Beyond the Valley of the Dolls (1970)

Originaltitel: Beyond the Valley of the Dolls
USA / FÄRG / 109 min

Regisserad av Russ Meyer
Skriven av Roger Ebert och Russ Meyer
Skådespelare: Dolly Read, Cynthia Myers, Marcia McBroom, John Lazar, Michael Blodgett, David Gurian m.fl.

SKULLE VI BLÄDDRA bland alla obskyriteter eller udda filmer som släppts via en stor studio, så skulle vi med all säkerhet hitta flera stycken, som antingen floppat eller gjort stora pengar. Natural Born Killers (1994) blev en väldigt bisarr, men kritiskt omtyckt film, trots dess extremt våldsamma tema. Nu ska jag dock inte snacka om den filmen, utan jag ska snacka om Russ Meyer. Russ Meyer är sedan länge en bortglömd regissör som endast få kommer ihåg, som framför allt var verksam under 1960- och 1970-talet. Under sin tid som regissör gjorde han hela 27 filmer, varav några stycken var kortfilmer. Faktum var att mannen var independentfilmare och filmade ihop dessa filmer främst tack vare han själv. Och konstigt var det inte att han inte fick bolag att vilja göra film med honom. Under hela hans karriär (och efteråt) blev Russ Meyer känd som mannen som gjorde film med kvinnor med stora bröst, sex och våld. Nu kan man ju se den halten i om det här är positivt eller inte, men för att vara lite positiv, så blev Meyer en väldigt viktig man inom filmen. Han tänjde på gränserna inom censuren, lät kvinnor vara hjältar i filmer, han använde sex och våld som ingen annan gjort förut, tillsammans med frenetiskt klippande och mästerliga hantverk. Han var en riktig auteur, en sådan som gör allt själv. Han regisserade, klippte, skrev, filmade, ja, till och med spelade i vissa filmer. Faktumet att han fick kritik var stort och han blev sedermera känd som "King Leer" och för att vara en snuskhummer som gjorde film.

I och med succén med lågbudgetfilmen Vixen! (1968), en liten film om en rasistisk nymfoman nämnd Vixen Palmer, så fick plötsligt 20th Century Fox upp ögonen för Meyer och hans verk. Fanns det pengar i det här? Mjukporr? "Let's give it a try"! Sedan fick Meyer, tillsammans med världens mest berömda kritiker, Roger Ebert, tillfället att skriva ett manus nämnt Beyond the Valley of the Dolls (1970), inspirerad av en annan film, Valley of the Dolls (1967) fast, som det tydligt framgår i början av filmen, inte alls har något att göra med varandra.

FILMEN HANDLAR OM ett band, Kelly Affair/The Carrie Nations, ett band bestående av tre kurviga damer (Dolly Read, Cynthia Myers, Marcia McBroom) och deras manager Harris (David Gurian) som får tillfället att åka till Hollywood, för att få sitt stora genombrott, är det tänkt. När de väl kommer dit är det så mycket mer de stöter på. De kommer i kontakt med sex, droger, alkohol och mycket rock'n'roll, plus diverse konstiga mediatyper och som i slutändan tillfaller som en satir över nöjeslivet och hur vilt det kan gå till, även då artisten inte står på scenen. Handlingen är väl inte så mycket att skryta med, men det är heller inte det som är poängen i en sådan här film. I huvudhandlingen stöter vi på fler små handlingar, berättelserna om karaktärerna och deras privatliv och liv på scenen. Faktiskt är det en väldigt bra insikt i karaktärerna i den här filmen. Vi får det exakt detaljerat vem som är vem, vem som är god och vem som är ond, ibland till en överdrift.

Finns det verkligen så mycket sex och våld i den här filmen då? Nja. Innehållet sex och våld är, som alltid med Russ Meyer, närvarande. Vid dagsläget är den tämligen snål på sånt, om man tänker tonårskomedier på sexfronten, men filmen har ändå en slags stil som jag ger mer för än filmer som American Pie (1999), till exempel. Om du sett Austin Powers - hemlig internationell agent (1997) (som även fått stor inspiration från denna filmen) så förstår du ungefär vilken "stil" denna film har. Att det är lite bröst här och var ser jag såklart inga problem med, men det är nog ingen fara för någon annan, då det inte är porr, utan bara lite busigt, helt enkelt. Våldet tar sina vändningar framför allt i slutet och det är svärd och pistoler som skymtar förbi i det fallet och även om stämningen är extremt bisarr under dessa stunder, så är det samma sak här. Det finns nya filmer som verkligen chockerar mer än vad ens denna film gjorde då den blev en kassasuccé 1970. Ta Hostel (2006), för att bara nämna en film.

Filmens verkliga höjdpunkter är Dolly Read (som ledsångerskan i bandet), David Gurian (som managern som så småningom blir utanför) och John Lazar (som den väldigt trasiga skivproducenten "Z-Man" Barzell). Dolly Read håller ihop filmen rätt bra och det är mycket tack vare hennes utseende, eftersom hon har ett rätt passande utseende för just rollen. Hon gör även ett rätt bra framträdande som skådespelerska, men ibland kan hon bli lite för överdriven. David Gurian, som inte hade gjort något filmuppträdande innan och som inte gjorde det efter den här filmen, gör ett strålande jobb som managern som blir dumpad av sitt band för John Lazars roll. John Lazar är en man som vi faktiskt borde se mer av. Hans skumma porträtt av en helt vrickad skivproducent är bland det bästa jag sett och även om hans karaktärer är väldigt "hela-havet-stormar", en aning för mycket på sina ställen, så ger han honom ett porträtt som inte blir för överdrivet. I allmänhet är standarden mycket högre på denna filmen, till skillnad från andra Russ Meyer-filmer, då nästan alla är bra på att agera, någorlunda. Harrison Page, som bartendern Emerson, gör även han ett oansträngt porträtt som pojkvän med en av donnorna i bandet.

Det finns mycket att säga om den här filmen. Det är egentligen en B-film upplåst till storbolagskvalitet, men det är kitsch och det är väldigt underhållande. Musiken är verkligen, verkligen på topp (jag vill ha filmens soundtrack nu) och bara det höjer betyget på denna kultfilm. Säga vad man vill om Russ Meyer, men när man verkligen är på humör och tillfället passar in i rättan tid, då kan jag inget mer än bara älska honom.

····