6 maj 2007

Midnight Cowboy

Originaltitel: Midnight Cowboy
USA 1969

Regisserad av John Schlesinger
Skriven av Waldo Salt och James Leo Herlihy
Skådespelare: Dustin Hoffman, Jon Voight, Sylvia Miles, John McGiver, Brenda Vaccaro m.fl.

Den här filmen ville jag personligen se ett långt tag. Det hade tyvärr inte blivit något av det, antagligen för att jag inte hittade den någonstans. Men en dag, då jag nästan slutat vara intresserad av Midnight Cowboy, så kom farsan hem med den, införskaffad.
Filmen börjar med Joe Buck (Jon Voight), en cowboy från landet som tänkt dra till storstan i tron om att det kryllar av kvinnor som törstar efter ett ligg (för pengar) och att han är här för att släcka törsten. Ja, han ska bli prostituerad. Faktum är att begreppet "midnight cowboy" betyder just en prostituerad man.

Han kommer till stan med glad min och ska nu testa lyckan, för att tjäna kontanter. Tyvärr går det inte fullt så bra.

Bara att se scenerna med Voight som försöker hitta en "kund" är väldigt humoristiska för sig. En väldigt festlig scen är däremot då Voight äntligen hittar en kund, en rätt åldrad dam som refererar sig själv som en "helluva gorgeous chick". När han gjort sin "göra" och ska få pengar av damen som det verkar som inte vet om att han är prostituerad, så får hon plötsligt fnatt och börjar gråta. All denna uppståndelse slutar med att den snälle Joe Buck får betala henne.

Dustin Hoffmans prestation som den slibbige "Ratso" Rizzo är en ren fröjd och en gnistrande sådan. Han dominerar överallt med sitt ständigt haltande ben och sitt enerverande hostande. Tillsammans med Voight utgör de kanske en av, i filmhistorien, bästa förhållanden (som vänner) någonsin.

Faktiskt är den här filmen superb i alla håll och kanter. Den har inte så mycket till historia, men lyfts ändå upp av ett osminkat foto och starkt skådespel. Faktum är att det var under den här perioden, i slutet av 1960-talet och början av 1970-talet, som filmvärlden började gå över till en ny stil, ungefär som från svart-vit till färg (fast symboliskt, inte bokstavligen). Även om Citizen Kane visade hur film kunde göras, så var det ändå under denna period vi alla började gå från den mer raka, stilla, stilfulla, sofistiskerade filmen till den mer verkliga och grovhuggna filmskapandet. Den här, i takt med Easy Rider och Five Easy Pieces är en underbar start för dig att se rubbningarna, ändringarna, inom världen och framförallt inom filmskapandet.

Det här är en kultfilm, en sannerligen fängslande sådan och sådana kan man inte ligga på latsidan på!

·····

Inga kommentarer: