Originaltitel: From Dusk Till DawnUSA 1996
Regisserad av Robert Rodriguez
Skriven av Robert Kurtzman och Quentin Tarantino
Skådespelare: Harvey Keitel, George Clooney, Quentin Tarantino, Juliette Lewis, Ernest Liu, Salma Hayek m.fl.
"From Dusk Till Dawn". Ja, du. Vilken film. Jo, jag ska berätta om den. Filmen handlar om två bröder, Seth och Richard Gecko (en referens till "bröderna Frogg" i The Lost Boys) som mejar ner en hel del människor på deras kriminella resa och kidnappar en kvinna. De får dock problem med Richards lilla perversa nerv och blir tvungna att kidnappa en hel familj i en husbil, bestående av en man som varit präst men börjat sluta tro på Gud, som han själv är ledsen över, hans dotter och hans antagligen adopterade son. Man kan säga att filmen är som två olika delar, den första delen är som en rätt grym och spännande gangsterhistoria medan den andra hälften är en riklig hyllning till splatterfilmen. Jo, splatter är det verkligen. De ska träffa en viktigt spanjor på en rätt skum bar kallad "The Titty Twister" och där börjar det riktiga kalaset, med en riktigt ovanlig vändning. Om du inte vet vad som händer i baren, ta inte reda på det. Jag antar att chocken blir mycket roligare då. För jag lovar, det är väldigt förvånande och ja, som Tarantino alltid vill ha det, våldsamt. 
Visst, just en sådan här slags film (som är väldigt brutal och psykotisk i vissa skeenden) skulle nog sågas av kritikerna, som den gjordes. Det hänger väl en hel del på den lite omöjliga historian och, under vissa stunder, tveksamma skådespelet. Dock är det denna film som fick fart på Clooneys karriär utanför TV-rutan. Innan var han ju med i överskattade serien Cityakuten. Det jag gillar med denna film är att den påminner om 1970-talets filmer, en stil jag älskar. Den serverar även massor av referenser till andra filmer och speciella varumärken som "kahuna burgers", som vi filmkännare känner igen från bland annat Pulp Fiction.
När man ser den här filmen så underhålls man. Ibland är det lite över gränsen, kan jag tycka, men den här filmen har ändå en hel del att bjuda på, vilket jag gillar. Vi får möta konstiga typer, snygga brudar, massa våld och den konstiga vändningens element som jag inte tänker tala om för er och bra agerande, plus skön stil och foto. Men sedan är det ju trots allt såhär, när man sett filmen och lyckats smälta den, att det trots allt bara är skör underhållning, en total verklighetsflykt. Dock är det en spännande film, om än tragisk och grov. Har du inte alltför svaga öron, ögon, näsa, mun så klarar du denna filmen. Häll fram ett glas Coca-Cola (klassikern), en skål chips med dipp och luta dig tillbaka till den skruvade världen format av Rodriguez och Tarantino.
Visst, just en sådan här slags film (som är väldigt brutal och psykotisk i vissa skeenden) skulle nog sågas av kritikerna, som den gjordes. Det hänger väl en hel del på den lite omöjliga historian och, under vissa stunder, tveksamma skådespelet. Dock är det denna film som fick fart på Clooneys karriär utanför TV-rutan. Innan var han ju med i överskattade serien Cityakuten. Det jag gillar med denna film är att den påminner om 1970-talets filmer, en stil jag älskar. Den serverar även massor av referenser till andra filmer och speciella varumärken som "kahuna burgers", som vi filmkännare känner igen från bland annat Pulp Fiction.
När man ser den här filmen så underhålls man. Ibland är det lite över gränsen, kan jag tycka, men den här filmen har ändå en hel del att bjuda på, vilket jag gillar. Vi får möta konstiga typer, snygga brudar, massa våld och den konstiga vändningens element som jag inte tänker tala om för er och bra agerande, plus skön stil och foto. Men sedan är det ju trots allt såhär, när man sett filmen och lyckats smälta den, att det trots allt bara är skör underhållning, en total verklighetsflykt. Dock är det en spännande film, om än tragisk och grov. Har du inte alltför svaga öron, ögon, näsa, mun så klarar du denna filmen. Häll fram ett glas Coca-Cola (klassikern), en skål chips med dipp och luta dig tillbaka till den skruvade världen format av Rodriguez och Tarantino.
···
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar