Ung rebell (1955)

Originaltitel: Rebel Without a Cause
USA / FÄRG / 111 min

Regisserad av Nicholas Ray
Skriven av Nicholas Ray, Irving Shulman och Stewart Stern
Skådespelare: James Dean, Natalie Wood, Sal Mineo, Jim Backus, Ann Doran, Corey Allen m.fl.

NÅGONTING SOM NU känns både aktuellt och inte så förvånande är det allt mer påtagliga ungdomsvåldet, inte minst efter den tragiska dödsmisshandeln på Kungsholmen för ett antal månader sedan. Vi har sett Stanley Kubricks mästerliga och skrämmande dystopi, Clockwork Orange (1971), om våldet i samhället, men Ung rebell kom faktiskt sexton år innan, och var faktiskt en av de absolut första filmerna som antydde och gestaltade ungdomsvåld, inte bara i de lägre samhällsklasserna, utan också hos välmående och rika familjer. Men förvänta dig inte några som helst likheter med Clockwork Orange egentligen, utan det här är mer än realistisk och vardaglig gestaltning av våldet.

Jim (James Dean) är en rebellisk ung man som har flyttat till en ny stad, och finner där omedelbart både vänligt sinnade människor och fiender. Jim deltar i både knivslagsmål och bilrace, och hittar även kärleken... Värt att nämnas är att James Dean bara hann medverka i ett par, tre filmer innan han dog i en bilolycka, samma år som den här filmen kom upp på biograferna. Ytterligare en intressant detalj att nämna är att filmen faktiskt blev nominerad till tre Oscars, men fick gå hem utan någon statyett, och en av de sakerna som blev nominerad var manuset, av Nicholas Ray, som även regisserade. Och visst, både regin och manuset är värd en del beröm, och hela historien byggs upp stämningsfullt, med alla nödvändiga delar, och ett oerhört spännande och hänförande klimax. Filmens stora "stjärna", James Dean, får givetvis mycket plats och får agera uttrycksfullt och det känns ganska häftigt att se honom, eftersom han ändå är lite av en legend inom skådespel. Men egentligen är det birollerna som är det bästa och mycket välförtjänt blev både Sal Mineo och Natalie Wood, Jims vänner, nominerade till en Oscar, för bästa manliga respektive kvinnliga biroll, och det känns verkligen som att Sal Mineo har lyckats fullständigt med sin rolltolkning av Jims yngre vän Plato, eftersom hans karaktär verkligen väcker känslor hos åskådaren, som irritation, rädsla och ilska. Då måste man ändå kunna konstatera att han har lyckats med sitt skådespel, för det är väl just det som skådespelarna eftersträvar i och med sina rolltolkningar?!

MEN DET KAN vara bra att berätta att den här filmen inte innehåller överdrivet mycket våld, bara ett par få scener. Det slutliga klimaxet är också spännande och känns väl genomarbetat, i stort sett är filmen mycket, mycket bra, och absolut sevärd. Det enda som filmen egentligen faller på är väl egentligen är ironiskt nog bitar ur manuset, för trots att Nicholas Rays manus känns intressant och välgjort och blev nominerad till Oscar, så är det i mina ögon ganska tunt egentligen. Visst det finns en hel del väldigt bra scener, men förutom dem så känns det ganska platt. Delarna mellan filmens höjdpunkter känns ibland lite oengagerade. Men det är sannerligen det enda man skulle kunna klaga på, för de unga skådespelarnas insatser är klanderfria, och missförstå mig inte alls, manuset är inte dåligt, bara vissa små detaljer är inte på samma nivå som filmens övriga beståndsdelar.

····