Zigenarnas tid (1988)

Originaltitel: Dom za vesanje
JUGOSLAVIEN / FÄRG / 142 min

Regisserad av Emir Kusturica
Skriven av Emir Kusturica och Gordan Mihic
Skådespelare: Davor Dujmovic, Bora Todorovic, Ljubica Adzovic, Sinolicka Trpkova, Husnija Hasimovic, Zabit Memedov m.fl.

HEJSAN, JAG ÄR EN NY RECENSENT HÄR på Movie Burger. En enformig sådan som allt för ofta hackar upp sig på musik eller film. Fast jag antar att det kommer vara till min fördel på den här hemsidan.

Mitt filmintresse startade i att jag fick Den Gode, Den Onde, Den Fule på DVD av min gudfar och intresset utvecklade sig ännu mer när även Clockwork Orange var sedd. Tillsammans med en tredje film är dessa mina favoritfilmer idag. Den tredje filmen var någonting jag såg för lite drygt ett år sedan – men som jag fortfarande tänker på ganska så ofta. Filmen heter Zigenarnas Tid och är en makalös film av Emir Kusturica.

I EN LITEN BY I JUGOSLAVIEN, där zigenarna lever fattigt och det finns ont om mat och pengar, lever folket på drömmar. Där lever Perhan, en fattig pojke. Han bor med sin mormor Khaditza, hans tjurige morbror Merdzan och hans syster Danira som är i akut behov av en benoperation. Men Perhan lever på sin naivitet och hans kärlek till flickan Azra. Men Azras mor har inget intresse av att gifta bort sin dotter med en pojke utan pengar. Allt annat än ljus finns i den lilla byn under zigenarnas tid. Men en dag dyker Ahmed upp i byn. Ahmed tjänar stora pengar i Milano och Perhan får chansen att följa med honom efter att hans mormor (som är trollkunnig) botar Ahmeds son. Dessutom ska Danira få komma in på ett riktigt sjukhus i och med utflykten.
Tiden i Milano lär Perhan att sluta drömma och den lär honom att inte lita på någon. Historian utvecklar sig till någonting mycket mer tragiskt.

Ändå finns en viss svart komik, speciellt till en början och man gråter snarare glädjetårar än snyfttårar. Davor Dujmović spelar Perhan fantastiskt och alla de övriga rollerna är även de välspelade. Hela filmen svävar någonstans över verkligheten, i vissa scener är drömmarna så starka och oerhört vackra så man inte vet vad man ska ta sig till, det borde aldrig få ta slut. Men filmens största fördel är kanske miljön. Kanske hade den här filmen inte varit lika fascinerande för en ifrån Östeuropa, men för mig – som kommer ifrån en välmående i-land såsom Sverige där till och med de fattigaste hör till de rikaste i världen så är det häpnadsväckande att se dessa zigenare dricka sig berusade och dansa med blåsinstrument tryckta mot öronen. Musiken av Goran Bregović är en riktigt magisk upplevelse att få höra. Men den här filmen är så mycket mer än musik, för det här är något av det skarpaste jag sett både i skådespelare, foto och handlingsynpunkt - någonsin.

·····