Originaltitel: Snabba CashSVERIGE/FÄRG/162 min
Regisserad av Daniel Espinosa
Skriven av Maria Karlsson (filmmanus) och Jens Lapidus (baserad på roman)
Medverkande: Joel Kinnaman, Lisa Henni, Dejan Cukic, Fares Fares, Dragomir Mrsic, Jörgen Berthage m.fl.
SVENSK FILM har ett ganska dåligt rykte, ibland lite väl orättvist, då det faktiskt finns en hel del bra svensk film på senare år, även om de verkliga mästerverken är sisådär 40 år gamla. Snabba cash (2006) av Jens Lapidus, boken vill säga, slog ju igenom som bara den när den kom. Om jag ska vara ärlig, så trodde jag att den boken bara var ytterligare ett exempel på en svensk som vill göra något "typiskt amerikanskt": mycket våld, svordomar och action, för att sätta svensk litteratur på hög tuffhetsskala. Faktum är att Lapidus bok var mycket bra, inte bara hade Lapidus, som själv är advokat, mycket kunskap om ämnet, hans språk och skiftningar karaktärerna emellan var suveräna.
Filmen då? Ofta brukar filmatiseringar göra trogna beundrare av det baserade verket något besvikna. Jag gillar Lapidus bok och jag kan utan problem intyga att filmen skiljer sig från boken, utan att direkt säga att ni bör bli besvikna. Joel Kinnaman är mycket bra i sin roll som JW och utmärker sig med ett skådespeleri som faktiskt är utöver det vanliga inom svensk film. Såväl Joel som de andra skådespelarna gör ett fantastiskt jobb, något som kan bero på den felfria dialogen och den givet tuffa atmosfären som skulle ge vem som helst gott självförtroende i skådespelarbranschen.
Daniel Espinosa, regissören, är en intressant och trevlig prick. Jag kände direkt att det var skönt med en ganska okänd person i regissörstolen, även om filmatiseringen av det här decenniets kanske mest omtalade svenska bok (tillsammans med Stieg Larssons böcker, givetvis) givetvis kunde te sig bli en svår uppgift. Espinosa börjar filmen mycket bra, med ovanlig, hastig klippning och en, rätt igenom, tuff känsla. Skådespelarna är som hand i handske och inget kan gå fel, tills något händer. För mig, en som klämt boken, är det nu självklart att en stor del av det viktiga i boken helt ignorerats i filmen. Saker man kände igen, saker som man tyckte gjorde handlingen ännu mer intressant, framställdes här blott som en knarkhistoria utan något direkt djup. För gemene man som inte läst boken är detta säkert inget problem, men för mig blir det oundvikligt och ganska irriterande, med det inte sagt att Snabba Cash är en dålig actionfilm.
Snabba Cash är underhållande, men blir ganska seg och alla blunders blir därefter allt tydligare. Efter att ha sett Snabba Cash får man egentligen inte så mycket mer än en actionfilm med bra skådespel. Den intensiva pulsen finns liksom inte där, som i boken. The Shining (1980), en favoritfilm, följer knappast upplagan, men det finns ändå en ådra i den filmen som också går att hitta i boken. I Snabba Cash blir det dock inte så mycket mer än lite underhållning. Nu ska jag inte höja boken till skyarna, för så bra var den inte, så den behöver höjas till skyarna mer än den redan gjorts, men en mer rättvis filmatisering hade resulterat i bättre film. Nu blir det lite så, att man fick en handfull upplevelser, medan andra handen står tom. Var det inget mer än såhär? 2½/5
