Wild Combination: A Portrait of Arthur Russell (2008)

Originaltitel: Wild Combination: A Portrait of Arthur Russell
USA / FÄRG / 70 min

Regisserad av Matt Wolf
Medverkande: Chuck Russell, Emily Russell, Tom Lee, Peter Zummo, Philip Glass, Allen Ginsberg, Jens Lekman m.fl.

GO BANG! Under tonåren kommer man då och då till insikten att man snart kommer att bli vuxen. Men så länge man inte träffar sin livs partner, blir förälder eller skaffar sig en karriär så kan man alltid försöka att hålla sig kvar och kämpa för att få leva i den där brinnande tonårsflamman så länge som möjligt. Det finns massor av sätt att få denna period i livet att fortgå. Jag tror att man kan sammanfatta alla dessa med att det handlar om att fortsätta uppleva. Som vuxen slutar man inte uppleva, men man är nog inte ute efter nya upplevelser i samma mån; min misstanke är att man då uppskattar mindre flyktiga ting, så som trygghet, kärlek och kunskap. För min egna del så känns inte upplevelserna viktiga på det sättet som jag tror att det gör för många andra. Jag har nämligen musik och film som ständigt berör mig på det känslomässiga planet, de ger mig de upplevelser jag behöver, så jag nöjer mig med det. Men för somliga krävs det ett driv; nattliv, idéer och i största allmänhet förbjudna saker. Tonårsåren kommer att bli beständiga genom vad som nu ger dessa personer de upplevelserna som de behöver. Jag vill inte säga att jag vet bättre, för det tror jag faktiskt inte. Jag tror att svaret på frågan om evig ungdom är att aldrig bli vuxen (vilket jag å andra sidan tycker att varje människa ska ta sig i kragen för att försöka bli), vilket du lättast slipper genom att just fortsätta jaga dessa äventyr. Fast det blir svårare och svårare ju äldre man blir. Genom att bli rockstjärna blir det dock inte så svårt. Men det är inte det avantgarde-musikern Arthur Russell är.

Arthur Russell växte upp på en bondgård i Iowa. Han var ett speciellt barn och blev antagligen också behandlad därefter. Som 18 år flyttade han till San Francisco för att studera nordindisk musik och träffa en rada kända musiker. Bland dessa kan nämnas en av mig väldigt omtyckt David Byrne och en Allen Ginsberg som sjöng och läste sin poesi medan Arthur Russell ackompanjerade på cello. Av allt detta blev den osäkra pojksjälen snart upptäckt i sina små kretsar med sina arma låtar som han framförde på akustisk gitarr och under artistnamn så som Dinosaur L så kunde han släppa sina första singlar i slutet av 70-talet. Det var musik för dansgolven. Sedan blev det 80-tal, och under ett årtionde spelades gigantiska mängder av musik in. Men Russell var lite av en perfektionist och ville alltid putsa lite mer på verken. Det blev inte mycket utgiven musik, men det blev så småningom högar med kassettband med olika versioner på alla hans låtar. i april 1992 dog Arthur 40 år gammal av aids. I världen var han då inte mycket till känd; hans musik, som musikaliskt dragit åt avant-garde och mer experimentell musik var svår och ledde föga till några framgångar, egentligen inte ens när hans outgivna material allt mer började ges ut efter dödsfallet. Lite mer än tio år senare börja det dock se ut som om en ändring var på väg. The World of Arthur Russell blev en framgång bland de musikaliska. Efter det albumet, som mest innehöll material från den tidiga discomusiken, har det bara gått bättre. Numera räknas Arthur Russell som en av 80-talets förnyare, trots att hans påverkan har varit rätt så minimal. I år var det dags att göra filmen om denna framtida legend: Wild Combination: A Portrait of Arthur Russell, uppkallad efter hans idag mest berömda låt That's Us/Wild Combination.

DET ÄR HISTORIEN, och som vanligt när det handlar om en dokumentär så är det just den biografiska historia som vi får höra. Njutningsvärdet i filmen döms förstås på hur intressant den här historien nu är, och även om det naturligtvis är svårt att finna ett objektivt svar på det så tror jag att jag skulle kunna säga att den i det här fallet kanske inte är så värst intressant. Det fanns massor av unika ting och händelser i Arthur Russells liv, men inte tillräckligt. Vi får en rätt snäv bild på de människor som han lärde känna, hans relationer med dessa och egentligen skulle jag inte säga att jag vet så mycket mer om självaste Russell över huvud taget efter att ha lämnat biosalongen. Det blir också alldeles för mycket fjäsk ifrån människorna som intervjuas, vilket förvisso är en vanlig företeelse i den här typen av dokumentär (vanligtvis brukar det förvisso rymmas ännu mer sådant här pladder). Ändå vill jag säga att Wild Combination: A Portrait of Arthur Russell är ett tips till den som är nyfiken på musiken eller den som redan är en beundrare. Anledningen till detta är framförallt musiken. Här bjuds vi nämligen inte bara på fantastisk musik från Russells olika musikaliska perioder utan också på små arkiverande framföranden som övervägande är underhållande och/eller njutningsvärda, med några få undantag. Till musiken visas dessutom allt som oftast vackert fotograferade filmmontage som oavsett din tidigare relation med artisten kommer att få dig att fatta ett ännu större intresse i fortsättningen. Filmens viktigaste egenskap är kanske dess inspirationskälla till hur man kan göra musik.

Så har jag nu glömt vad jag skrev i första stycket? Vad hade det där med att vara ungdom egentligen över huvud taget att göra med en före detta bortglömd musiker inom avant-garde? Egentligen inte mycket. Men när jag lyssnar på hans underbara World of Echo från 1986 känner jag ofta en fantastisk känsla av evig ungdom. Varje gång jag går runt med dessa fantastiska sånger i mina hörlurarna känner jag att det kommer dröja lång tid tills jag blir vuxen. Jag får kanske den där kicken, helt enkelt. För mig gör just det här Arthur Russell till en otroligt häftig musikskapare och jag tänker mig ofta honom så som en man som aldrig växte upp i en viss mån och som en musiker som visste hur man kunde förmedla glädje och lidande i musiken på ett sätt som ingen annan kan.

···