Fönstret åt gården (1954)

Originaltitel: Rear Window
USA / FÄRG / 112 min

Regisserad av Alfred Hitchcock
Skriven av Cornell Woolrich (novell) och John Michael Hayes (manus)
Skådespelare: James Stewart, Grace Kelly, Wendell Corey, Thelma Ritter, Raymond Burr, Judith Evelyn m.fl.

"Tell me exactly what you saw, and what you think it means?"

DEN OKONVENTIONELLE och framstående franske författaren Louis-Ferdinand Céline delar upp människan i två motsatta kategorier: exhibitionister och voyeurer. I Fönstret åt gården är det uppenbart att James Stewart framställs som en radikal version av den sistnämnda gruppen. Han är en betraktare, en fönstertittare som med nyfikenhet likt ett barn tar på avstånd del av andra människors vardag, anfäktelser och djupaste hemligheter. Detta är ett faktum.

Men ju längre in i berättelsen vi kommer och ju mer nyfikenheten tar kontroll över Stewarts agerande bleknas hans voyeuristiska karaktär bort och en exhibitionist träder fram. Han betraktar inte längre andras liv, han blandar sig i dem.

Fönstret åt gården (1954) berättar historien om en invalidiserad journalistfotograf (James Stewart) vars besynnerliga och oetiska tidsfördriv är att betrakta sina egendomliga grannar från sin lägenhet. När han blir vittne till vad han tror är ett mord delger han sin fästmö (Grace Kelly) om de misstänksamma företeelserna som äger rum på andra sidan gården. Så småningom blir även en detektiv och hembiträdet indragna i mordgåtan samtidigt som de resterande grannarna lever sina liv.

ALFRED HITCHCOCK inleder sitt filmiska mästerverk med en uppvisning av sin enastående visuella regi. Som elev i både den amerikanska och tyska stumfilmsskolan lärde han sig filmens viktigaste element, att berätta med bilder istället för dialog. Denna inledande scen är ett lysande, kanske det bästa exempel på hans kunskap och erfarenhet i detta område. I en enda lång kamerarörelse blir vi medvetna om att James Stewart har brutit benet och sitter i rullstol, hur han har hamnat där, vilket yrke han har och att det finns en kvinna i hans liv.

Strukturen i Fönstret åt gården bygger på en klippteknik uppdelad i tre bitar. Den är simpel men genialiskt effektfull som föranleder till nästan gränslösa möjligheter. Man låter filma en person, i detta fall Jimmie Stewart, som betraktar omgivningen. Därefter får kameran vila sig på det Stewart betraktar och slutligen vänder vi oss tillbaka till Stewart som tydligt ger uttryck för vad han ser. Här har vi den kanske renaste cinematografiska uttrycksformen som manifesteras i sin bästa skepnad och som genomsyrar hela filmens idé.

Att låta skådespelarna efterlämnas onämnda vore att synda. James Stewart gör sin bästa prestation någonsin (jämte sin insatts i Studie i brott (1958)) när han gestaltar den alldagliga mannen som vi så lätt identifiera oss med. Grace Kelly är filmrutans vackraste skådespelerska någonsin och porträtterar överklasstjejen Lisa Fremont genialiskt. Hennes entré är bedårande vackert regisserat av Hitch och fotografen Richard Burk. Hon lyser! Thelma Ritter inför en uppfriskande dos humor när hon gestaltar den snusförnuftiga Stella.

Den aningen gåtfulla relationen mellan Stewart och Kelly är en intressant faktor i filmens intrig. Stewart vänder ryggen åt deras gemensamma problem och använder grannarnas beteende och liv som en flyktväg att slippa ta itu med sitt förhållande. Men när dramatiken blir påtaglig, Stewarts entusiasm utvecklas till något ömsesidigt i deras relation och Kelly utsätts för fara börjar kärleken blomma ut. Grannskapet får Stewart att inse kärlekens skönhet.

HITCHCOCK har under sin karriär påstått att den fotografiska verkligheten är för det mesta orealistisk. Han ger uttryck av påstående bland annat i filmens sista dramatiska scen när Stewart blir överfallen av skurken Raymond Burr. Istället för att återge överfallet med en prosaisk helbild innehållande eventuella våldsamma slag och sönderslagna möbler ger sig kameran in i handgemänget och framställer scenen ur ett montage i snabb hastighet. Vi ser endast närbilder som visar ben, armar, händer och ansiktsuttryck. Publiken får delta i slagsmålet. Scenen blir intim och upplevs av oss som påtagligt våldsam. Realismen når sin maximala effekt.

Fönstret åt gården är utan nämnvärd konkurrens Alfred Hitchcocks främsta tekniska utmaning och hans mest genuina triumf. Vi följer historien ur EN mans synvinkel i ETT rum. Från detta enda perspektiv får vi ta del av flera skilda livsmönster som kantas av relationer och kärlek. I varje fönster blottas ett nytt liv, en ny idé och en ny intrig. Eftersom vi tar del av detta blir vi precis som Stewart, ofrånkomligen en fönstertittare. Vi kan inte vända bort blicken när nyfikenheten börjar dominerar över den moraliska människan inom oss.

Just den tvivelaktiga etiska aspekten i Fönstret åt gården påverkade inte Hitch från att genomföra sitt projekt. Han har så slående förklarat sin passion till mediet i ett yttrande om just detta: "Ingenting i världen kunde ha hindrat mig från att göra den filmen, därför att min kärlek till filmen är starkare än några moraliska betänkligheter."

·····