Sunset Boulevard (1950)

Originaltitel: Sunset Blvd.
USA / SVART-VIT / 110 min

Regisserad av Billy Wilder
Skriven av Charles Brackett, Billy Wilder och D.M. Marshman Jr.
Skådespelare: William Holden, Gloria Swanson, Erich von Stroheim, Nancy Olson, Fred Clark, Lloyd Gough m.fl.

DET VAR BÄTTRE FÖRR. Inom film tänker jag oftast så, även om jag inte levde "förr" så är det lätt att se vilken klasskillnad det är mellan de flesta gamla och nya filmerna, i alla fall vad gäller manus och filmens uppbyggnad. Måhända att dagens teknik kunnat ge dagens filmskapare nya originella möjligheter att skapa en mer verklighetstrogen, eller häftigare film, men för mig spelar specialeffekter nästan ingen roll när jag bedömer en film, det viktigaste är manus (story,dialog), skådespel och fotot. Sunset Blvd. (1950) har ett magnifikt manus, trovärdigt och stämningsfullt skådespel och inte minst ett oerhört imponerande svart-vitt foto som ger filmen en ytterligare dimension av film noir och den mörka och ensamma tonen som genomsyrar hela filmen. Perfekt!
Joe Gillis (William Holden) är en fattig manusförfattare som får besök av kronofogden, där för att ta hans bil. Joe flyr iväg med bilen i en liten "biljakt", men bilen får punktering utanför ett stort och elegant hus, där han parkerar och går in i huset, och får där träffa den bortglömda stumfilmsstjärnan Norma Desmond (Gloria Swanson). Norma är vill desperat åter bli en filmstjärna, och Joe går med på att hjälpa henne med ett manus som hon har skrivit. Till slut flyttar Joe in i det jättelika huset, fullt med gamla foton och minnen från Normas tid som filmstjärna, men Norma blir allt mer avundsjuk på att Joe umgås med andra personer och kräver mer och mer av honom. Själva historien låter inte så särskilt speciell, men att under 50-talet göra en så här avslöjande och smått ironisk film om Hollywood var givetvis inte helt okontroversiellt, någonting som ingen annan filmskapare vågat göra, ger ytterligare en eloge till magnifike Billy Wilder.

FÖRUTOM JOE OCH NORMA, och den återhållsamme butlern Max, så får de flesta andra rollerna mer smälta in i bakgrunden, för trots att filmen berättas ur Joes perspektiv, och med hans berättarröst så är det Norma Desmond, den bortglömda filmstjärnan som desperat vill bli stor igen, som är centrumet här. Ingen kunde passat som Norma bättre än Gloria Swanson. Med sina dramatiska rörelser och besatta blick är Norma Desmond för mig en av de mest minnesvärda karaktärerna inom film någonsin, men det får icke förglömmas att William Holden som den panke manusförfattaren Joe är mycket bra, och kontrasten mellan honom och Norma är en till av filmens viktigaste beståndsdelar. Men det här är inte bara en rak och lång vacker film, det finns instoppade små oerhört oväntade överraskningar som ger filmen det där lilla extra, det som gör filmen till en av de bästa någonsin.

ATT FILMEN BÖRJAR med slutet är också ett till genidrag av Billy Wilder, som både regisserat och skrivit manuset, om än dock inte helt nytt. Billy Wilder har annars gjort gamla klassiker som I Hetaste Laget, Kvinna utan Samvete och Åklagarens Vittne, och jag har sorgligt nog inte sett någon av dem, men jag skulle bli förvånad om någon av dem skulle kunna vara bättre än Sunset Boulevard. Jag försöker förgäves komma på något fel med den här filmen, men jag tror ärligt talat att om det finns en fulländad film så är Sunset Blvd. i alla fall väldigt nära, för om någon sade någonting negativt om den här filmen skulle jag inte tro på det alls. Film blir knappt bättre än så här.

·····