Krigarna (1979)

Originaltitel: The Warriors
USA / FÄRG / 92 min
Regisserad av Walter Hill
Skriven av Sol Yurick (roman), David Shaber (filmmanus) och Walter Hill (filmmanus)
Medverkande: Michael Beck, James Remar, Dorsey Wright, Brian Tyler, David Harris, Tom McKitterick m.fl.

KRIGARNA ÄR, PÅ MÅNGA SÄTT, en typisk 1970-talsfilm från USA. Det är inte bara det överhängande temat "ungdomsvåld" och "gäng" som lyser upp filmen, utan även den oavsiktligt gryniga och mörka bilden, som bidrar till en speciell, tyst, men ändå intensiv, känsla.

När Krigarna kom till Sverige, var den ett föremål för många debatter angående filmvåld. Till skillnad från Motorsågsmassakern (1974), som är en erkänt ökänd film, så var det inte många som fortsatte grunna över våldet i Krigarna. Visserligen är Krigarna en våldsam film, men knappast överdrivet, med dagens mått.

Filmen handlar, kort och gott, om ett gäng (vid namn The Warriors), som åker långväga, obeväpnade, genom New York, för att närvara på ett stort evenemang för alla gäng i New York. Det är ett försök av den mäktige Cyrus att förena alla gäng och i massor ta över New York, kvarter för kvarter. Någon samtycker inte med Cyrus, knäpper denne när han står uppe på scenen och skyller sedan på The Warriors. Utan att tveka väljer alla gäng att leta fatt på The Warriors och få tag i dem, döda eller levande. Plötsligt blev The Warriors redan ganska osäkra utflykt en katt-och-råtta-lek, tillbaka till Coney Island.

På ett sätt är det svårt att recensera en film som denna, då skaparnas strävan nog ej var att göra ett tungt och episkt drama. Det mesta var nog avsett att bli lite spännande. Krigarna är, utan tvivel, en underhållande film. De skitiga miljöerna, de tilltufsade ungdomarna och tystheten, just den som ökar all spänning, gör att Krigarna blir något av en ultimat New York-på-1970-talet-film. Oron för gängkrigen och gatuvåldet hängde över New York som en skugga och ett flertal filmer i genren släpptes, där Krigarna är en av de kändaste.

Skådespelet är inget att direkt hurra för. Det erbjuds ganska lite kvalitet på den fronten, även om det inte är direkt kasst. Det som förgyller filmen är främst dess tysthet, spänning och stadskänsla, som ger tittaren en inblick i hur det antagligen var att vara på fel plats, vid fel tillfälle, i New York på 1970-talet. Utöver spänning och härlig atmosfär är det dock inte mycket till övers. Underhållningsvärdet finns där, men förutom speciella kvaliteter, finns där inte särskilt mycket att kalasa på i Walter Hills film. 3/5