Bröderna Gogola i Los Angeles, epilog

HEMMA efter en lång flygtur. Jisses, jag hade nästan glömt hur jobbigt det är att flyga. Jag hade egentligen tänkt slänga iväg ett inlägg innan detta, men eftersom det varit så stressigt på sistone har det inte kunnat bli något förrän nu. Det blir alltså ett ganska fett inlägg.

På lördagen for vi till Santa Barbara. Vi hade redan varit där en gång tidigare, men vi gillade staden, så vi utforskade ännu mer. Vi besökte en väldigt fin pir och bara njöt av staden i sig. Det fanns en hel del fina butiker och det var bra väder, så bättre kunde det inte bli.

På söndagen gick vi upp lite tidigare, för att få tid att hyra surfbrädor på Surf-n-Wear's Beach House. Vi hyrde två våtdräkter och två brädor för en halvdag, innan vi drog ner till Leadbetter Beach. Tyvärr var det inte många bra vågor. Det blåste inte särskilt mycket, men de vågor som kom dög för nybörjare som jag och brorsan. Faktum är att det gick riktigt bra. Ett flertal gånger lyckats jag stå upp på brädan och faktiskt åka med vågen. Även om vädret var dåligt, jag var oerfaren och vågorna var futtiga och lite för nära själva stranden, var sekunderna då man faktiskt stod på brädan något alldeles särskilt.

Vi återvände hem till Oakwood Toluca Hills i Hollywood. På måndagen åkte vi till CityWalk vid Universal Studios och tog en korv på Pink's. Sedan for vi till Citadel Outlets, innan vi, i princip, for till LAX, för att ta planet hem.

Nu är jag hemma. Klippiga berg ersätts med grantäckta kullar. Amerikas platta land ersätts med Sveriges ojämna. Det har nyss regnat. Vi är i Stockholm. Visst, vi är tillbaka, det är samma grej igen och kanske känns kontrasten alltför stor mellan "det glamorösa Hollywood" och lilla Sollentuna, men det är hemma. Faktum är att inte ens palmer och varmt väder riktigt slår känslan av ens eget hem. Kanske kan det ses som att man är tillbaka till det alldagliga, det tråkiga, men det är hemma.

Det var med sorg, men även med lycka, man for från Los Angeles. Att ha fått njuta av en månad i denna stad blir utan tvekan ett minne för resten av livet. Att få gå på en väldigt bra filmkurs och få träffa flera nya vänner där var ett stort nöje, men att få ta del av Kalifornien som stat (och till och med delar utanför) var även det en underbar del av resan och jag har egentligen ingen annan att tacka än mina föräldrar. Utan deras engagemang och initiativ skulle detta nog inte ens ha blivit påtänkt.

Tack alla som följt inläggen. Förhoppningsvis hörs vi kanske igen, på Movie Burger eller dvdforum. Klart, slut. Hörs med er.

Detta inlägg finns även tillgängligt här.