Billy Madison (1995)

Originaltitel: Billy Madison
USA/Färg/89 min

Regisserad av Tamra Davis
Skriven av Tim Herlihy och Adam Sandler
Medverkande: Adam Sandler, Darren McGavin, Bridgette Wilson, Bradley Whitford, Josh Mostel, Norm MacDonald m.fl.

MÅNGA KOMIKER kan man nog tycka är något överskattade. Även om man kan tycka att Will Ferrells hojtande kan vara jobbigt eller Rob Schneiders skuttande irriterande, så är nog den jag är allra mest tveksam över Adam Sandler. Vissa gånger har han kunnat leverera, flera gånger är det faktiskt kul, men i det hela undrar jag vad filmbolagen såg i den pressade falsksång eller skrik han sysslar med. Så kul är det inte. Efter att ha hört att hans äldre verk minsann verkligen visar hans bästa sidor, tog man en titt på Billy Madison och oj, det är fortfarande verkligen inte bra.

Billy Madison är ett rikemansbarn som leker bort hela sitt liv. När han plötsligt ställs inför faktumet att ta över hans fars hotell (något som hotas av den giriga Eric Gordon, som också vill åt hotellet) och får höra att han bara klarade grundskolan för att hans pappa mutade lärarna, så måste han intensivplugga genom hela grundskolan. Det är det enda krav hans pappa har för att han ska få hotellet. Detta blir givetvis en saga med endimensionella karaktärer, där Eric är Hell on Earth och alla är emot honom. Billy Madison är kanske den enda personen som inte är endimensionell, då man inte kan bestämma sig för om han är the good guy eller bara en odödlig böld i röven. Det blir väl nånstans mittemellan.

Dock nog om att klanka ner på denna film. Den har sina fördelar och Steve Buscemi gör en liten men rolig roll som ett tidigare mobboffer. Även Sandler måste ju få lite berömmelse för att han ändå lyckas hålla upp en film som denna. Den är tänkt för att underhålla och ge en lite varm känsla efteråt. Frågan är om målet kanske borde vara större hos en regissör. Tamra Davis gjorde Half Baked (1998) som jag gillade mer (även om den heller inte ska ses som ett mästerverk). Det beror nog på att den filmens huvudrollsinnehavare Dave Chappelle faller mig mer i smaken än Adam Sandler. För mig är Sandler faktiskt något överskattad och det förefaller inte särskilt otänkbart att någon annan skulle kunna göra hans roll lika bra, om inte bättre.

Billy Madison är ingen höjdarkomedi och egentligen är den en ganska onödig film i Sandlers repertoar. Där Sandler trots allt ändå har gjort filmer som fått en att skratta, känns det här till stor del mest bara som en belastning, trots en handfull skratt, tjejer och poolparty. 2/5

Half Baked (1998)

Originaltitel: Half Baked
USA/Färg/82 min

Regisserad av Tamra Davis
Skriven av Dave Chappelle och Neal Brennan
Medverkande: Dave Chappelle, Guillermo Díaz, Jim Breuer, Harland Williams, Rachel True, Clarence Williams III m.fl.

1990-TAL SÅ DET SKRIKER OM DET! Dave Chappelle, som nuförtiden sysselsätter sig med ståuppkomik och medverkan i bland annat Chappelle's Show och lysande Block Party (2005), har här skrivit och skådespelat i en film som totalt osar den typen av 1990-talsvibbar vi känner från diverse rapvideor och introsekvensen till Fresh Prince i Bel-Air. För er som inte direkt var sugna på mer halvt hjärndöda komedier för folk i tonåren, bäva! Här kommer nämligen Half Baked (1998).

Fyra vänner röker jämt och ständigt på. De har ingen vidare inkomst och de bor allihop i en liten lägenhet i New York. Efter en stor rökarsession, bestämmer sig en av grabbarna, Kenny (Williams), för att gå ner till närbutiken och köpa en massa godsaker, eftersom deras berusning av drogerna ökar deras sug för mat. På väg ut ur butiken, ser Kenny en polishäst. Han får den lysande idén att mata hästen, något som leder till hästens död (då hästen har diabetes). Kenny blir inlåst i fängelse för att han "mördat en polis" och nu är det upp till vännerna: hur ska de få ut deras kompis?

Half Baked är en så kallad "stoner-film." Det mesta av handlingen cirkulerar kring marijuana och det porträtteras ofta som något komiskt och positivt. Om det ska ses som något utav en glorifiering, det är tveksamt, då filmens trasiga karaktärer knappast är förebilder. Dock präglas filmen av en ganska lättsam syn på droger och något direkt allvar väcks aldrig. Tillsammans med denna saga om att få ut vännen Kenny (på ett sätt, som givetvis involverar gräs), tar vi även del av en kärlekshistoria mellan Thurgood (Chappelle) och Mary Jane (True), en tjej Thurgood träffar på fängelset. Med kvicka dialoger, rolig berättarröst (av Thurgood) och allmänt underhållande sekvenser (såsom när Thurgood går ut på en liten dejt med Mary Jane och enbart har åtta dollar att spendera), blir Half Baked en väldigt underhållande film, där Chappelle är den stora stjärnan.

Ta Half Baked med en klackspark. Den är full av löjligheter och ibland ganska taffliga skämt, men den är faktiskt ganska underhållande. Dock ska det främst ses som ett Chappelles verk, där han faktiskt är underhållaren. Utan honom, skulle filmen falla pladask. Med Tamra Davis ganska lustiga regi och med en felfri Chappelle, blir Half Baked en ganska rolig (men egentligen ganska dålig) komedi om kärlek, vänskap och massa, massa gräs. 2½/5