Korpen flyger (1984)

Originaltitel: Hrafninn flýgur
ISLAND / FÄRG / 109 min

Regisserad av Hrafn Gunnlaugsson
Skriven av Hrafn Gunnlaugsson och Bo Jönsson
Skådespelare: Jakob Þór Einarsson, Flosi Ólafsson, Helgi Skúlason, Edda Björgvinsdóttir, Egill Ólafsson, Gotti Sigurdarson m.fl.

OM SERGIO LEONE VAR ISLÄNNING… Hade mannen utan namn haft rött hår då? Hade filmerna utspelat sig på vikingatiden? Hade Ennio Morricone varit dansk och spelat tvärflöjt? Det är svårt att veta, men det kanske hade varit något i den stilen. Och det svarar för rätt mycket av det Korpen flyger (1984) är. En hämndhistoria som utspelar sig på vikingatiden med dialogen på världens ballaste språk: isländska. Det är förstås långt ifrån något att missta för Sergio Leone, men det finns onekligen slående likheter. För en handfull dollar (1964) i bemärkelse.

En dag kommer det en främling till Island. Hans syfte är okänt men det dröjer inte länge innan man förstår att hämnd är det enda han är ute efter. Motivet är att två vikingahövdingar, Erik och Thord legat bakom hans fars död, någonting han fick bevittna som liten hemma på Irland. Handlingen är pinsamt simpel. Men jag är ändå djupt imponerad av filmen, och den kommer att bli väl ihågkommen.

KANSKE ÄR DEN STÖRSTA ANLEDNINGEN till min positiva syn på den att den här främlingen framstår precis som Clint Eastwood gör i så många av de westernfilmer han medverkar i. Han har varken en hatt eller någon cigarr men han har behärskningen, träffsäkerheten och en del häftiga repliker. För tittaren känns det som om han ligger alltid i vinst, även då han själv ligger illa till, precis som Eastwood, och han kör taktiskt spel. Dessutom fungerar han som en anti-hjälte, man hejar på honom fast han egentligen kanske inte är den moraliskt korrekta. Jag skulle kunna fortsätta rabbla upp likheter, men det är knappast nödvändigt.

Vad som händer i filmen är egentligen oväsentlig. Irländaren skapar misstankar och rädsla mellan de två vikingavännerna och rör sig blixtsnabbt med sina små kastknivar. Till slut går det ungefär som man skulle kunna tänka sig med visserligen några oväntade detaljer och självfallet en slutstrid inte alls långa vägar från de som Sergio Leone brukar dra fram.

MEN ALLRA MEST gillar jag kanske det underbara soundtracket av tvärflöjten från Hans-Erik Philip som gör filmen till en spännande och unik film. Sen får man inte heller glömma de isländska miljöerna som verkligen inte är så dumma. Dock är kanske inte foto och ljus två punkter att egentligen hylla sådär jättemycket. Men ja, ändå, det känns faktiskt riktigt bra även om säkerligen lite av det bästa med filmen försvunnit på dryga tjugo år (filmen är ifrån 1984). Troligtvis är det en film som blir lite sämre för varje år, men fortfarande håller den absolut, och det är fortfarande en grymt tuff film. Vikingar, gudatro, knivar, hämnd och självfallet även lite korpar, i den isländska filmen som du kanske – kanske inte – visste att du ville se, ja, då är det Korpen flyger.

···½