50 favoritfilmer - en rangordning, del 1

HEJ ALLIHOPA! Jag passar på att publicera min officiella lista över tidernas, enligt mig, allra bästa filmer. Extremt mycket är förstås fortfarande osett, men det här lär ju ändå ge en ordentlig hint om var jag står någonstans. Väl mött!

Del 1: 50-41

50. GOOD WORK (1999): Poetiskt men fräscht opretentiöst när Claire Denis utforskar den fysiska aspekten av relationer mellan människor. Se även: S'en fout la mort (1990)

49. TAXI DRIVER (1976): Robert De Niro åker runt och är nihilist tio år efter nya vågen och även om Martin Scorsese är oföränderlig sitter allting som handsken här. Se även: Dödspolarna (1973)

48. NOSTALGIA (1983): Erland Josephson är i Italien och har religiösa grubblerier. Andreij Tarkovskijs långsammaste film är ändå lättare att begripa än Spegeln (1975) eftersom återhållsamheten inte är lika total. Se även: Såsom i en spegel (1961)

47. GILIAP (1975): Roy Andersson blev utskrattad för sina gubbar. 25 år senare tog han revansch med samma visa gånger tusen. Tittar man idag tillbaka ser man enbart någonting underbart. Se även: Fula, skitiga & elaka (1976)

46. BREAKING THE WAVES (1996): Emily Watson gör historiens starkaste rollprestation och Lars von Trier gör sin bästa film. Det är sannerligen stora ord man får skäl att yttra inför denna film. Se även: En kvinna under påverkan (1974)

45. SPIRITED AWAY (2001): Hayao Miyazaki plockar det allra bästa från animefilmens historiska omfång och gör en vidunderligt sagolik film om rädsla och dess bräcklighet. Se även: Princess Mononoke (1997)

44. SOLARIS (1972): Ambivalent och flummigt men inte riktigt lika svårsmält som vad Andreij Tarkovskij skulle göra därnäst; det är oerhört existentialistiskt men också om rummet och tiden. Se även: Werckmeister Harmonies (2000)

43. TROPICAL MALADY (2004): Cannes-vinnaren Apichatpong Weerasethakul är en ”spök-auteur” som utforskar gränserna mellan dokumentärfilm och spelfilm i de thailändska tropikerna. Se även: Blissfully Yours (2002)

42. KASPAR HAUSER - VAR OCH EN FÖR SIG OCH GUD MOT ALLA (1974): En fullträff av Werner Herzog som man annars aldrig vet var man har. Man får gåshud av Bruno S autentiska och hypnotiska rolltolkning av enstöringen Kasper Hauser. Se även: Heart of Glass (1976)

41. FLICKAN FRÅN TÄNDSTICKSFABRIKEN (1989): Det kanske allra svårmodigaste den svårmodige finnen Aki Kaurismäki gjort och därmed ett bra exempel på hur extrem ironi är det starkaste vapnet för skämtlynne. Se även: Torsk på Tallinn (1999)