består förstås av 100-tals olika egendomliga rum med egendomliga funktioner. En otroligt vacker skapelse, den här filmen, en av de vackraste. Med otroligt foto fångar Burton minsta detalj så att inget går till spillo.

KIDSEN BESTÅR, undantag Kalle, av egentligen ett gäng bortskämda snorungar, som man stör sig så oerhört på. Härligt. Till råga på allt består Wonkas alla arbetare av mycket små figurer som kallas Oompa Loompas. Små gubbar som styr allt i fabriken. Vare sig det är att hugga ut kola ur Kolaberget eller skicka chokladkakor genom TV:n. Det finns alltså 1000-tals Oompa Loompas i fabriken och en kul grej är att allihop spelas av samma person, Deep Roy. När de klipper in honom bredvid varann blir det effektfullt och komiskt när man inser det.

En ganska underskattad film som egentligen borde fått mer cred och priser. Kommersiellt var den självklart en hit och fick bra kritik. Smart drag av Burton att få liv i en gammal berättelse av Roald Dahl. Nackdelen är att om 40 år när man hör Kalle och chokladfabriken (2005) tänker man genast på filmen från 2005 och inte på den geniala boken från 1964. Precis som med andra filmer som bygger på böcker så glöms vissa delar bort och det är tråkigt. Filmen är bra, boken är bättre. Ger den en ganska klen 4.

····

Lock, Stock and Two Smoking Barrels (1998)

Originaltitel: Lock, Stock and Two Smoking Barrels
STORBRITANNIEN / FÄRG / 107 min

Regisserad av Guy Ritchie
Skriven av Guy Ritchie
Skådespelare: Jason Flemyng, Dexter Fletcher, Nick Moran, Jason Statham, Steven Mackintosh, Nicholas Rowe m.fl.

GUY RITCHIE GJORDE ÅR 1998 revolution. Han skapade det perfekta manuset, innehållande de mest underbara karaktärerna, soundtracket, scenerna. En blick in i småskurkarnas vardag on the crappy side of London town.

Fyra småtjuvar samlar ihop 25 000 pund vardera och lägger ihop dem för att en av dem, Eddie (Nick Moran), ska få spela poker mot porrkungen Hatchet-Harry. This Eddie är en riktig höjdare på poker och de fyra är säkra på att kunna spöa Harry m.fl. Med hjälp av sin trogna lakej, Barry the Baptist fuskar sig Harry till segern. Efter att Eddie försökt bluffa och satsat mer än han kunde gå i god för. Detta gör att Eddie och de andra tre blir skyldiga Harry 500.000 pund och har en vecka att få ihop det. Vännerna spelas av Jason Statham (The Transporter (2002), Snatch. (2000)), Dexter Fletcher (Topsy-Turvy (1999)) och Jason Flemyng (Layer Cake (2004), Mean Machine (2001)).

DET SOM GÖR DEN HÄR FILMEN så bra och originell är alla småsaker. Den engelska cockney-dialekten, flertal citat, alla figurer som har en särskild genomtänkt image och tankesätt, bakgrund. Allt blir så fruktansvärt säkert och genomtänkt. Förhållandevis okända skådisar som gör ett riktigt hästjobb med sina roller. Min egen favorit är Rory Breaker, en svart maffia-boss med afro-hår. Alla har sett filmer som direkt efter får en att känna, den vill jag se igen, den kommer jag aldrig glömma. Lock, Stock and Two Smoking Barrels (1998) är precis en sådan film. Har ni sett Snatch. (2000) ska ni se den här, den är Ritchies guldkorn och hans original. Man blir verkligen "kompis" med alla karaktärer och man känner att alla är så förbannat coola och att alla borde "vinna". Vinnie Jones gör en riktigt bra rollprestation som Big Chris, en av Hatchet-Harrys' gorillor (han gör i stort sett samma roll i Snatch. (2000)). En kul grej med Lock, Stock and Two Smoking Barrels (1998) är att Guy Ritchie inte använder sig av några kvinnor i rollerna. Finns endast ett fåtal. Samma sak i Snatch. (2000) och Revolver (2005). Det krävs nästan att man ser den här filmen fler gånger, för varje gång upptäcker man nya och roliga saker, man märker citat och hur karaktärerna driver ironiskt med varann.

Summa, sumarum; En film som länge legat mig mycket varmt om hjärtat och som jag mer än gärna delar med mig av.

·····

Paraplyerna i Cherbourg (1964)

Originaltitel: Les parapluis de Cherbourg
FRANKRIKE / FÄRG / 91 min

Regisserad av Jacques Demy
Skriven av Jacques Demy
Skådespelare: Catherine Deneuve, Nino Castelnuovo, Anne Vernon,
Marc Michel, Ellen Farner, Mireille Perrey m.fl.

LES PARAPLUIS DE CHERBOURG, en typisk kärleksfilm från Frankrike. Land of Love.
Historien utspelar sig i Cherbourg, Frankrike. Låter klyschigt och det är det också. Såg filmen för ungefär en månad sen, såg man den 1964 var den säkert en av de vackraste, mysigaste kärleksfilmen någonsin, vilket jag inte fullfjädrat kan intyga. Det som är annorlunda with this flick är att genom hela filmen sjunger man. Ingen helylle-musikal där alla sunkiga arbetare på en fabrik plötsligt kan brista ut i dans och sång bara för att huvudpersonen känner för det. Utan hela filmen pratsjunger figurerna. Mycket, mycket originellt av regissör Jaques Demy.

Back to the plot: Geneviève är 16 år och bor tillsammans med sin änka till mamma som äger en paraplyaffär i Cherbourg. Hon är tillsammans med Guy, en bilmekaniker som kan sjunga. Guy åker ut i krig och försvinner ur Genevièves liv, however lovar de varann att älska varann och gifta sig när Guy kommer tillbaka. I en smyckesaffär träffas Geneviève och hennes mamma, miljonären Roland. Roland blir såklart förälskad i henne och smickrar med presenter och diverse bjudningar. Mamma vill såklart att hon ska gifta sig med mounsieur Roland Cassard, miljonären som kan sjunga. Till råga på allt är hon gravid med Guys unge. Kan Geneviève glömma Guy i kriget eller väntar hon på honom?

FILMEN HÅLLER OCH LYFTER PÅ GRUND AV sin originella touch med sjungande manus. Mycket gulligt och puttinuttigt, alldeles utmärkt film att glutta med flickvännen. Nominerad till en del Oscars och så vidare. Tamt är att en del av skådespelare inte har sina egna sångröster, börjar man tänka på det, ser man det också. Vilket skapar ett irriterande tänk. Se filmen, ni kommer inte ångra er om ni nu inte älskar filmer som The Crow och Nightmare on Elm Street. En klassisk "må bra"-rulle som helt klart förtjänar god kritik.

På IMDb har filmen 7,9 i snittbetyg. Tycker jag låter bra, ger den 4 utav 5 möjliga.

····