Monty Pythons galna värld (1975)

Originaltitel: Monty Python and the Holy Grail
Storbritannien/Färg och svart-vit/91 min

Regisserad av Terry Gilliam och Terry Jones
Skriven av Graham Chapman, John Cleese, Eric Idle, Terry Gilliam, Terry Jones och Michael Palin
Medverkande: Graham Chapman, John Cleese, Eric Idle, Terry Gilliam, Terry Jones, Michael Palin m.fl.

DÅ VAR DET DAGS IGEN. Nu ska man börja recensera en gammal klassiker för läsarna, mestadels eftersom skaparen av denna hemsida/min brorsa Vito tjatat på mig. Hur som helst så är det inte så viktigt varför jag skriver recensionen, det viktiga är att jag bara skriver den. Då är det väl bäst att starta.

Monty Python testar på något nytt den här gången. Istället för att göra som de gjort innan så har de bestämt sig för att göra en film med lite mer av en konventionell berättarteknik, alltså betyder det att Monty Pythons galna värld inte är en film som bara är proppad med sketcher som inte har någon slags gemensam bindning till varandra. Jag tycker att det är bra att Monty Python gör på detta viset eftersom det är lätt hänt att en film med bara en massa sketcher kan bli ganska matig. På detta sätt som denna film är gjord så blir det enkelt för tittarna att hänga med och förstå sammanhanget i filmen. Innan jag går in på vad filmen handlar om vill jag bara varna folk som inte gillar brittisk humor. Om ni inte gillar brittisk, sjuk humor så ska ni inte kolla på den här filmen för ni kommer antagligen inte göra annat än att hata den. Denna film är inte som Baksmällan (2009) och den är inte heller som Epic Movie (2007) och det är antagligen därför den kan verkar ganska udda och tråkig i ögonen på en person som bara älskar Epic Movie. Jag säger inte att dessa två filmer är dåliga på något sätt, jag säger bara att det inte är samma slags humor.

Filmen handlar om kungen Arthur som bestämt sig för att gå på en jakt efter den heliga graalen. På vägen träffar han andra äventyrare som mer än gärna vill följa med på denna upptäcktsfärd. De splittras och vi får följa de respektive riddarnas självständiga resa. På detta sätt lyckas Monty Python också blanda in sina sketcher. Allt känns mer sammanhängande och samhörigt på detta sätt och det frambringar klart mer skratt än grubbel över vad som nyss egentligen hände. Humorn blir på detta sätt mer spontan och koncentrerad. Och som vi alla vet så kan Monty Python leverera skratt på allra bästa möjliga sätt, alltså kommer du inte behöva oroa dig över om denna film verkligen är rolig.

Självklart finns det folk som inte tycker denna humor faller i deras smak och det är absolut acceptabelt, men om det är så att man har ett sinne för sjuk humor då kommer man nog garanterat ha en skrattfest av denna film. Jag tycker alltså att denna film var en bra komedi och kommer antagligen få dig och skratta om du gillar det absurda. Hursomhelst, har absurditeten i denna film ett motiv till skillnad från en viss TV-serie som uppenbarligen är en "rip-off" på The Simpsons. 4/5

Monty Pythons Meningen med livet (1983)

Originaltitel: The Meaning of Life
Storbritannien/Färg/107 min

Regisserad av Terry Jones
Skriven av Graham Chapman, John Cleese, Terry Gilliam, Eric Idle, Terry Jones och Michael Palin
Medverkande: Graham Chapman, John Cleese, Terry Gilliam, Eric Idle, Terry Jones, Michael Palin m.fl.

MONTY PYTHON, den sjuka humorns fäder, kan utan tvekan kallas för en av världens mest framstående humorgrupper. Med sin unika stil, udda animationer och märkliga karaktärer, blandade Monty Python in någon slags surrealism i komiken, som gjorde dem till någon slags skrattorgie av vibbar från såväl Salvador Dalí, som Pink Floyd.

Monty Pythons Meningen med livet (1983) blev Monty Pythons sista riktiga film och är, tillsammans med Livet é Python (1971), deras enda filmer som nästan helt är uppbyggda av sketcher. Monty Python behandlar här det djupgående ämnet om meningen med livet, givetvis med en väldigt skruvad och ytterst satirisk synvinkel. Eftersom den just bygger på massa olika sketcher, kan man tycka att filmen blir ganska ojämn. För den allra största Monty Python-beundraren (det vill säga jag) är det inget större problem, men jag vet att det finns människor som inte alls uppskattar Monty Pythons konstigheter. Att humorn först är svårbegriplig och att sedan filmen i sig är ojämn, gör väl inte detta till en särskilt underhållande film. Det gäller dock bara de som hatar Monty Python och det de gör och då kan man undra varför de ens skulle läsa denna recension.

Monty Python är en av de få som faktiskt kan göra ytterst nonsensaktiga saker till något som ändå blir ganska djuplodande och av mer högkvalitativ karaktär. Det blir liksom inte bara "en rolig rulle", utan filmer som faktiskt får en att tänka. Eftersom de ofta väljer ämnen som varit aktuella i flera år (såsom just meningen med livet), som religion, vardagen, affärslivet och sex, lyckas de ändå hålla tittaren tänkandes och inte helt försjunka i en slags trans (som man ofta gör med sämre komedier; man ser för att skratta, men behöver knappt tänka). Därför blir Monty Python också en grupp som faktiskt lyckas göra komedier av högre betyg här på Movie Burger. Jag brukar sällan ge jättebra betyg till allmänt sköna komedier, utan letar oftast efter lite mer. Även om Monty Pythons sista riktiga film är ojämn och ibland ganska karg (den ger en inte en särskild vacker, behaglig bild av livet), blir den väldigt underhållande och samtidigt någorlunda allvarlig (eller så allvarlig som det går, med Monty Python).

Monty Pythons Meningen med livet är en sanslös komedi. Vissa scener är mindre kul, medan andra är fullkomligt sanslösa ("I wonder where that fish has gone?"). Denna film, tillsammans med det faktum att detta faktiskt kanske är deras sämsta film, visar hur bra de faktiskt är. Monty Pythons Meningen med livet är nämligen en väldigt bra komedi och för den som inte klivit in Monty Pythons sjuka värld, är detta bara början på en oerhörd, oåterkallelig och oefterhärmlig värld av komedi man helt enkelt bara kan älska. 3½/5