Casanova (2005)

Originaltitel: Casanova
USA/FÄRG/112 min

Regisserad av Lasse Hallström
Skriven av Jeffrey Hatcher, Kimberly Simi och Michael Cristofer
Medverkande: Heath Ledger, Sienna Miller, Jeremy Irons, Oliver Platt, Lena Olin, Omid Djalili m.fl.

LASSE HALLSTRÖM är en duktig regissör och har gjort många bra filmer, där Gilbert Grape (1993) (i min mening) stoltserar som hans allra bästa. Dock är han ingen favorit. Lasse Hallström har ibland en tendens att trampa i medelmåttans sumpmarker. Även om hans filmer är intressanta och långt ifrån dåliga, så blir det ibland bara "ytterligare en film.

Casanova (2005) har förtjänsten att vara baserad på självaste Giacomo Casanova, den venetianska kvinnotjusaren, vars efternamn nu är synonymt med just förförelse. Även om den är väldigt löst baserad (filmen använder sig ibland av karaktärer som inte ens existerat på riktigt), så är det, tillsammans med den fina miljön, givetvis ett lockbete för tittaren. Det, tillsammans med en hel del bra skådespelare, förvärrar givetvis inte saken. Heath Ledger är bra som Giacomo Casanova (även om hans roll och filmen i helhet inte är helt rätt för Ledger) och Sienna Miller gör också en fin prestation som den svårfångade Francesca Bruni. Jeremy Irons och Oliver Platt syns också i fina roller, men tyvärr tror jag att, som jag visserligen nämnde tidigare, att filmen i sig är alltför lågmäld och behärskad för att verkligen ge andrum åt fina prestationer. Det blir aldrig tillfällen för scener med mycket utrymme, utan istället blir det bara snabba konversationer hit och dit, för att på något sätt flyta historien framåt. I min mening ser jag hellre en film med färre, bättre scener, än en film med mer, sämre scener. Det handlar, som man vanligtvis säger, inte om kvantitet, utan kvalitet.

Även om Casanova otvivelaktigt är en underhållande film, är det sällan det faktiskt blir mycket underhållande. Den är kvick och i slutskedet sätts nerverna på helspänn, men jag tror det, på något sätt, ligger en förbannelse över just kostymfilmer. Antingen blir de väldigt tråkiga och långa, mediokra eller riktigt mästerliga (se Amadeus: The Director's Cut (1984)). Även om Casanova helt klart har sina kvaliteter, något som gör att den är värd att ta en titt på, så blir det tyvärr inte så mycket mer än mittenalternativet, just en, trots andra fina sidor, ganska medioker film, med fint skådespel och en vacker miljö. 2½/5