Dinner for Schmucks (2010)

Originaltitel: Dinner for Schmucks

USA/FÄRG/114 min
Regisserad av Jay Roach
Skriven av David Guion, Michael Handelman och Francis Veber
Medverkande: Steve Carell, Paul Rudd, Zach Galifianakis, Jermaine Clement, Stephanie Szostak, Lucy Punch m.fl.

JAG HADE TUREN att se den här filmen på premiären i Los Angeles. Eftersom jag studerar filmskapande i tre veckor i filmvärldens imperium, erbjöd skolan oss en tur till biografen. Det var fredag och Dinner for Schmucks (2010), med favoriter som Paul Rudd, Steve Carell medverk

andes, hade premiär. Tyvärr, Inception (2010).

Nu kanske det var ett kvalitetsmässigt misstag. Inception ligger på tredje plats på IMDb:s lista över de 250 bästa filmerna (enligt betygen från alla miljoner besökare på hemsidan). Sedan är ju Christopher Nolan bakom rodret. Ändå finns det något speciellt i löjliga filmer som denna och med David Walliams (Little Britain (2003)) och Jermaine Clement (The Flight of the Conchords (2007)) kan det inte bli annat en kul.

Tim (Paul Rudd) är en kontorsnisse på väg uppåt, men för att vinna förtroende och en högre ställning på sitt jobb, måste Tim bli bjuden på middag med sin chef och kollegor. Det är dock inte vilken middag som helst, det är en middag för idioter. Tanken är att man ska ta med en fårskalle till gäst var och den som visar sig ha den mest tokiga gästen "vinner." Tim tycker det är en bisarr idé och tänker inte gå, tills han stöter på Barry (Steve Carell), en riktigt efterhängsen knäppgök som gör rent utsagt fascinerande konstverk med döda, uppstoppade möss på sin fritid. Tim anar att detta måste vara ett tecken. Det är praktiskt taget som att Barry serverar sig själv på silverfat. Tim ska gå på middagen.

Idén är faktiskt ganska originell och är baserad på den franska filmen En mycket speciell middag (1998), fast i exklusiv Hollywood-utgåva. Rudd tilldelas återigen rollen som vanlig snubbe vi kan relatera till (inte alltför olikt den rollplacering Ben Stiller fått) och trots att han kan gå för så mycket mer (Brian Fantana i Anchorman: The Legend of Ron Burgundy (2004), någon?), så gör han det allra bästa med sin roll och erbjuder en hel del skratt. Sedan kommer då den förväntade skrattsuccén Barry, med Steve Carell. Carell är en talang när det kommer till komik och gör i princip alla sina roller bra. Dock kan jag inte sluta tänka på att Barry, en stor roll i denna film, är ganska så ointressant. Han är grymt rolig på sina ställen och, som jag nämnde, hans muskonstverk är remarkabla, hans bakgrund är också intressant, men vi erbjuds egentligen ganska lite av denna karaktär. Man tror ofta att direkta karaktärer ej behövs i komedi, men det är just det som är kul. Därför finner jag oftast större potential i Walliams schweiziska knös, Clements självälskande konstnär eller Zach Galifianakis tankeläsare. Därför hade jag gärna sett mer i Carells karaktär och inte just en väldigt, väldigt jobbig/rolig snubbe med sentimentalt förflutet.

Dock tål att sägas att Dinner for Schmucks är en väldigt kul film. Trailern talar för sig själv och även om den har sina dalar, är topparna så rediga att man inte bör klaga. Det är en rolig film och det är just det som är bra med den.

I sommarhettan är det ju givet att filmskaparna i USA funderat ut den ultimata sommarkomedin. Ni vet, den där typen av film som alla bara går och ser på, fast vissa inte ens gillar den typen av komedi. Det hör liksom till sommaren på något sätt. Därför är det skönt att se en film som Dinner for Schmucks, därför att (och det har jag värnat om tidigare) den bara är där för att underhålla, roa och få oss att skratta och ibland är det precis det som räcker en varm sommarkväll. 3/5