
Del 3: 20-11
20. KUSINERNA (1959): Anledningen till att jag tycker att det här är franska nya vågens största mästerverk är för att den är det största mästerverket i ytterligare en kategori; nämligen ”coming of age”-filmen. Men Kusinerna är inte bara Claude Chabrols fantastiska redogörelse över hur det kan kännas och te sig för en ungdom eller student (du kan vara Charles, eller så är du Paul – för mig är det en fantastisk uppvisning i ungdomens stora dilemma), den ger dessutom som alla hans filmer en fantastisk bild över dels 60-talets Frankrike och dels fransk filmtradition. Se även: Den sista föreställningen (1971)

18. 2046 (2004): Efter Wong Kar-wais kritikerrosade In the Mood for Love (2000) så kom det ”en uppföljare”; om man ser det på det sättet så är det den bästa uppföljaren som gjorts. För det här är inte bara gränslös romantik i Hong Kong. Nej, här tas ytterligare ett steg i definitionen av vad som är gränslöst. Ett steg ut ur tid och rum; men om något är den tidsliga tidpunkten ”år 2046” och den rumsliga platsen ”hotellrum 2046”. Det är alltså en science-fiction men inte i vanlig bemärkelse, för här blandas genrerna friskt. Se även: In the Mood for Love (2000)


15. BLOOD SIMPLE. (1984): Det har tagit lång tid för bröderna Coen att komma någon vart, för allt de ville göra hade de ju i princip redan gjort i denna debutfilm. Visst har de späckat alla deras filmer med hundratals underbara idéer, men de har hela tiden tenderat till att kvarstå som just idéer. Konceptet har inte ändrats utan har bara varit varianter på Blood Simple. – som i mitt tycke förstås är deras överlägset bästa. När man ser den blir man inspirerad av skaparandan och filmglädjen på ett helt annat sätt än man blir av någon annan film. Att det är en spännande thriller gör det förstås inte sämre. Se även: Långt farväl (1973)

13. ZIGENARNAS TID (1988): Det här var en av de första filmerna som fick mig att inse att film var mer än bara underhållning och i minnet är den fortfarande en av de överlägset bästa filmerna jag sett. Vad som gjorde intryck på mig var först och främst den ungdomliga naiviteten hos huvudpersonen som senare, ungefär som i Gudfadern (1972), byts mot en trångsynthet. Det var också det gränslösa hoppet om kärleken och hur nämnda trångsynthet kunde besudla den idealismen. Men mest var det Goran Bregovics balkan-musik som både påverkat mitt musiköra och mina filmögon. Se även: Underground (1995)
12. VEM ÄR RÄDD FÖR VIRGINIA WOOLF? (1966): Det är en speciell känsla man får av filmer som tar sin början sent på natten och avslutas tidigt på morgonen. Fenomenet kan liknas med realtidsfilmer men dessa måste ta till ytterligare tekniska grepp för att riktigt fånga upp tittaren. Den här filmen, av en av ”nya Hollywoods” främsta filmskapare Mike Nichols, fångar upp extremt mycket under den enda natt filmen utspelar sig under på ett smärtsamt psykologiskt sätt. Naturligtvis är Elisabeth Taylor och Richard Burton i huvudrollerna är den viktigaste drivkraften. Se även: Vad hände med Baby Jane (1962)
11. ORDET (1955): Det är inte bara så att Carl Theodor Dreyers film är den nordiska film, efter ljudfilmens entré, som i allra högst grad påverkat filmkonsten (Yasujiro Ozus Föräldrarna (1953) och Orson Welles En sensation (1941) är andra filmer som påverkat lika mycket) – utan det är också en sann filmskatt som antagligen kommer överraska de flesta som tänkt att svart-vita dramafilmer är föråldrade. Ingen filmskapare har någonsin berättat så kärnfullt och inte ens Ingmar Bergman har lika lyckosamt behandlat religionstemat. Se även: Still Light (2007)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar