The Social Network (2010)

Originaltitel: The Social Network
USA/Färg/120 min

Regisserad av David Fincher
Skriven av Aaron Sorkin och Ben Mezrich
Medverkande: Jesse Eisenberg, Rooney Mara, Bryan Barter, Brenda Song, Dustin Fitzsimons, Armie Hammer m.fl.

THE SOCIAL NETWORK (2010), 2010 års största besvikelse efter att Sverigedemokraterna kom in i riksdagen. Mina förväntningar var verkligen höga när jag gick och såg den här, men man fick inte gå hem med nöjd. En film om Facebook och dess skapare. Vad kommer näst? En film om Bill Gates? Hela konceptet med den här idén tycker jag är lite smått töntig. Facebook har ju inte varit populärt så jättelänge, drygt fem år. Det har funnits längre i USA, men inte i resten av världen, så jag förstår egentligen inte varför man inte väntar tills det blivit ännu större och har varit det största nätverket ett tag. Det skulle vara coolare om man väntade tills Mark Zuckerberg (grundare och huvudkaraktären i filmen) har dött. Då blir det mer biografi, tycker jag. Sen att David Fincher (Se7en (1995)) regisserar är ju kul och se, men resultatet blev sådär. Det här är inte riktigt hans genre, men ett helt okej jobb gjorde han.

Visst, det kan vara kul och veta hur allting startade men ibland vill man nog inte veta allt. Detta är ett sådant fall där man inte vill veta hur han har gjort för att bli så framgångsrik. Handlingen är lätt. Allt handlar om Mark Zuckerberg (Eisenberg). Han går på Harvard University, han är verkligen en tönt i plugget. Han hänger med sina töntiga polare och får inga tjejer. Men när han precis har blivit dumpat av en tjej kommer han på en idé om att starta upp ett network. Resten av filmen handlar om endast tre saker (enligt mig): 1. Han skaffar sig mer kompanjoner och medarbetare. 2. Bygger upp företaget, större nätverk, mer pengar. 3. "Blåser" sina medarbetare och kompanjoner, de får sin del med pengar, men deras namn står inte med i Facebook-historien.

Efter att man har kollat på den vill man ju inte, liksom, gilla Mark. Visst, han har byggt upp världens största nätverk, men att ha byggt upp nätverket på ett sådant sätt är ganska oskönt. Han blåser sin medarbetare, som var med och grundade hela skiten. Det kan man ju tycka är lite speciellt.

Mark ska inte bara få skit, han har trots allt skapat Facebook och hur han gjorde det är ju fantastiskt (bortsett från sin stil mot kompisarna), hur han, från att vara tönt, till att bli grundaren av Facebook, fått så mycket respekt och beröm. Nu använder ju varenda person jag känner Facebook, med ett få undantag, så han har ju verkligen lyckats, den där Mark. Trots allt detta så är det ändå en bra film. 3/5

Guds stad (2002)

Originaltitel: Cidade de Deus
Brasilien och Frankrike/Färg/130 min

Regisserad av Fernando Meirelles och Kátia Lund
Skriven av Paulo Lins och Bráulio Mantovani
Medverkande: Alexandre Rodrigues, Leandro Firmino, Phellipe Haagensen, Douglas Silva, Jonathan Haagensen, Matheus Nachtergaele m.fl.

EN GANGSTERFILM FRÅN BRASILIEN? Låter sådär lockande kanske, om man vill se en gansterrulle tar man ju första bästa filmen med Robert De Niro. Men efter att ha sett denna film behöver man inte göra det längre. Den här kompletta filmen är inte bara sjukt bra utan också hemsk, cool men framförallt det bästa, baserad på en sann händelse. Det blir som en helt annan film när den är baserad på en sann händelse. Jag kunde dock inte förstå att allt i filmen har hänt på riktigt, för att händelserna i filmen är som påhitt. Det är så brutala scener, händelserna i filmen skulle lika gärna kunna vara påhittade. Men nu är dem inte det och bara det är en anledning att se filmen. Det är inte ofta man får se en ungdomsfilm såhär bra, framförallt på portugisiska. Jävligt ballt språk för övrigt.

Handlingen i filmen är ganska så invecklad. Filmen utspelar sig från år tionde till årtionde med start från 60-talet. I varje årtionde handlar det om olika personer och deras historia, men själva huvudpersonerna är då Buscapé (Rodrigues), Bené (Haagensen) och Zé Pequeno (Firmino). Dem här karaktärerna får man följa från när dem är små tills dem blir stora, hur de, från att vara små banditer, väljer att fortsätta med det livet eller gå en egen väg.

En färgstark och känsloladdad historia som väcker nyfikenhet om vad som hände i kåkstaden utanför Rio. Jag tror inte jag är ensam om att ha googlat upp händelserna efter sett filmen. Det är ju inte normala händelser, utan det är brutala knarkuppgörelser. Personen Zé Pequeno börjar att döda människor när han bara är åtta år och fortsätter med det. Raketen går sin egen väg, liksom Benny. 4½/5

Death Proof (2007)

Originaltitel: Death Proof
USA/Färg/114 min

Regisserad av Quentin Tarantino
Skriven av Quentin Tarantino
Medverkande: Kurt Russell, Zoe Bell, Rosario Dawson, Vanessa Ferlito, Sydney Tamiia Poitier, Tracie Thoms m.fl.

EN GALEN, GAMMAL STUNTMAN och en jävla massa tjejer. Låter lite som en Tarantino-rulle. Death Proof (2007) och Planet Terror (2007) ingår i Grindhouse (2007)-projektet. Tarantino och Rodriguez är ju, som nog dem flesta vet, goda vänner och gör de flesta grejer med eller med hjälp av varandra. Detta projekt var ett sådant. Tarantino gjorde Death Proof och Mr. R gjorde Planet Terror. Death Proof låter ju extremt hårt, men det är lite mjukare än vad man tror. Men det är ju Tarantino, så det klart det blir hårt på sina ställen.

Med Kurt Russel (Miracle (2004), Poseidon (2006)) i huvudrollen och ett antal tjejer får vi en resa genom hat, sprit, dans och långsamhet (om man kan säga det). Death Proof är bra, fast med de överdrivet långa scenerna så kan man tappa fokus.

Stuntman Mike (Kurt Russel) är en gammal stuntman som åker runt i en riktigt sjuk bil och helt enkelt tar död på sina offer, som bara är tjejer. Jag vet faktiskt inte varför han tar död på dem, men jag tror det är av njutning och avundsjuka. Det är själva handlingen i filmen och hur han först spanar in sina byten och ger tjejerna en hotande bild så att dem borde bli skrämda, men det är ju tjejer så de tycker att han bara är konstig. Men musiken i denna film är underbar. Jag skulle vilja säga att Death Proof har nästa lika bra musik som Kill Bill-filmerna, som enligt mig har ett av världens bästa soundtrack. Med bra skådespeleri av både ”the girls” och Stuntman mike och fantastisk musik så blir denna rulle en bra film, med lite sega scener. Sedan finns det ju inget bättre än med coola biljakter. Det är ju sjukt spännande!

Om man nu inte har sett Grindhouse-filmerna och vill se dem, se denna film först. Den är mer en mjukstart till Planet Terror. En ganska hård mjukstart, men lite sämre än just Planet Terror. Men se denna film. Det är ju en Tarantino-film, alla Tarantino-filmer är bra och måste ses. 3/5

Black Swan (2010)

Originaltitel: Black Swan
USA/Färg/108 min

Regisserad av Darren Aronofsky
Skriven av Mark Heyman, Andres Heinz och John J. McLaughlin
Medverkande: Natalie Portman, Mila Kunis, Vincent Cassel, Barbara Hershey, Winona Ryder, Benjamin Millepied m.fl.

EN PSYKOLOGISK THRILLER med balett, med två av dem snyggaste skådespelerskorna just nu. Vi ser Natalie Portman (Leon (1994), Garden State (2004)) i huvudrollen som Nina, en duktig balettdansös som är noga med hur hon ser ut, vad och hur mycket hon äter. Hon vill verkligen inte sabba hennes dröm, att bli ”Svandrottningen” i balettdansen The Swan. Hon gör en audition för hennes lärare Thomas Leroy (Cassel från Mesrine: Public Enemy No. 1 (2008)) som gillar henne på två sett. Han gillar vad han ser men också hur hon ser ut. Nina får rollen som svandrottning men också rollen som Thomas ”leksak."

Thomas är hård mot Nina om hur hon presterar. Samtidigt finns det ett hot mot Nina och hennes roll som svandrottning. Den ”galna” balettdansösen Lily (Kunis från The Book of Eli (2010)).

En sen kväll, efter sista repetitionen, hittar Lily Nina gråtandes efter att Thomas har pushat henne kanske lite för hårt. Nina öppnar sig för Lily och litar på henne och säger att hon inte ska säga något till Thomas dagen efter. Det är exakt det hon gör, hon berättar hur Nina mår för Thomas. Detta skapar problem i gruppen och Thomas säger till Nina att hon ska ta en paus. Hon blir förtvivlad, eftersom att hon har drömt om att vara svandrottning. Hon vägrar, hon gör det ändå.

Senare den kvällen kommer Lily hem till Nina för att be om ursäkt. Hon bjuder ut Nina på en drink, Nina hänger med trots att hon har sin stora drömföreställning imorn. Nina och Lily raggar upp två killar. De tar några drinkar och helt plötsligt ser man Nina och Lily råhångla, och lite mer. Dagen efter brukar inte vara så härlig. Inte denna heller, eller?

Black Swan är en fantastisk film. När man börjar titta så får man uppfattningen av ett vanligt drama, men under tiden händer det saker som är svåra att förklara. Man får även se hur vig man måste vara för att kunna dansa balett och hur ont det faktiskt kan göra. En svår film att sammanfatta kort, eftersom att det händer saker hela tiden. 4½/5