Blood Simple. (1984) (nyutgåva)

Originaltitel: Blood Simple.
USA/Färg/96 min

Regisserad av Joel Coen och Ethan Coen
Skriven av Joel Coen och Ethan Coen
Medverkande: John Getz, Frances McDormand, Dan Hedaya, M. Emmet Walsh, Samm-Art Williams, Deborah Neumann m.fl.

BRÖDERNA COEN är utan tvekan mästare, när det kommer till den genre som porträtterar ond, bråd död, hos den vanliga, simpla människan. Fargo (1996) var, med sin enkelhet och vardagsatmosfär, något av de mest närgångna och fängslande filmer om kidnappning jag någonsin sett, för att inte nämna No Country for Old Men (2007), som visade att bröderna fortfarande hade känsla för den kallhjärtade tragiken och våldet, i kontrast till de komedier de, på senare tid, roat sig med. Har man bra regissörer som Joel och Ethan Coen, är det alltid kul att gå tillbaka till rötterna, där det faktiskt började. Blood Simple. (1984) är bröderna Coens första långfilm och handlar likväl om just den vanliga människans mörka sidor, såsom girighet och svartsjuka, såväl som de ljusa: viljan att leva, envisheten.

Blood Simple. handlar om ett misslyckat par: Abby (McDormand) och Julian (Hedaya). Abby går bakom ryggen på den bittre Julian, något som Julian redan vet. Julian har låtit privatdetektiven Loren (Walsh) följa efter dem och Julian blir förtvivlad, när han upptäcker att det är hans egna anställda, Ray (Getz), som hans fru vänsterprasslar med. Julian blir förblindad av den bubblande svartsjuka som växer inom honom och ber privatdetektiven (som inte alls är den lagens man, man skulle kunna förvänta sig av en privatdetektiv) att ta livet av de båda två och se till att kropparna försvinner. Loren har dock inte rent mjöl i påsen, ej enbart för att han faktiskt överväger att gå efter paret, men även eftersom han vill lura Julian på hans pengar och ser till att knäppa honom först. Därefter följer en, i sann Coen-anda, komplicerad mordgåta, som bara blir värre och värre, ju längre ner i den avgrunden man kommer.

Skådespelarprestationerna är fantastiska. McDormand är givetvis fantastisk som vanligt, i hennes väldigt alldagliga uppträdande, men andra briljerar också, såsom Hedaya och Walsh. Något som höjer upp stämningen, är den neo-noir-atmosfär bröderna har använt sig av. Med smart belysning, skuggor och månljus, bjuds man alltmer in i den värld av fördärv och mord, som är den i Blood Simple..

Blood Simple. är en lysande film och visar tydligt prov på bröderna Coens talang (då främst för den kallare typen av filmer), men det går dock inte att frånta att det är ett förstlingsverk. Dock är det i sin en enkelhet och i sin fulla fokusering på den främsta handlingen, som filmen blir som allra mest gripande. Istället för att åka in på sidospår och annat, som får en hårdkokt historia att svalna av, så vill de göra en film som löper hela linan ut. Det är precis det vi får också. Blood Simple. är en mycket imponerande debutfilm och visar prov på talang (faktiskt i större grad, än flera andra debutfilmer från andra regissörer). Med en hånflinande privatdetektiven med cowboyhatt på spåret, bäddar vi för bröderna Coens tidiga och första fenomenala verk, som är Blood Simple.. 4/5

No Country for Old Men (2007)

Originaltitel: No Country for Old Men
USA / FÄRG / 122 min

Regisserad av Ethan Coen, Joel Coen
Skriven av Ethan Coen, Joel Coen, Cormac McCarthy (roman)
Skådespelare: Tommy Lee Jones, Javier Bardem, Josh Brolin, Woody Harrelson, Kelly MacDonald, Garret Dillahunt m.fl.

JAG MÅSTE nog erkänna att bröderna Coen nog är de jämnaste filmregissörerna som är aktiva idag. Vissa regissörer har lyckats göra en toppenfilm, och sedan flera bottenapp som han nog vill stryka från sin meritlista. Men med Coens är det lite annorlunda. Alla filmer de har gjort, som jag sett, har varit åtminstone "bra". Därför känns det väldigt glädjande att deras nya film, No Country for Old Men, har blivit belönad med åtta stycken Oscars-nomineringar, dock är det fortfarande ovisst om hur många av priserna som de faktiskt vinner. Ingen film av Coens har faktiskt fått mottaga så många nomineringar, men det känns inte särskilt konstigt, då deras nya film är deras bästa hittils.

En jägare (Josh Brolin) hittar ett lik och en väska innehållande två miljoner dollar, och detta startar igång en jakt efter honom, av en smått psykopatisk, men Oscars-nominerad, mördare (Javier Bardem). Historien är egentligen inte någonting extraordinärt, men i bröderna Coens händer förvandlas historien in till ett magnifikt och mästerligt manus som är bland det bästa som skrivs nu för tiden. Även den ene broderns regi, Joel Coens, är nästan lika bra, och skådespelarnas karaktärer känns så pass genuina trovärdigt spelade att man nästan får rysningar när man ser på filmen. För mig gick det ganska snart upp att det här var en film av absolut internationell klass, som förtjänar alla priser den kan få på den kommande Oscars-galan. I filmen ryms även ett ganska snyggt foto och mäktigt ljud som förhöjer en filmupplevelse som redan heter duga.

NÄR JAG SÅG Fargo (1996) så trodde jag verkligen att det var det bästa som bröderna Coen kunde göra, men nu har jag helt blivit överraskad av bröderna, som har gjort årets bästa film, tveklöst. Den är visserligen inte någon av de bästa filmerna någonsin, men ändå är det en pulshöjande story som dessutom innehåller lite svart humor. Lägg också till de redan nämnda skådespelarna som förtjänar mycket beröm och du har en oerhört bra film. Att finna någonting objektivt negativt med filmen är väldigt svårt, och någonting som jag inte tänker ge mig in på, för jag vill inte riktigt tänka så detaljerat och förstöra mina intryck, utan jag konstaterar bara att det här är en mycket bra film, som speciellt passar för de som gillar Coens tidigare filmer. Likt Fargo innehåller den mord och spänning och samtidigt lite komiska inslag, och en inbördes jämföran är svår att göra, även om jag, som sagt, medger att No Country for Old Men är deras bästa film, till och med aningen bättre än fantastiska Fargo.

····½

The Big Lebowski (1998)

Originaltitel: The Big Lebowski

STORBRITANNIEN / USA / FÄRG / 117 min

Regisserad av Joel Coen och Ethan Coen

Skriven av Joel Coen och Ethan Coen

Skådespelare: Jeff Bridges, John Goodman, Julianne Moore, Steve Buscemi, David Huddleston, Philip Seymour Hoffman m.fl.

THE BIG LEBOWSKI (1998), bröderna Coens ganska underskattade kronjuvel. Enligt mig den bästa av deras verk. Jämför med Fargo (1996), Miller's Crossing (1990), O Brother, Where Art Thou? (2000).

The Big Lebowski visar fullt ut how sick and twisted humor och manuskript Coens kan krysta fram. Varenda replik är fullt ut genomtänkt och regin är genial.

THE PLOT GOES DOWN LIKE THIS: Jeffrey "The Dude" Lebowski, en av Los Angeles största latmaskar blir förväxlad med en miljonär med samma namn. Den rike Lebowski's snygga och mycket yngre fru Bunny är skyldig pengar till sin mans dotter vilket gör att lakejer kommer hem till The Dude's hus för att hämta pengar, de tror förstås att det kommit till den rike Lebowski. Hursomhelst slutar det med att en av lakejerna (a chinaman) pissar på The Dude's matta. Efter att ha snackat med Walter och Donny, The Dude's bowlingkompisar så kommer han fram till att den rike Lebowski ska få ersätta mattan som busen urinerat på. Väl at Lebowski's mansion träffar han betjänten Brandt som spelas av en alltid så klockren Philip Seymour Hoffman.

Bunny Lebowski, den rike Jeffrey Lebowski's fru, blir kidnappad av nihilister (?) och de ringer upp The Dude för att få honom att agera kurir vid överlämnande av lösenpengar till kidnapparna. Han får förstås rikligt betalt.

Här går allt fel.

Jag vill förstås inte spoila mer än vad jag redan gjort. So the rest is up to you to find out for yourselves.

JEFF BRIDGES passar perfekt som den ständigt "White Russian-drickande", bowlande slackern Jeffrey "The Dude" Lebowski. John Goodman spelar The Dude's kompis Walter Sobchak, en judisk, skild, envis krigsveteran (which he constantly reminds everyone of).

The Coens har ett öga för att skapa unika karaktärer i sina filmer, underbara karaktärer som man aldrig glömmer och man aldrig slutar citera. Manuset, regin, agerandet, allt är fullständigt flawless och denna diamant har fått allt för lite lovordad kritik. Jeffrey The Dude Lebowski och Walter Sobchak hamnar lätt på listan, coolaste filmkaraktärena någonsin, top 10. Förövrigt dyker även Peter Stormare upp som tysk nihilist. Uppskattat.

I'm giving it a 5, well deserved.

·····