300

Originaltitel: 300
USA 2006

Regisserad av Zack Snyder
Skriven av Zack Snyder, Kurt Johnstad, Michael Gordon, Frank Miller och Lynn Varley
Skådespelare: Gerard Butler, Lena Headey, Dominic West, David Wenham, Vincent Regan m.fl.

300 spartaner stred och så vidare. Det är historien, kanske en aning komprimerad, men inte långt ifrån fullfjädrat beskriven. Men nu är det så att just den här filmen ska man verkligen inte se för en djup intrig med massor av "tänka-efter"-upplevelser och komplicerade berättartekniker. Då ska du se, om du vill se något nytt, något av Quentin Tarantino eller Alejandro González Iñárritu. Däremot, om du vill se något riktigt visuellt pricksäkert, så ska du se den här filmen. För den bär med dig på konstverksscener precis överallt, utan att trampa fel en enda gång.

Jag väljer att gå rakt på sak, för att ni lättare ska förstå allt fusseri om den här filmen. Skådespelet är på många håll och kanter tveksamt. Andrew Tiernans Ephialtes är onekligen bra som den Quasimodo-liknande karaktären, men de andra prestationer är ändå lite av "tuffa krigare som skriker" och inget mer, men det håller ändå rätt bra för just en sådan här film. David Wenham och Vincent Regan är också bra i sina rollprestationer och eftersom Leonidas antagligen skulle speglas som en hård och manlig, så är den prestationen ändå bra, för att vara just den typen av filmen, även om vi sett sådana karaktäriseringar ett fåtal gånger tidigare.

Våld är väldigt påtagligt i denna film. Många våldscener är av typen "där-vill-jag-inte-få-ett-spjut" och ofta rätt grymma, men i helhet rätt overkliga, rent biologiskt. Ändå är dessa scener på högvarv hela tiden och oerhört snyggt koreograferade, såsom de är snygga i plötsliga växlanden mellan slow-motion och en snabb upptrappning. Flera av de starkare scenerna är med våld, mest för att det är en film om en strid, mestadels, och det är faktiskt så att starka scener kan förekomma i filmer med en rätt vag historia. Självklart är historian en viktig del, men även uppbyggandet av den, karaktärernas fördjupningar och visuellt som ett plus i kanten.

Generellt sätt är det här en film som visar sig som en "kioskvältare" just nu, men kommer antagligen om några år att vara en "sådan där krigsfilm", men den skiljer sig ändå rätt mycket från andra filmer, både för den enkla storyn som utspelar sig mestadels på samma plats med samma karaktärer och för att den såklart är gjord på sitt speciella sätt. Men det som är lite kul är att musiken i filmen skiljer sig lite från andra filmer av samma typ. Visserligen är det den klassiska typen då man hör en människa som sjunger "aaaaaaaa" mestadels, plus en hel del orkestermusik, men hör och häpna; under vissa strider är det faktiskt hårdrock och gitarriff! Kanske en detalj som intressesmurfarna antecknar på, men jag tyckte det var lite humoristiskt.

Bildspråket var något som verkligen tilltalade mig, såsom de starkare scenerna i filmen, vissa i strider och vissa under de sista minutrarna i filmen och för just det och det digitala uppbyggandet gillar jag den. Men sen gäller det att komma tillbaka lite och se på hur den i helhet är och ska jag personligen säga det, så är det här med att ranka en film rätt dumt. En film, ett media, det går enligt mig inte riktigt att sätta en siffra på. Film är så brett, så spritt, att det är svårt att utnämna vad just den filmen "får" och vad den filmen "får" och så vidare. Men för att få er förstå ungefär vart den här filmen ligger i kvalitetsskala och i underhållningsskala så måste jag ju ranka den.

Jag rankar den för vad jag tyckte om den personligen. Jag gillade bilderna, synerna, känslan av den blodiga marken under striderna och den ljusbruna himlen. Följ med du också och slå för Sparta!

···