Originaltitel: Naked LunchKANADA / STORBRITANNIEN / JAPAN / FÄRG / 115 min
Regisserad av David Cronenberg
Skriven av William S. Burroughs (roman) och David Cronenberg
Skådespelare: Peter Weller, Judy Davis, Ian Holm, Julian Sands, Roy Scheider, Monique Mercure m.fl.
"I guess it's about time for our William Tell routine."
SÅ INLEDS STARTSKOTTET för filmen, just innan insektsbekämparen Bill Lee makabert skjuter ihjäl sin fru i en William Tell-baserad lek. Både make och maka är obskyrt nog höga på Lees bekämpningsmedel från jobbet och våldsamt, om än av olycka, genomför Lee en handling så hemsk att han måste sticka från hans frus döda kropp, bort från hans hem och stad, för att inte bli tagen. I ett snårigt beroende på det narkotika-aktiga, hallucinogena insektsbekämpningsmedlet måste nu Bill Lee fly undan polisen. Tittaren får följa med in i huvudet på Bill Lee, en snurrig narkomans surrealistiska tankar och idéer, in i en värld full av galenskap, obscenitet och talande skrivmaskiner. Filmen heter Naked Lunch och är, i händerna på David Cronenberg, något av det mest vidriga och fantastiska man kan få vittna på film.
David Cronenberg har i denna film inte bara baserat sitt material på William S. Burroughs berömda underground-bok med samma namn, utan även tagit fragment ur Burroughs tidigare verk samt Burroughs privata liv. Därför blir filmen inte en helt regelrätt ord-för-ord-adaptering av boken Naked Lunch, men blir likväl väldigt ingående och engagerande. Bill Lee skriver, under flera gånger i filmen, på sin skrivmaskin vilket, bara det, kan referera till Burroughs tid då han skrev romanen Naked Lunch. Dessutom brukade Burroughs kalla sig själv William Lee under sina tidiga skrivardagar då han publicerade sin första roman, Junkie, vilket bara det drar en paralell till namnet Bill Lee i filmen.
EN REGELRÄTT FÖRKLARING på Naked Lunch kan enkelt bli oerhört snävt och att förklara ingående hur handligen och intrigen är i filmen är ytterst svårt, då nästan ingen av scenerna går att sätta in sig själv i. Naked Lunch blir iögonfallande flumvackert men övergår lätt i extremt överdrivna antydningar på homosexualitet. I viss mån kan det bli väldigt jobbigt att se på, men för de riktiga Cronenberg-älskare är detta säkert inget som förvånar mer än något annat äckelpäckel Cronenberg skapat sig ett rykte för.
Cronenbergs film är i vissa avseenden en "må-illa"-film, men det finns flera aspekter som gör den älskvärd. Nämnvärt kan ju tyckas vara att filmen innehåller alla sorters organiska föremål, även i föremål som inte ska vara organiska. Skrivmaskiner vecklar ut sig till en slags köttverkstad, folk äter insekter och chansen att möta en stor reptilliknande varelse på en bar är högst stor. På den kanten är Naked Lunch väldigt svårförstådd såsom den är helt underbar.
Att säga att Naked Lunch är en dålig film vore fel. En film som Naked Lunch är oförståelig och väldigt svårsmält, men det är även lite av skönheten med denna film. Däremot klingar det inte riktigt rätt till att säga att Naked Lunch är en otroligt bra film. Det finns mycket som trycker på båda kanterna. Säger man att den är dålig, kommer man på de bra sidorna i filmen som gör filmen bättre, men säger man att den är bra, så kommer man på de sämre sidorna i filmen, vilket gör filmen sämre. Därför finns det faktiskt inte alls ett betyg att sätta på en film som Naked Lunch. Naked Lunch är obeskrivlig, en film utan förklaring. Därför blir varje bildruta en vy som får tolkas individuellt, från betraktaren. Om det nu ens finns någon som helst reson i bilderna i Naked Lunch, så är de helt upp till betraktaren att tolka dem på allra bästa sätt.
2 kommentarer:
Men något betyg måste du väl ändå kunna åstakomma, jag tycker det låter konstigt att det skulle vara omöjligt även om jag inte sett den här filmen.
Jag menar, du dömer ju utifrån vad du själv tycker. Det finns ju en mal för betygen. Man kan ju kolla på den och se om det finns något som passar. Att tycka att en film sammanfattningsvis är både bra och dålig tror jag är fysikaliskt omöjligt!
Jag får se filmen och avgöra om jag har fel, men jag tror inte jag har det.
Åsikterna är individuella och i det här fallet tror jag inte någon utav oss har rätt eller fel, eftersom det hela utgår från vad vi själva tycker.
"Jag menar, du dömer ju utifrån vad du själv tycker."
Det är exakt det jag gör nu. Som trogen recensent brukar jag närmast alltid finna ett betyg som sammanfattningvis talar för vad jag tycker om filmen, men gällande "Naked Lunch" är detta helt omöjligt. Inget betyg finns på filmen, eftersom det helt enkelt inte går att sätta ett betyg.
Jag tycker att du ska ta dig an filmen, så får vi se vad du själv tycker. Det finns ju en chans att du faktiskt kan sätta ett betyg på den här filmen, men jag kan det inte. Att den däremot inte fått ett betyg talar ju för sig själv att filmen helt enkelt är något man måste se.
Skicka en kommentar