Avatar (2009)

Originaltitel: Avatar
STORBRITANNIEN OCH USA / FÄRG / 162 min

Regisserad av James Cameron
Skriven av James Cameron (skriven av)
Medverkande: Sam Worthington, Zoe Saldana, Sigourney Weaver, Stephen Lang, Joel Moore, Giovanni Ribisi m.fl.

AVATAR (2009) är, på många sätt, Filmen med stort F 2009. Alla hade sett den och alla pratade om den, trots att den faktiskt, för mig, nästan smög sig fram till plötslig succé. I tron om att det här skulle vara ännu en dussinrulle med bra effekter, gick jag och såg filmen. Inte visste jag att det bara var att tiga och le när man återvände hem sen.

Året är 2154. Inget växer på Jorden och människorna har hittat sin väg till månen Pandora. Växt- och djurlivet är likt Jorden och där har en liten samling militärer och forskare slagit läger för att skipa fred mellan dem och Na'vi-urinvånarna på Pandora och kamma hem all dyrbar "unobtainium." Medan militärerna mest är intresserade i att spränga stackars urinvånare i bitar, för att få tag i det dyrbara ämnet, så vill forskarna utforska mer om natur, djurliv och framför allt urinvånarna. En teknik som då främst används är den som filmens namn syftar på: förmågan att behärska en Na'vi-varelse via tankekraft. Låter det alltför högtflytande? Vänta bara, det är faktiskt värt de tre timmarna.

Filmen är lång, men är en film som, precis som År 2001 - ett rymdäventyr (1968), är en fet bit ögongodis. Även om jag principiellt är emot filmer som lever på bra effekter, så används effekterna för en gångs skull åt nånting annat. Vanligtvis används specialeffekter just för att få något att se så tufft och ballt ut som möjligt, men istället för att göra ytterligare en film med en radda effekter man inte ens hinner uppfatta, väljer James Cameron att göra en visuellt vacker film. Engagemanget i de som gjorde filmen är påtaglig. Det räcker bara att se på alla konstiga djur/växter, deras biologiska möjligheter, språket, normerna och framför allt Na'vi-folket själva. Med speciella effekter har de gjort så att skådespelarna liknar dem själva i deras så kallade "avatar": alltså en tankestyrd Na'vi-humanoid.

Filmen har ett något banalt, men viktigt budskap: att vi ska ta hand om vår jord. Karaktärerna har vi sett förut: hjälten som tycker och tänker som alla i publiken och skurken som verkar vara ond bara för sakens skull. Även om det som sagt är lite banalt, så fungerar det ändå väldigt bra ihop med de vackra miljöerna och även den lilla kärlekshistoria som uppstår. Filmen skapar en väldigt kärleksfull atmosfär som i alla fall får mig att tänka mer på naturlivet vi har här på Jorden. Visst kan propaganda om att värna om naturen verka som skitsnack från trädkramare när du står där, med kolapapper i handen och inte hittar en papperskorg, men samtidigt är budskapet viktigt, speciellt i tider som präglas av globala problem.

"Storfilmer" är oftast synonymt med "egentligen inte särskilt bra film, fast mycket fina effekter." Visst är det en känsla i sig att bara gotta ner sig i biomörkret med en rulle som, hands down, kanske inte är ett mästerverk, men som är ganska underhållande. Dock blir biorepertoaren överöst med alltför mycket skräp. Filmer som förvisso man har lagt ner en hel del tid på, men som man, redan i planeringsstadiet, borde ha övervägt att göra stora ändringar i. Ett exempel är Harry Potter och halvblodsprinsen (2009), en över två timmar lång, fullkomligt uttråkande film utan någon som helst poäng. I ett samhälle som generellt sett innehåller en hel del skitsnack, rent utsagt, känns det då väldigt uppfriskande när Avatar kommer upp på biograferna. Det är en, till stor del, datoranimerad storfilm, så förhoppningarna var inte så höga, men Avatar visade sig vara en både vacker och underhållande film. Att en film kammat hem mycket pengar är oftast inte samma sak som att den är bra, men att James Cameron nu står stolt som regissör av de två mest framgångsrika filmerna någonsin, Avatar och Titanic (1997), säger förstås en del om karln. Gå och se. 3½/5