Originaltitel: The Men Who Stare At GoatsStorbritannien och USA/Färg/94 min
Regisserad av Grant Heslov
Skriven av Peter Straughan och Jon Ronson
Medverkande: George Clooney, Ewan McGregor, Jeff Bridges, Kevin Spacey, Stephen Lang, Robert Patrick m.fl.
EN FILM MED SÅVÄL Jeff Bridges som George Clooney och Kevin Spacey kan ju inte bli annat en lysande. Även om filmen The Men Who Stare at Goats inte riktigt var så lysande som man skulle kunna tro, så är den (tydligen) verklighetsbaserade berättelsen om den grupp parapsykologiska soldater betydligt annorlunda och intressant.
Journalisten Bob Wilton (McGregor) får en dag i uppgift att intervjua en herre som säger sig ha parapsykologiska krafter. I hans berättelser om att han höll på att döda sin hamster med ren tankekraft, avfärdar ? honom som en dåre som lurar sig själv. Av ren händelse, efter att Bobs fru lämnat honom, bestämmer han sig för att ta värvning och åka ner till Irak. I samband med det stöter han på en viss Lyn Cassidy, en man tidigare nämnda parapsykolog pratade om under intervjun. Han talade varmt om att Cassidy var en av de bästa parapsykologerna som fanns. Genast känner sig Bob triggad att intervjua Cassidy. Detta blir bara starten för ett äventyr i öknen, med parapsykologiska krafter och vapenviftande brottslingar.
Filmen bjuder på en hel del fina skådespelarprestationer och miljöerna känns väldigt verklighetstrogna. Regissören Grant Heslov binder ihop historien väl. Jag kan till exempel inte direkt relatera till parapsykologi, men Heslov lyckas ändå att få det att kännas relevant och hisnande. Även om parapsykologi fortfarande bara är blaj för vissa, kan denna film förhoppningsvis visa upp lite mer begriplighet över psykologin.
Någon särskilt ”psykologisk” film är detta dock inte. Vi blir inte själva fundersamma och stundtals känns det som man driver lite med parapsykologin. Filmen blir dock ändå ganska underhållande om än ganska långt från min egen vardag. Nu menar jag inte att exempelvis Jakten på den försvunna skatten (1981) är en film jag direkt kan relatera till, men att leta skatter känns närmare än att försöka döda en get genom att titta på den.
Handlingen känns aningen slumpartad. Varför väljer man egentligen att göra en film om detta? Vem var det som brann för att berätta om parapsykologin och journalistens utveckling genom dess djungler? Det är en viktig berättelse (om den nu är sann), eftersom det visade på andra metoder att knäcka fienden än att skjuta ihjäl dem. På det sättet är det en viktig handling, eftersom den tog plats under den tid av modern historia då världen förändrades som mest (om man givetvis bortser från världskrigen). Att någon haft passionen för att berätta denna historia kan jag förstå, men den glöden känner jag inte direkt när jag ser filmen. Jag får en ganska underhållande film med fina skådespelarprestationer, med en ganska ovanlig handling. Om jag får ut så mycket mer vet jag dock inte. Det skulle jag inte bry mig om, om det inte vore för det faktum att det känns som att denna film vill berätta mer. Den känns aningen för lättsmält och man börjar undra om det var något man missade.
The Men Who Stare at Goats är en bra film, men aningen svårgreppad. Dock ska inte bortses från dess kvaliteter och att den inte bara är en enkel djupdykning i parapsykologi, men även en rent underhållande film. Något högre betyg blir det dock tyvärr ej på denna film, trots dess skådespelare, eftersom det hela tyvärr aldrig riktigt träffar i botten av mitt hjärta, trots att allt tar plats i ett av senare tids blodigaste krig. 2½/5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar