Vid himlens utkant (2007)

Originaltitel: Auf der anderen Seite
TYSKLAND / TURKIET / FÄRG / 122 min

Regisserad av Fatih Akin
Skriven av Fatih Akin
Skådespelare: Nurgül Yesilcay, Baki Davrak, Tuncel Kurtiz, Hanna Schygulla, Patrycia Ziolkowska, Nursel Köse m.fl.

EFTER ATT Vid himlens utkant (2007) fick fina skriverier i stort sätt överallt för bara några få veckor sedan har det inte diskuterats så mycket om den. Alla verkar vara överens om att det är en toppenfilm, men jag tycker inte det riktigt ha märkts på reaktionerna efteråt. Trots det tror jag säkerligen att den här filmen så småningom kommer rankas som en av de bästa filmerna från år 2007 av många. 2007, som är ett filmår som hittills har bjudit på många kanonrullar. Det vill säga att den här filmen står sig väldigt bra mot sina lyckade recensioner. Man ska dock vara försiktig när när man ser en film fråm Tyskland eller Turkiet, det finns vissa tendenser att tycka mer om filmer som kommer från länder som har börjat växa fram mer och mer som flitiga kvalitétsfilmsländer. Ibland grupperar man innan att ens fått tänka efter in en film bland sina favoriter på grund av att nationaliteten bådar gott. Visst, Tyskland och Turkiet är länder som verkar göra allt intressantare film i dagarna, men man ska inte ta något förgivet, även om resultatet även den här gången blev lyckat.

Lite likt Alejandro González Iñárritus Babel (2006) handlar den här filmen om en knippe människor som efter filmens gång får mer och mer kopplingar med varandra. Första halvan av filmen utspelar sig mestadels i Tyskland, och andra halvan i Turkiet. I Tyskland bor professorn Nejat Aksu (Baki Davrak) och hans ensamma fader Ali (Tuncel Kurtiz). Så möter Ali den prostituerade kvinnan Yeter (Nursel Köse) och blir förälskad; även om det egentligen mest handlar om sex. Han ber Yeter, som likt Ali har ett turkiskt ursprung, bo i hans boning och enbart "jobba" med honom, mot lika mycket pengar som hon skulle tjäna på sitt jobb i annat fall. Underligt nog, med tanke på vilken snuskgubbe Ali är, går hon med på erbjudandet. Men sen händer det saker.

Samtidigt flyr den efterlysta, politiska aktivisten Ayten Öztürk (Nurgül Yesilcay) från Turkiet till Tyskland för att leta reda på sin mamma Yeter, som uppgett sig arbeta i en skoaffär. När hon inte finner henne träffar hon istället Lotte Staub (Patrycia Ziolkowska), som tillsammans med sin mamma Susanne (Hanna Schygulla) bor i ett vanligt tyskt hem där Ayten en tid framöver får bo, men i rädsla för att hon ska bli påkommen av polisen med att hon saknar asyl. Under tiden verkar det som om det börjar växa en kärlek mellan Lotte och Ayten. Och sen händer det saker.

ÖVERSTÅENDE HISTORIER blir kapitel ett och två. De har rubriker som avslöjer precis hur de kommer att sluta, nämligen i tragedi. Men trots att man sitter och väntar på det redan förutbestämda slutet så blir man smått förvånad när det väl kommer. Till tredje och sista delen som har titeln efter filmens namn, och därav inte avslöjar någonting om slutet (eller?) finns det mycket som har rörts upp och de fallfärdiga människorna börjar finna varandra. Historierna vävs ihop från att vara två stycken, till att bara bli en enda. Mycket finns att begråta men det finns en annan sida av livet som kanske väntar. Det är vad den här filmen handlar om och några tyngre budskap finns inte så vitt jag kan se. Å andra sidan, varför är det så viktigt att bli manipulerad? Jag tycker det räcker gott och väl att få följa ett välarbetat manus om realistiska människor. I övrigt dras det faktiskt upp en hel del omdiskuterade ämnen så som politik, prostitution, hemlöshet, homosexuallitet och så vidare, men inget av dessa ämnen ställs i centrum utan den här filmen handlar om männskliga reaktioner. Men alla dessa små inlägg är trovärdiga likt hela filmens händelseförlopp och hur underligt det än låter så är nog Vid himlens utkant en mycket realistisk film.

Även fotot ger en känsla av verklighet. Både i Tyskland och Turkiet får vi se världar som innehåller problematik, men man får också se charmen i ländernas miljöer. Sammanfattningsvis känns det trovärdigt. Men mest av alla får man nog tacka skådespelarna för det. Kanske är det här den största anledningen till att den här filmen funkar så oerhört bra sitter; att skådespeleriet är så bra. Ändå är det för mig nästan enbart okända ansikten som agerar och ska jag vara ärlig fanns det knappt ett enda namn i eftertexterna som lät det klinga i klockorna. Nya framtidshopp kanske? Annars tycker jag det finns likheter mellan regissören Fatih Akins val av skådespelare och Pedro Almodóvars. Men det finns faktiskt fler likheter dem emellan. Mycket av det som gör Almodóvars filmer säregna finns också här. Och inte nog med det, Vid himlens utkant är enligt mig ett mycket bättre alternativ än ett flertal av Almodóvars filmer. Här har vi med andra ord en ny regissör att anförtro sig till. Vid himmlens utkant är dock inte mästerverket som Fatih Akin kommer att minnas främst för om några år. Bättre filmer finns, och bättre filmer kommer att göras. Men trots allt är det här fantastisk bra och det ger mig fina förhoppningar om en ljus filmframtid.

····