Min stora kärlek (2001)

Originaltitel: Shallow Hal
USA / TYSKLAND / FÄRG / 113 min

Regisserad av Bobby Farrelly, Peter Farrelly
Skriven av Sean Moynihan, Bobby Farrelly, Peter Farrelly
Skådespelare: Gwyneth Paltrow, Jack Black, Jason Alexander, Joe Viterelli, Rene Kirby, Bruce McGill, Anthony Robbins, Susan Ward m.fl.

DET ÄR INSIDAN SOM RÄKNAS, inte utseendet. Hur många gånger har man inte blivit tvingad att höra den moralkakan? Nästan dagligen får vi höra om vilken utseendefixerad värld vi lever i, och alla ohälsosamma skönhetsideal som gäller. Hur skulle det vara om det istället var ens insida, inre, som avgjorde hur attraktiv man ser ut? Det är just det som bröderna Farrelly utforskar i den här romantiska komedin med just det inre vs. det yttre som tema. Det är en smart, och lovande, idé som hade kunnat bli riktigt, riktigt bra. De flesta filmerna tillhörande den här genren sitter oftast på en banal och nästan löjeväckande idé och utgångspunkt, tvärtemot de förutsättningar som den här filmen faktiskt har.

Den tämligen rolige Jack Black spelar ungkarlen och charmören Hal, som bara ser till kvinnornas utseende, och nästintill föraktar de mindre fagra kvinnorna. Men när han en dag oavsiktligt blir fast inuti en hiss tillsammans med någon författare, som med någon form av mystisk hypnos lyckas omvända hans tankesätt, så att det istället är människornas inre som speglar deras utseende. Alltså blir en snäll och smart tjej snygg på utsidan, medan en som är elak och otrevlig ful, om ni hänger med. Nästan genast träffar han på Rosemary (Gwyneth Paltrow), en tjej som egentligen är kraftigt överviktig och ”ful”, men i hans ögon är hon bland de hetaste tjejerna han lagt ögonen på. Det blir förstås rätt så komiskt när han träffar andra människor som ser hennes egentliga yttre. Och ja, det är ganska komiskt och bitvis väldigt roligt. Jack Black och Gwyneth Paltrow i huvudrollerna sköter sig ganska bra, åtminstone inte sämre än vad man brukar bli bjuden på av en typisk schablonartad rom-com. Det kommer, självklart, en hel del klichéer och stereotyper under filmens gång, vilket är synd på tanke på vilken klipsk idé det var från början. Dessutom finns det några logiska luckor i konceptet, som inte är svåra att märka under filmen. Det är inte viktigt, men irriterande.

DET FINNS EN HEL DEL utmärkta skämt, men likaväl kommer det en hel del opreciserade och klichéaktiga lustigheter som inte är ett dugg bättre än de som brukar komma med en, för att ta ett dåligt exempel, Adam Sandler-film. Men trots allt det så är bröderna Farrelly ganska roliga, och jag drar på mungiporna, uppåt, flera gånger, även om jag ibland tycker att det är ett ganska enfaldigt och larvigt skämt. Huvudrollsinnehavaren Jack Black må inte vara vare sig något komiskt geni eller en stor skådespelare, vilket däremot Gwyneth Paltrow ibland är, men några gånger glänser han till i rollen som Hal, men inte tillräckligt för att jag ska bli imponerad av hans insats.

Min stora kärlek (2001) är egentligen inte mer än en godkänd film. Den har visserligen både sina poänger och stunder, och det var som sagt en bra och rolig idé som fanns från början. Men som romantisk komedi, som kan vara den genre som det produceras mest skit ifrån, blir den inte särskilt extraordinär. Varken romantiken eller komiken är hundraprocentig. I det stora hela lite av en halvmesyr av Farrellys. Jag väntar fortfarande på någonting riktigt roligt från deras håll.

··½