Perfect Blue (1998)

Originaltitel: Perfect Blue
JAPAN / FÄRG / 81 min

Regisserad av Satoshi Kon
Skriven av Sadayuki Murai och Yoshikazu Takeuchi
Medverkande: Koichi Arai, Nobumasa Arakawa, Hideki Futamura, Hisashi Eguchi, Michiyo Suzuki, Toshiya Niidome m.fl.

VARFÖR SKA MAN GÖRA ANIMERAD FILM? Ja, varför skulle man inte göra det, är väl möjligen en bättre fråga. Varför ska man inte utnyttja att ens roller får ta vilken skepnad man vill och varför ska man inte låta magiska och övernaturliga händelser få en stor plats i filmen? Ja, jag vet inte. Men en bidragande orsak är naturligtvis att animerad film är för barn, så är det för så har det alltid varit, det är bara att lära sig. Men varför skulle man inte bryta de oskrivna reglerna? Ja, som sagt, det har jag ingen aning om.

I JAPAN är animerad film för alla. Det är så det verkligen borde vara överallt och med lite flytt kommer Japan kanske kunna påverka oss i västländerna positivt till att göra mer animerad vuxenfilm - någonting som vi faktiskt redan gjort i viss grad. Se på danskarna och deras Princess (2006). I Kill Bill: Vol 1 (2003) så gör Tarantino en tjusig kontrast in i japansk animevärld för vuxna, just de scenerna kan mycket väl vara inspirerade från Perfect Blue (1998), en animerad thriller av Satoshi Kon. Möjligtvis ett okänt namn för oss, men en välkänd person i Japan. Även för mig var han okänd fram tills igår, då jag såg Perfect Blue. Men för många, som känner till den japanska animen (det vill säga, japansk tecknad film) bättre än jag gör är det en solklar klassiker. För att komma till saken så ligger filmen väldigt nära att vara en fotografisk film fast den är helt tecknad. Mycket tack vare alla verklighetstrogna detaljer, miljöerna och karaktärerna som inte känns alldeles för orealistiska. Även om första reaktionen kan vara att det är något tecknat trams så lär den andra bli att skillnaden inte alls är speciellt stor från andra filmer. Dock är det här en film som bara hade kunnat bli animerad eftersom den innehåller en hel del fantasifulla sekvenser som skulle bli svåra att göra snygga med kamera men också en del saker som skulle bli för våldsamma för de flesta i en icke-animerad film.

Det är nämligen så att Mima ska sluta i pop-bandet Cham för att satsa på en kariärr som skådespelerska. Men direkt efter hennes avgång så börjar mystiska saker att ske. På en hemsida kallad "Mimas rum" skriver någon varenda händelse som sker i Mimas liv utan att Mima har en blekaste aning om vem det kan vara. Utanför internet i Mimas liv händer det fler underligheter - brevbomber, våldsamma mord. Till slut blir Mima näst intill galen och förlorar begreppet över vad som är verklighet och vad som bara är fantasi. Samtidigt smyger en mystisk omkring.
Precis som Mima fattar även vi tittare förståelse så småningom. Skräckfyllda illusioner och våld kommer fram mer och mer fram tills slutet då fortfarande inte allting känns självklart. Filmen är ganska intressant på det sättet. Obegripliga filmer får ofta en behållning på det sättet. Här är mycket dessutom väldigt obehagligt.

MEN, PERFECT BLUE är egentligen många vägar sämre än jag hittills uttryckt mig. Anledningen är att filmen inte alls är särskilt snyggt animerad. Mycket vinklar och ljus i filmen är strålande och likaså är miljöerna och karaktärerna mer verklighetstrogna än man kan fövänta sig, men bilderna är alldeles för stela. Kanske ville Satoshi Kon ha det så, men det vill inte jag. Jag vill att en bra film helst ska vara bra på alla sätt och viss, vilken den inte är. Dock rekommenderas den ändå, storyn är krånglig, men spännande och händelserik. Och med en sån härlig thrillerkänsla kan det väl ändå inte bli annat än bra.

···