Bad Taste (1987)

Originaltitel: Bad Taste
NYA ZEELAND / FÄRG / 91 min

Regisserad av Peter Jackson
Skriven av Peter Jackson, Tony Hiles och Ken Hammon
Skådespelare: Terry Potter, Pete O'Herne, Craig Smith, Mike Minett, Peter Jackson, Doug Wren m.fl.

ALLA STORA KÄNDISAR var inte stora då de föddes. Förutom om de är barn från kung och drottning, vill säga. Victoria Beckham var en gång i tiden en helt okänd människa som vandrade runt på Storbritannien, Ridley Scott var långt bak i tiden en liten grabb som lekte med leksaker och Steven Spielberg var även han en okänd, liten spellevink sina tidigare år innan sitt genombrott. Peter Jackson, numera lite mindre omdiskuterad än innan, med succéerna King Kong (2005) för att inte tala om Sagan om ringen-trilogin, var en man som jobbade på dagstidningen. Han var inte utbildad inom film, men hade alltid haft ett stort öga för att göra film. Under sina tidiga år sysslade han med stop-motion-effekter av olika slag och spelade under sin ungdom bland annat in kortfilmen The Dwarf Patrol (1971), då 10 år gammal. När han blev 26 år, efter flera erfarenheter av amatörfilm, framför allt på specialeffektsfronten, så bestämde han sig för att återigen spela in en kortfilm med sina polare nämnd Roast of the Day. Filmen skulle handla om en man som åker till den lilla kusthålan Kaihoro, för att samla in pengar till något ändamål av något slag. Han upplever Kaihoro som ett ödelagd ställe, men samlar in så mycket pengar han lyckas samla in pengarna och åker därifrån. På vägen tillbaka till bilen stöter han på Robert, en galning med bajonett. Han springer och hoppar in i bilen och kör iväg till en stor villa, stannar för att ringa kommunmyndigheten men huset är totalt ockuperat av kannibaler som är relaterade till galningen som mannen mött tidigare. De slår honom i slagen, kokar honom och äter honom. Slut. Efter ett stort misslyckande med skräckfilmen The Curse of the Grave Walker (1981), som aldrig färdigställdes, var Peter Jackson mer än någonsin sugen på att göra en långfilm. Under tiden han spelade in Roast of the Day klarnade en liten idé upp i hans huvud. Varför inte röra i lite aliens, våld och maskingevär i filmen och försöka krama ut det till en långfilm? Sagt och gjort. Roast of the Day skrotades, men filmmaterialet bevarades och användes i lågbudgetsplatterfilmen Bad Taste (1987), som kunde ha hetat Gill's Big Day som Peter Jackson hellre ville, om det inte vore för att alla andra i teamet tyckte namnet stank.

BAD TASTE handlar om ett gäng rymdvarelser med stora, deformerade potatisskallar (som i början av filmen har gjort sig själva till människor via en slags kur) som slaktar en hel by i syfte att använda köttet till en stor intergalaktisk matkedja i rymden. Med Lord Crumb i spetsen, har skitstövlarna finhackade människor i lådor, färdiga att transporteras till rymden. Det är dock (mycket) lättare sagt än gjort, för rymdisarna har inte räknat med Astro-Investigation and Defense Service (klura ut vad förkortningen blir) som är dem hack i häl. Rymdkräken ska dö, en gång för alla! Oscar®-belöningen är, som ni kanske vet, inte närvarande, men det är inte det som är grejen. I och med att Jackson såg Evil Dead (1984) fick Peter idén att krydda filmens bisarra ton och svarta humor, med sprutstänkande blodeffekter, med hjälp av diverse fejkblod och fårinälvor. Jag ska inte förklara några av de äckligaste scenerna i filmen, dels för er skull men även för min, men jag kan ju säga att jag aldrig sett så mycket blod sprutas på Nya Zeelands hedar någonsin.

Pete O'Herne gör faktiskt en rätt charmig rollprestation som Barry, en av medlemmarna i A.I.D.S. som inleder filmens blodiga struktur bara några minuter in i filmen. Mike Minett är även han rätt tuff som ledaren för A.I.D.S. men jag skulle nog vilja säga att Terry Potter är en av de roligaste, tillsammans med O'Herne, i sådana fall. Potter spelar en slags Rambo-wannabe som älskar hårdrock och bazookas. Craig Smith spelar Giles, mannen som ska samla in pengar och som i efterhand mest råkar ut för rymdvarelsernas hunger och våld. Han gör även han en bra rollprestation, alltjämt med att det här är en B-film i högsta grad. Peter Jackson är möjligen den sämsta av allihop, mestadels för att han spelar dumma och överdrivna karaktärer, även om de roller han spelar är mest älskvärda. Han spelar Derek, en dum nörd som blir helt besatt av att jaga rymdisar och Robert, en obönhörligt efterbliven rymdvarelse som just är galningen med bajonett som Giles stöter på. Han som, utan tvekan, utmärker sig bäst av alla galna karaktärer i filmen är Doug Wren, som Lord Crumb själv. Nog för att han har rätt utseende, hans röst är perfekt för detta rymdäcklo och som till sist gör finalen i filmen till en riktig höjdare för splatterentusiaster.

EGENTLIGEN är det här en film som inte skulle klara sig så långt om den inte var lågbudget, komediblandad skräck och för att Peter Jackson gjort den. Nu, på senare år, har allt fler uppmärksammat denna kultfilm eftersom mannen bakom Sagan om ringen-trilogin är bakom den här. Svenska folket köpte extremt många exemplar av Jacksons Bad Taste, tillsammans med Braindead och Meet the Feebles. Stort tack går till SEO som var en av de som lyckades få hit Jacksons tidigare rullar till Sverige. Hur som helst skulle den inte gå in i mitt hjärta om det inte vore för dess speciella stil. Det är våld, men det finns humor. En film med enbart våld och "no humor" blir faktiskt väldigt trist och ni kan ana hur många kritikerrosade våldsfilmer det finns som har humor i sig. Det är betydligt fler än de som inte har någon humor i sig alls. Sedan kan man ju inget annat än älska rymdvarelsernas udda yttre. Att maskerna var bakade i mamma Jacksons ugn och att Peter Jackson lyckades göra en scen där hans karaktär Derek brottas mot hans andra karaktär Robert, visar bara vilken estetik som ligger bakom denna B-film. Om man lägger märke till alla små detaljer; kameraåkningar, actionsekvenser och inte minst specialeffekter (som alla var hemmagjorda av pionjären Jackson själv) så upptäcker man att det här faktiskt är mannen bakom dessa succéer vi ser idag. I och med Bad Taste fick jag så enormt mycket inspiration, inte minst för hans effekter men för hans lekfullhet. Good Taste Made Bad Taste (1988), dokumentären bakom filmen är väldigt intressant för en regiaspirant som mig, men det som blir, resultatet, det är en riktigt bra bedrift. Det som tog 4 år att göra blev en riktig kultfilm.

Nog för att hans kassakor idag är klassade som mästerverk, men det viktigt att värna om dessa lågbudgetfilmer han gjorde innan han var mannen bakom Sagan om ringen-trilogin eller King Kong. År 1987 var han mannen bakom Bad Taste och det är ett epitet att vara stolt över. Nog för att det är en B-film allt, men det är en riktigt bra en.

····