1 mars 2010

Katten Fritz (1972)

Originaltitel: Fritz the Cat
USA/FÄRG OCH SVARTVIT/78 min

Regisserad av Ralph Bakshi
Skriven av Ralph Bakshi och Robert Crumb
Medverkande: Skip Hinnant, Rosetta LeNoire, John McCurry, Phil Seuling, Ralph Bakshi, Judy Engles m.fl.

VISSA FILMER kan man inte få nog av att citera. Exempel är Anchorman: The Legend of Ron Burgundy (2004) och The Big Lebowski (1998), för att inte nämna ganska givna och småtråkiga exempel som Pulp Fiction (1994). En film som svämmar över av direkta Ctrl C/Ctrl V-citat är Fritz the Cat (1972). Fritz the Cat handlar om katten Fritz, som spenderar sina dagar med att röka gräs, ha sex och festa. Han, liksom många som levde frisläppt på 1970-talet, har inga direkta mål i livet, utan fokuserar mest på att leva här och nu, med nöjen och lustar som högsta prioritet. Fritz lever som en libertin, kort och gott.

Fritz the Cat, baserad på karaktärerna i Robert Crumbs tecknade serie, är en historia om en antropomorfisk katt som ger upp universitetsstudierna, för att, på fri fot, i ett träsk med prostitution, knark, gäng och våld, hitta sig själv. Fritz är en bombastisk, måhända sexfixerad och oduglig katt, men traglar sig fram i livet, efter mottot att han minsann inte, som han själv säger det, ska bli en påläst fjant som drunknar i buntar av literattur, medan livet passerar dem. Fritzs liv blir därför en plågsam, verklighetsflyktig tolkning av det mest lössläppta levernet under en era, allt i granna animationer.

Bakshis film är en vågad, men härlig film. Animationerna är inte de bästa och grovheterna kan tendera att svälla över (ibland kanske de mest vill chockera för sakens skull), men blir som en piedestal över allt Disney-filmen inte var. Medan Musse Pigg knappt fick hålla i Mimmis hand, med risk att det skulle missuppfattas som att de faktiskt har ett sexuellt förhållande, så gör Fritz och vänner allt det där andra. Bakshi är ingen Disney, men nog når han någonstans i hans röriga, men originella film.

Handlingen är lite tunn, den är stundtals rörig, som nämnts, lite skarpare redigering hade fått den mer spännande, men samtidigt kan man inte undgå att älska en film som den här, kanske inte just för givna underhållningselement som droger, våld och sex, men för atmosfären, stilen, animationerna och det grundläggande budskapet hos alla oss, att vi kanske ska gå ut där i världen och fånga vår vardag och inte försitta oss för mycket. Det finns ju trots allt så mycket världen har att bjuda på, något som dock förhoppningsvis är så mycket mer än kanyler, bortslängda tröjor och gruppsex i badkar. Bakom all kontrovers finns nämligen ett ganska gammaldags, hederligt och gott budskap, även om det krävs en del drägg och sprit för att nå dit.

Fritz the Cat är en film med oförglömliga dialoger och monologer, underbara karaktärer och ett annorlunda perspektiv på saker och ting. Kanske är det inte rätt, men kanske är det just den lilla svårupplösta knuten vi behöver för att inse vad vi själva gör för fel; vad mycket vi egentligen slösar bort av våra liv, på grund av saker som i slutändan faktiskt kanske inte spelar så stor roll, trots allt. 4/5

2 kommentarer:

Anonym sa...

Man har ju hört en del, men det är nog först nu jag blev riktigt sugen på det här. Har filmen något fräckt jazzigt soundtrack också? I så fall kan jag inte bärga mig! :-)

Vito Gogola sa...

Filip Åkerman: Filmens musik är kanon! Det är en salig blandning av regelrätt funk och musik av jazzigare typ. Musiken sätter verkligen tonen för filmen, så musiken är en, av många godbitar, filmen har att erbjuda!