Originaltitel: Gentlemen BroncosUSA/Färg/90 min
Regisserad av Jared Hess
Skriven av Jared Hess och Jerusha Hess
Medverkande: Michael Angarano, John Baker, Robin Ballard, Steve Berg, Jemaine Clement, Kristie Conway m.fl.
JARED HESS, kanske mest känd för Napoleon Dynamite (2004), har här gjort en ganska förbisedd film med samma, gamla, vanliga lågmälda stil och märkliga karaktärer. Medan Napoleon Dynamite dock mest var en komedi som överlevde på sin komiska approach till främst ungdomar, kan Gentlemen Broncos vara en av Hess kanske mest allvarliga filmer, även om det är svårt att direkt sätta stämpeln "allvarlig" på någon av hans filmer, eftersom alla verkligen är heludda.
Gentlemen Broncos handlar om en ung, aspirerande sci-fi-författare vid namn Benjamin (Angarano), som fått chansen att gå på ett läger för unga författare. Han blir där vän med Tabatha, en ung tjej som direkt fascineras över Benjamins talang för att skriva. Det är tydligt att Benjamin är väldigt skicklig, något som blir extra tydligt när Chevalier (Clement), den kända sci-fi-författaren, i ren desperation tar Benjamins verk och utger sig för att ha skrivit den själv, som en sista utväg att behålla sitt kändisskap.
En viss typ av människor uppskattar Hess filmer och jag har tur att vara en av dem. Eftersom jag själv älskar lågmäldhet i filmer (något som kanske är ännu mer fängslande i filmerna av Todd Solondz), blir Hess filmer ganska rogivande, även om jag ibland tycker att filmerna går över gränsen när det inte längre är underbart udda, utan bara konstigt och omotiverat. Även om Gentlemen Broncos ibland kliver över just den gränsen, har den en hel del fördelar: Benjamins osvikliga kärlek för sin mamma (som verkar vara den enda han verkligen har) är faktiskt väldigt fin på sitt sätt, något som visas upp i en rafflande vedergällning i filmens senare del. Benjamin överhuvudtaget, lysande porträtterad av Michael Angarano, gör att filmen lyfts upp och får något mer djup. Filmens romans mellan Benjamin och Tabatha, några man kan tycka är "samhällets utstötta", blir dessutom helt uppenbart en romans mellan två unika människor helt ärliga mot sig själva, där resten i det samhälle de bor i antingen är trasiga eller vilsna.
Filmen har dock en del ganska äckliga segment och den typen av gross out-skämt funkar väl, men det är ibland tvivelaktigt om det egentligen behövs. Dock är den verkligt roliga i filmen onekligen Jemaine Clement, som redan visat upp tecken på komisk genialitet i och med Flight of the Conchords och Dinner for Schmucks (2010). Hans praktarsel till karaktär, Chevalier, är väldigt rogivande och så oerhört självälskande att det, ja, inte kan bli annat än en skrattfest i sig. Det kräver ju dock givetvis att man har den där känslan för lågmäldhet, något som många kanske inte uppskattar i dess mest absurda grad. Exempelvis var Gentlemen Broncos ingen gunstling hos kritiker och att den inte fått mer berömmelse är väl inte förvånande, om man tittar på majoriteten av recensioner (i alla fall de jag läst).
Jag utgår dock från vad jag själv tycker och å Movie Burgers vägnar kan jag faktiskt säga att Gentlemen Broncos faktiskt är en fin film, där drivkraften främst ligger i Benjamin, hans kärlek till hans mor och hans underliggande kamp med omvärlden, något som uppenbarligen aldrig skulle kunnat göras utan Michael Angarano. Med honom och med en osviklig Clement, blir Gentlemen Broncos trots allt en ganska fin film, i Hess tragikomiska anda. 3/5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar