Central do Brasil (1998)

Originaltitel: Central do Brasil
BRASILIEN OCH FRANKRIKE/FÄRG/113 min

Regisserad av Walter Salles
Skriven av Marcos Bernstein, João Emanuel Carneiro och Walter Salles
Medverkande: Fernanda Montenegro, Marília Pêra, Vinícius de Oliveira, Soia Lira, Othon Bastos, Otávio Augusto m.fl.

TROTS MITT BRASILIANSKA URSPRUNG, finns här, på Movie Burger, inte en enda brasiliansk film recenserad. Även om jag sett lysande filmer som Guds stad (2002) och Carandiru (2003), valde jag att recensera Central do Brasil (1998), som jag såg för några dagar sedan. Min egen far hade lovordat den i ett flertal år, så fort ämnet "brasiliansk film" kom upp och - oh, boy - vad rätt hans lovord stämde överens med min egen uppfattning.

Walter Salles Central do Brasil handlar om en dam, Dora (utsökt spelad av Montenegro), som försörjer sig på att skriva brev åt analfabeter vid ett stånd i en tågcentral. Hennes affärsrörelse rullar på fint, men inte helt rätt. De som betalar extra för att få sitt brev skickat, får istället brevet sönderrivet när Dora väl kommit hem. Dora blir därför den raka motsatsen från vem jag antog att hon skulle vara. Jag trodde att vi här skulle få se ytterligare än snäll dam som verkar vara den enda vettiga i ett korrupt, kriminellt samhälle. Istället för vi en bedräglig och sliten kvinna, som gör allt för att få det skönt för sig själv. Det blir knappast en dam man vill lära känna i verkligheten, men förstärker verkligen film i sin helhet. Att hon dessutom, som nämnts, fenomenalt spelas av Fernanda Montenegro sänker ju inte precis helhetsintrycket, utan snarare höjer det.

En dag hälsar en mor och en pojke på vid Doras stånd. Modern ber Dora att skriva ett brev till den slusk till före-detta make som fött hennes son. Han är aldrig hemma och modern berättar utförligt vilket svin hon tycker han är i brevet och att sonen, trots detta, ändå vill träffa sin försvunna far. De ber om att få kortet ivägskickat och går sedan därifrån. Dora överväger, väl i sin lya, att riva sönder brevet, men hindras av hennes vän som säger att detta faktiskt är viktigt. Nästa dag hälsar modern och sonen på igen, men då kräver mamman att ändra sitt brev till ett lite vackrare. Med Doras hjälp blir brevet nu snarare en bedjan till fadern att återvända hem. Med ett leende på läpparna lämnar modern och sonen centralen. Vid ett övergångställe byts däremot leenden ut mot skrik. Snabbare än ögat, blir modern överkörd av en långtradare. Pojken förstår inte riktigt vad som hänt, innan han direkt dras därifrån. Utan att veta hur man tar sig hem, sover pojken över på centralen och börjar, dag ut och dag in, gå Dora på nerverna. Medan Dora inte bryr sig om grabben och bara vill tjäna pengar, så vet pojken att Dora är den enda som han känner och den enda som kan hjälpa honom. Bakom all egoism inser Dora samma sak och bestämmer, efter många hemska misstag och egoistiska drag, att hon måste hjälpa pojken hitta den enda personen som kan ta hand om honom, den försvunna fadern.

Även om det kanske, i början, låter som att filmen är utformad till en typisk överdådig tårdrypare med känslosam orkestermusik i bakgrunden, så är så inte fallet. Istället är Central do Brasil en mycket, mycket gripande skildring av att kraftlöst rida fram på vägen, utan att säkert veta om ens mål finns i slutet av vägen. Filmen skildrar även en stor del av kriminaliteten och går möjligtvis något överstyr ibland. Nog för att kriminaliteten i Brasilien är hög, men stundtals framställs det som ett bloddrypande helvete. Skådespelarinsatserna är mycket starka och kemin mellan Dora och pojken Josué är den verkliga drivkraften i filmen. Att sambandet mellan de två kan vara så stark, utan att det blir ett överspel eller daltande, är väldigt välgjort.

Tillsammans med strålande foto, fantastiska skådespelarprestationer, gripande handling och fina, varma miljöer, blir Central do Brasil ytterligare en sådan där film jag älskar. Den slagfärdiga, stundtals pikareska, "på drift"-berättelsen blir, i samspel med alla andra fina ingredienser den bjuder på, faktiskt en underbar, underbar film om något så gripande som en son på jakt efter sin far. 4/5