Originaltitel: Se7enUSA / FÄRG / 127 min
Regisserad av David Fincher
Skriven av Andrew Kevin Walker
Skådespelare: Brad Pitt, Morgan Freeman, Gwyneth Paltrow, R. Lee Ermey, Andrew Kevin Walker, Daniel Zacapa m.fl.
JAG KAN BESKRIVA denna film med endast tre ord: Mörker, regn och… eh… mörker. För det är i princip det hela filmen präglas av. En amerikansk stad som länge verkar ha varit på nedgång (man får aldrig reda på stadens namn). Nya moln tornar hela tiden upp sig, både över Se7ens (1995) historia och över staden. Regnet öser ned. Våldet uppenbarar sig överallt på gatorna. Det påminner faktiskt lite om filmen Blade Runner (1981). Skillnaden är Se7en har en helt annan historia.
Filmen handlar om två poliser – Mills (Brad Pitt) och Sommerset (Morgan Freeman) – som får i uppgift att lösa deras livs svåraste fall. De står på två helt olika platser i livet. Mills har precis flyttat in tillsammans med sin vackra fru (Gwyneth Paltrow) medan Sommerset är ett par dagar ifrån att pensionera sig. De två är ett ganska omaka par som nu måste samarbeta för att fånga en psykotisk seriemördare vars ritual går ut på att mörda efter de sju dödssynderna.
INTRIGEN låter ju precis som en helt vanlig och tråkig (?) thriller men denna filmen är så mycket mer. Kanske är det skådespeleriet som gör filmen så bra. Brad Pitt skådespeleri är ännu en gång oförglömligt (vad är det med han och Fincher?) när han gestaltar en medelålders man som inte riktigt verkar veta vad han vill få ut av livet. De roliga kommentarerna levereras med jämna mellanrum precis som i Finchers andra mästerverk Fight Club (1999). Fight Club, ja. Det är omöjligt att jämföra dessa två filmer trots att de är så olika. Själv tycker jag nog att Se7en faktiskt är snäppet bättre och det säger ju inte lite om hur mycket jag gillar denna film.
Sen har vi ju Morgan Freeman också. Ja, vart ska jag börja? Kan denna man misslyckas med någonting? Som vanligt gör han en oförglömlig tolkning av sin roll och slutrepliken som han levererar är både skrämmande sann och fantastiskt rolig: ”Ernest Hemingway once wrote: The world is a fine place and worth fighting for. I believe the second part.”
Klippningen – som blev oscarsbelönat – och fotot är också två mycket imponerande aspekter i denna film. Detta börjar kanske också bli ett av Finchers kännetecken. I alla hans filmer jag hittills sett har både fotot och klippningen varit utomordentligt.
Jag berömde inledningen med förtexterna i min recension av Fight Club och det är en precis lika bra start i denna film: Klippningen går i ett medan man får se olika fotografier och allmänt kusliga saker. Fördelen med Se7en är att även om första halvan är fantastisk ökar den i andra halvan och blir ett rent mästerverk. Tempot är väldigt högt för att vara en kriminalfilm och manuset är välskrivet. Handlingen ändrar riktning ett flertal gånger och man har verkligen ingen koll på vad som ska hända härnäst.
Nu har jag räknat upp en massa positiva ting men den kanske största anledningen till succén för Se7en är dess slut. Genomtänkt är ordet. Det är vidrigt men samtidigt sitter man där efter filmens eftertexter har rullat och bara känner en enda stor lycka över Brad Pitts val i slutet. Tänk att så mycket smärta mot en oskyldig kan leda till så mycket lycka för någon som mig…
JAG HITTAR INGET som är direkt negativt i filmen men det som kanske kan störa är brottsplatserna med makabra lik. Se7en drar sig verkligen inte för att visa hur sjuka saker en människa kan göra mot en annan och ibland kan det bli lite väl motbjudande för de äckelmagade. Trots detta vägrar Fincher vältra sig i morden och låta mördaren framstå som en helt normal person vilket kan ske i visa filmer (Hostel (2005), Saw (2004) som exempel). Fördömandet som tydligt framgår i filmen gör att det inte alls blir så illa som det hade kunnat bli.
Seven hade kunnat bli en vardaglig och tråkig thriller som försvunnit i mängden men med hjälp av det fantastiska fotot, Brad Pitt och Morgan Freeman och den chockerande upplösningen blir detta en av de bästa filmerna som någonsin producerats. 38: e plats på IMDb:s topplista med snittbetyg på 8, 5 imponerar. Själv är jag så hänförd att jag delar ut min andra 5:a på Movie Burger.
·····
Filmen handlar om två poliser – Mills (Brad Pitt) och Sommerset (Morgan Freeman) – som får i uppgift att lösa deras livs svåraste fall. De står på två helt olika platser i livet. Mills har precis flyttat in tillsammans med sin vackra fru (Gwyneth Paltrow) medan Sommerset är ett par dagar ifrån att pensionera sig. De två är ett ganska omaka par som nu måste samarbeta för att fånga en psykotisk seriemördare vars ritual går ut på att mörda efter de sju dödssynderna.
INTRIGEN låter ju precis som en helt vanlig och tråkig (?) thriller men denna filmen är så mycket mer. Kanske är det skådespeleriet som gör filmen så bra. Brad Pitt skådespeleri är ännu en gång oförglömligt (vad är det med han och Fincher?) när han gestaltar en medelålders man som inte riktigt verkar veta vad han vill få ut av livet. De roliga kommentarerna levereras med jämna mellanrum precis som i Finchers andra mästerverk Fight Club (1999). Fight Club, ja. Det är omöjligt att jämföra dessa två filmer trots att de är så olika. Själv tycker jag nog att Se7en faktiskt är snäppet bättre och det säger ju inte lite om hur mycket jag gillar denna film.
Sen har vi ju Morgan Freeman också. Ja, vart ska jag börja? Kan denna man misslyckas med någonting? Som vanligt gör han en oförglömlig tolkning av sin roll och slutrepliken som han levererar är både skrämmande sann och fantastiskt rolig: ”Ernest Hemingway once wrote: The world is a fine place and worth fighting for. I believe the second part.”
Klippningen – som blev oscarsbelönat – och fotot är också två mycket imponerande aspekter i denna film. Detta börjar kanske också bli ett av Finchers kännetecken. I alla hans filmer jag hittills sett har både fotot och klippningen varit utomordentligt.
Jag berömde inledningen med förtexterna i min recension av Fight Club och det är en precis lika bra start i denna film: Klippningen går i ett medan man får se olika fotografier och allmänt kusliga saker. Fördelen med Se7en är att även om första halvan är fantastisk ökar den i andra halvan och blir ett rent mästerverk. Tempot är väldigt högt för att vara en kriminalfilm och manuset är välskrivet. Handlingen ändrar riktning ett flertal gånger och man har verkligen ingen koll på vad som ska hända härnäst.
Nu har jag räknat upp en massa positiva ting men den kanske största anledningen till succén för Se7en är dess slut. Genomtänkt är ordet. Det är vidrigt men samtidigt sitter man där efter filmens eftertexter har rullat och bara känner en enda stor lycka över Brad Pitts val i slutet. Tänk att så mycket smärta mot en oskyldig kan leda till så mycket lycka för någon som mig…
JAG HITTAR INGET som är direkt negativt i filmen men det som kanske kan störa är brottsplatserna med makabra lik. Se7en drar sig verkligen inte för att visa hur sjuka saker en människa kan göra mot en annan och ibland kan det bli lite väl motbjudande för de äckelmagade. Trots detta vägrar Fincher vältra sig i morden och låta mördaren framstå som en helt normal person vilket kan ske i visa filmer (Hostel (2005), Saw (2004) som exempel). Fördömandet som tydligt framgår i filmen gör att det inte alls blir så illa som det hade kunnat bli.
Seven hade kunnat bli en vardaglig och tråkig thriller som försvunnit i mängden men med hjälp av det fantastiska fotot, Brad Pitt och Morgan Freeman och den chockerande upplösningen blir detta en av de bästa filmerna som någonsin producerats. 38: e plats på IMDb:s topplista med snittbetyg på 8, 5 imponerar. Själv är jag så hänförd att jag delar ut min andra 5:a på Movie Burger.
·····
2 kommentarer:
Den här ska jag - som också tyckte riktigt mycket om Fight Club - absolut se.
Nu har jag fixat länkningen som du bad om.
Skicka en kommentar