Jackie Brown

Originaltitel: Jackie Brown
USA 1997

Regisserad av Quentin Tarantino
Skriven av Elmore Leonard och Quentin Tarantino
Skådespelare: Pam Grier, Samuel L Jackson, Robert Forster, Bridget Fonda, Michael Keaton, Robert De Niro m.fl.

Quentin Tarantino har alltid varit min favorit. Även om han ibland kanske trampat lite snett så är det ändå en slags nerv som säger mig att det ändå är bra på sitt lilla vis. Jag vet inte, även om vissa inte gillar hans berättarteknik, hans våldsamma scenarion eller helt enkelt inte gillar Tarantinos regi, så finns det ändå någonting som gör att vi alla ändå älskar Tarantino.

Till skillnad från Quentins andra filmer, så är den här filmen baserad på en roman av Elmore Leonard, nämnd Rum Punch och den skiljer sig på många håll från Tarantinos egna stil. Det är till exempel en linjär berättarteknik (från början till slut) förutom en speciell scen i en klädbutik (som för övrigt är den absolut bästa scenen i hela filmen) och dialogen är inte lika klämkäck som annars, men det är ändå bra dialog. Sen är det inte lika mycket våld som i Tarantinos andra filmer, men våld är det. Så räkna med det, gossar.

Pam Grier, en tidigare superstjärna inom blaxploitationgenren från 1970-talet, var utstuderat där innan Tarantino skrev manuset, verkar det som. Hon gjorde en film som hette Foxy Brown (namnstöld eller referens, hur som helst) som gjorde henne känd, tillsammans med några andra filmer, Coffy, bland annat. Det som var speciellt med dessa var att de var av blaxploitationtyp. Alla skådespelare var svarta (de flesta i alla fall) och oftast gjorda av svarta. Denna genre levde inte så länge men minnet av den tiden finns fortfarande kvar och lever vidare bland folk från tiden såsom filmer som Sweet Sweetbacks Baadasssss Song och Shaft. Ofta, väldigt ofta, stilbildande filmer.

Filmen är, som många av Tarantinos rullar, stjärnspäckade med superstjärnor och annat smått och gott och den här filmen följer denna tumregel. Många regerar, Robert Forster en av dem. Hans lugna och "the kristet utseende"-typ är mycket fint och lättsamt spelat. Dock får vi inte glömma Pam Grier. Hon lyfter upp den här filmen på sina bara armar. Hon skulle dock inte orkat utan lite fina prestationer av Samuel L Jackson och Bridget Fonda, som störig och stökig brajbrud. Synd är bara att hederliga Samme Jackson bara verkar kunna en sorts typ. Just därför, till det goda, så passar han så bra i Tarantinorullar.

En häftig neo-noir med ett rätt lättsamt yttre, men snyggt foto och bra prestationer. Det tål att tänkas på om det här är Tarantinos bästa eller om den är sådär 100% Tarantino (många blev besvikna på karln i och med Pulp Fictions stil och den här) men den var definitivt inget snedtramp. Åt det dåliga; den är lite för lång och jag vet att många nämnt detta. Dock tyckte jag inte den kändes uttråkande, den var fortfarande något som var värt att titta på en längre stund.

Ja, rådet till dig är att luta dig tillbaka, hälla upp ett kallt glas Coca-Cola (klassikern) och vittna Tarantinos smarta och välgjorda film. Räkna inte med en film som fyllar alla typiska Tarantinospalter men räkna med en film som definitivt får en att se från start till slut. Den här gången, utan flashbacks eller hopp som vi kommer ihåg Tarantino för.

···½