Sin City (2005)

Originaltitel: Sin City
USA / FÄRG / 99 min

Regisserad av Frank Miller, Robert Rodriguez och Quentin Tarantino (gästregissör)
Skriven av Frank Miller (grafiska noveller)
Skådespelare: Jessica Alba, Devon Aoki, Alexis Bedel, Powers Boothe, Cara D. Briggs, Jude Ciccolella m.fl.

"Walk down the right back alley in Sin City and you can find anything."

ROBERT RODRIGUEZ HAR ALLTID VARIT en av mina största förebilder. Han vågar sticka ut och göra annorlunda film. Oftast har filmerna varit tämligen våldsamma, coola och samtidigt roliga vilket har resulterat i att han fått en ganska stor anhängarskara. Det är svårt att förklara med om ni sett någon av hans filmer som stämmer in här förstår ni nog vad jag menar. De kanske mest uppskattade verken är vampyrfilmen From Dusk Till Dawn (1996), Planet Terror (2007), hans trilogi bestående av El Mariachi (1992), Desperado (1995) och Once Upon A Time In Mexico (2003) och så filmen jag ska recensera: Sin City (2005).

ALLA SOM KAN LITE OM SERIER vet nog att Sin City först tecknades av Frank Miller och sedan överfördes till bioduk. Miller som nu ännu en gång är ute i svängen. Denna gång har verket 300 (2006) blivit film.
För att bevara serietidningskänslan över filmen har Rodriguez blandat svartvitt med färg. Oftast är det små detaljer som är färgade medan staden är grå och mulen. Detta blandar sig på ett fantastiskt sätt och filmen är bland det snyggaste man kan uppleva.
Handlingen består av fyra separerade historier som utspelas runt om i staden Basin City. Bland annat försöker en man vid namn Hartigan (Bruce Willis) rädda en liten flicka från ett öde värre än döden, Mickey Rourke spelar den ultravåldsamma Marv som är ute efter hämnd och Clive Owen gestaltar en medelålders man som kommer på kant med en slusk vid namn Jackie Boy (Benicio Del Toro).

Skådespeleriet är filmens kanske starkaste punkt tillsammans med miljöerna. Skådespelarlistan är otroligt meriterad vilket syns längre upp. Clive Owen gör kanske den mest trovärdiga tolkningen i en film full av otrovärdiga karaktärer. I alla fyra berättelserna är det hela tiden någon av huvudpersonerna som guidar oss genom handlingen och delar med sig av sina tankar vilket gör att filmen sticker ut ytterligare. Språket är tungt och rätt barnförbjudet om man säger så.

Historierna vävs samman på ett eller annat sätt vilket gör att filmen känns väldigt konstnärlig trots att blodet flödar. Detta är alltså ingen film för småbarn. Många av scenerna är makabrare än man någonsin kan förställa sig. Varje ny scen är ett eget konstverk och ingen är den andra lik.
En av de scener som kanske förtjänar lite extra cred är den som Quentin Tarantino regisserat. Han får göra ett gästinhopp och gör det som så många gånger för med bravur. Det är ju inte första gången som dessa två regissörer arbetat tillsammans och säkerligen inte heller den sista. Scenen handlar om Dwight (Owen) som åker i sin bil med en lite udda passagerare: En död polis. Polisen börjar helt plötsligt prata (trots att huvudet hänger och dinglar i köttslamsor) och det hela blir mycket komiskt samtidigt som Tarantino hela tiden skiftar färg i bakgrunden vilket gör det hela till ett visuellt mästerverk.

JUST NU HÅLLER RODRIGUEZ PÅ att regissera både Sin City 2 (2008) och Sin City 3 (2008). Jag vet inte om jag är glad eller ledsen. Visst, om man får till det igen kan det blie en av de riktigt stora trilogierna men om man misslyckas, ja, då känns allt lite förstört. Precis som med Matrix (1999). Om man bara hade gjort en film hade det blivit en riktig klassiker. Nu blir nog inte fallet så.

Finns det ingenting dåligt med denna film då? Ur min synpunkt så är filmen näst intill perfekt. Det finns inget halvdant och inget störande. Många kommer säkert att uppröras av våldet och tycka jag är direkt störd som kan tycka något annat än att filmen är motbjudande. Må så vara då. Det känns som att man antingen älskar eller hatar den här filmen. Jag älskar den.

·····