Max Manus (2008)

Originaltitel: Max Manus
Danmark, Norge och Tyskland/Färg/118 min

Regisserad av Joachim Rønning och Espen Sandberg
Skriven av Thomas Nordseth-Tiller
Medverkande: Aksel Hennie, Agnes Kittelsen, Nicolai Cleve Broch, Ken Duken, Christian Rubeck, Knut Joner m.fl.

NORSK FILM är det lite av här på Movie Burger. Den enda vi har är Sånger från andra våningen (2000), men där var Norge bara med och hjälpte till. Därför kan jag stolt presentera den första recensionen på en "riktig" norsk film, nämligen kritikerrosade Max Manus (2008).

Max Manus handlar om den plätt människor som bestämde sig för att ställa till det för Hitler och hans nazister under andra världskriget, en besynnerligt viktig händelse för oss skandinaver, framför allt oss svenskar, som istället valde att arbeta med nassarna genom att låta dem åka med tåg genom Sverige. Max Manus skildrar därför de människor i Oslogjengen som verkligen stred mot nazisterna och då främst Max Manus, en viktig motståndsman.

Max Manus följer den faktiskt ganska uttjatade subgenren "Andra världskriget-film", men till all rätta. Historien om det motstånd som skedde i vårat grannland är väldigt värt att berätta om och att det kom att bli Norges mest påkostade film, gör inte bara Max Manus till en väldigt välgjord film, utan även något av en norsk storfilm, något vi kanske inte riktigt skådat tidigare.

Jag har en fallenhet för att bli ganska uttråkad av den här typen av film. Det är oerhört viktiga historiedokument och absolut inget som ska få glömmas bort. Att andra världskriget ständigt görs till film om och om igen får fungera som en slags ständig påminnelse om det helvete Europa var under 1940-talet. Däremot krävs det mycket för att hålla mig intresserad, eftersom alla dessa filmer håller samma format. Plötsligt känns det lite som att man redan sett det. Vad Max Manus då vinner på, är att det handlar om Norges del i kriget, med Norge som produktionsland. Däremot undrar jag vad som hände med den alternativa synen på andra världskriget vi sett tidigare, såsom i Undergången - Hitler och tredje rikets fall (2004) (nej, jag tänker inte nämna Inglourious Basterds (2009), eftersom den snarare ska ses som en Tarantino-film, än en om en film om andra världskriget). Max Manus är en välgjord och intressant film om en historia som aldrig, aldrig ska få glömmas. Synd är bara att formatet är så tråkigt utformat och bidrar till den arkivering och ganska endimensionella syn på andra världskriget som bildats genom filmåren. Kriget, våldet och tyranniet finns där, men hur andra världskriget verkligen slet upp ett land, en världsdel, en värld och alla människors liv under enbart ett fåtal år, det finns inte riktigt, riktigt där. 2½/5