Quantum of Solace (2008)

Originaltitel: Quantum of Solace
STORBRITANNIEN / USA / FÄRG / 106 min

Regisserad av Marc Foster
Skriven av Paul Haggis, Neal Purvis
Skådespelare: Daniel Craig, Olga Kurylenko, Mathieu Amalric, Judi Dench, Giancarlo Giannini, Jeffrey Wright m.fl.

EGENTLIGEN började det redan när Pierce Brosnan "pensionerade" sig, efter en smärre kavalkad av tämligen misslyckade Bond-uppföljare, och istället lät den mer maskuline och seriöse Daniel Craig ta på sig kostymen, plocka fram pistolen och glida ner i en Aston Martin och göra sin debut i Casino Royale (2006). James Bond hade definitivt förändrats.

Ett gott råd innan ni ser den här nya filmen kan vara att se föregångaren Casino Royale, eftersom att det finns en hel del kopplingar. Men även om du skulle göra det är det fortfarande långt ifrån säkert att du hänger med, för det går i ett sällsynt rasande tempo.

Filmen inleds med att MI6 får reda på att det finns en hemlig kriminell organisation, med ett okänt mål, samma skurkar som utpressade Vesper i förra filmen. Genom detta blir Bond inkopplad, och träffar den vackra men mystiska Camille, som i sin tur för sin egen hämndaktion gentemot en person som är sammankopplad med den hänsynslösa organisationen. Därefter följer en rad hisnande jakter och actionfulla scener, och det krävs både koncentration och minne för att lyckas följa med i handlingen.

Även Casino Royale var ett banbrytande avsteg från den mer klassiska Bond-linjen, och Quantum of Solace fortsätter enligt dem principerna. Charmen hos Bond är inte alls lika uppenbar som den har varit, vilket i mitt tycke dock varken är positivt eller negativt, men det är bara att konstatera att Bond har blivit grymmare och kyligare. Vissa tycker mer om omvandlingen än andra.

Men för att gå till att bedöma själva filmen så kan jag inleda med att, lite lugnande säga: Det är en minst sagt bra film som nu har nått biograferna. Inte lika konvetionellt Bond-aktigt, men ganska bra. Daniel Craig är åtminstone den näst bäste skådespelaren som har gestaltat Bond, och, självklart när det gäller Bond är det säregna och coola biroller, om än inte helt utomordentliga i den här filmen. Historien må vara krånglig och inte särskilt engagerande, men lite spänning går det allt att ana, och om inte annat så är det utmärkt popcorn-rulle med, redan nämnda, actionscener och surrealistiska flygplans- och biljakter. Jag måste också passa på och tillägga att låten som spelas i introt, Another Way to Die, är förvånansvärt fräsch och cool.

Sammanfattningsvis kan jag säga att det är en bra, om än inte mycket mer, film. Är du ett hängivet fan är det en självklarhet att se den, och även i övrigt kan jag rekommendera den. En stabil trea delar jag ut som ett helhetsbetyg.