En Natt i New York

Originaltitel: After Hours
USA 1985

Regisserad av Martin Scorsese
Skriven av Joseph Minion
Skådespelare: Griffin Dunne, Rosanna Arquette, Verna Bloom, Tommy Chong, Linda Fiorentino m.fl.

Filmen cirkulerar kring Paul Hackett (Griffin Dunne), en vanlig kontorsnisse som träffar en ung kvinna (Rosanna Arquette) på ett café. De samtalar och det leder till att Paul Hackett får höra talas om att hennes rumskamrat gör brevpressar, vilket han känner att han behöver. Han får hennes nummer och ringer upp henne och den unga kvinnan berättar att han kan komma hem till henne för att hämta brevpressarna. Självklart är det ju inte bara därför han ska dra hem till henne.

Så fort han satt sin fot i taxibilen så börjar eländet. Hans pengar blåser av misstag ut genom fönstret på grund av att taxichauffören kör på tok för snabbt och har då inga pengar kvar alls, varken för att ta sig hem eller någon annanstans. Han ringer på dörrklockan till lägenheten och de människorna han träffar där är bara de första av den rad suspekta typer han kommer möta i New Yorks mörker.

Till skillnad från Scorseses andra filmer, så har den här inte särskilt mycket våld inkluderat, förutom ett ytterst autentiskt mord vittnat genom en fönsterruta. Den har dessutom skärt ner på sex och det som är mest chockande är den surrealistiska, underliga Dalí-känslan man har i blodet då man ser Pauls ivriga försök att komma hem eller i alla fall få en säng för en natt, men ständigt möter nya karaktärer och problem som fördröjer allt.

Griffin Dunne är den rätta skådespelaren för rollen rakt genom. Tidigare kände jag igen honom som den humoristiske polaren Jack Goodman i John Landis' tidigare strålande film En Amerikansk Varulv i London och att han nu för tiden är regissör. Arquette gör också en bra prestation som den neurotiska flickan han möter, med en viss fascination för brännskador (eller vad det nu är om). Hur som helst är det en väldigt skum känsla man får i den här filmen, som man sällan får i andra filmer. Den är därför unik, inte bara för att vara Scorseses verk, utan för att den tar upp ett fräscht upplag.

Fotot är utomordentligt, med snabb klippning och handkamera hit och dit. Mycket av fotot i den här filmen för tankarna till Maffiabröder, som också är av Martin Scorsese. En snygg del i filmen är när Arquettes rolls vän släpper nycklar från lägenheten. Vid den här scenen släppte de faktiskt en kamera från taket. Kameran satt i en träplanka som hade gummilinor fastsurrade på den, så det blev som en slags "bungy-jump"-effekt. Resultat blev mycket häftigt, med snabba klipp som pricken över i:et.

Alla skådespelare är bra i den här filmen, de enda som isåfall inte är så bra är Cheech och Chong, som bara verkar kunna göra en slags roll i alla filmer de gör. Men ingen onödig massa skugga ska falla över dem eller filmen. En given favorit är bartendern som har ett problem med ett larm. Filmen är smockfull med kufiska karaktärer som är en ren fröjd för ögat att få ta del av. Se den här filmen och låt Scorsese ta med dig ut på stan "after hours".

···½