Bruce den allsmäktige (2003)

Originaltitel: Bruce Almighty
USA/Färg/101 min

Regisserad av Tom Shadyac
Skriven av Steve Koren, Mark O'Keefe och Steve Oedekerk
Medverkande: Jim Carrey, Morgan Freeman, Jennifer Aniston, Philip Baker Hall, Catherine Bell, Lisa Ann Walter m.fl.

VI LOVAR ATT DETTA NOG BLIR SISTA Jim Carrey-filmen på ett tag i alla fall, men denna kavalkad av recenserade Jim Carrey-filmer är givetvis inte fulländad utan Bruce den allsmäktige.

Bruce den allsmäktige handlar om Bruce Nolan, en nyhetsreporter som känner sig misslyckad. Hans karriär verkar aldrig ta fart, folk kliver på honom och livet verkar helt enkelt arbeta emot Bruce. Bruce skyller allting på Gud och rasar över alla de gånger Gud aldrig hjälpt och låtit honom bli såhär misslyckad. En dag förändras dock allt, då han helt plötsligt träffar Herren själv och får alla Hans krafter - en möjlighet som ter sig underbart till en början, men som visar sig bli allt svårare att använda ansvarsfullt.

Jim Carrey är givetvis perfekt i rollen och många scener blir sanslösa tack vare honom, men även en samling andra bra, såsom Steve Carell. Morgan Freeman är perfekt i rollen som Skaparen och Shadyac har här överträffat sig själv med en film som både är verkligt rolig, men också vill berätta något. Det är en fin balansgång, eftersom komedi ofta handlar om att glömma bort livets allvar och kliva in i en värld av komik och upplyftande känslor, men Bruce den allsmäktige lyckas perfekt utan att bli varken ytlig eller högtravande. Man behöver inte vara religiös för att förstå Shadyacs film; många ämnen är mycket relevanta även för ateisten, men Shadyacs smarta sätt att använda religionen som ett berättarmedel i en komedi är både uppfriskande och mycket givande.

Jag brukar kreditera Bruce den allsmäktige som en av mina favoritfilmer med Jim Carrey. Även om jag tycker att den kan tappa lite mot slutet av filmen, lyckas den ändå rycka upp sig och bli en verkligt bra komedi, som inte spårar över till alltför intelligent satir av något slag. Det är till stor del gjort för att skratta, men att man valt ett bra ämne gör att filmen faktiskt blir så mycket bättre i många avseenden. Bruce den allsmäktige är en lysande komedi som kan träffa rätt i alla möjliga sorters sinnesstämningar; en träffsäker och uppenbart odödlig komedi som denna ser man faktiskt inte ofta. 4/5

Liar Liar (1997)

Originaltitel: Liar Liar
USA/Färg/86 min

Regisserad av Tom Shadyac
Skriven av Paul Guay och Stephen Mazur
Medverkande: Jim Carrey, Maura Tierney, Justin Cooper, Cary Elwes, Anne Haney, Jennifer Tilly m.fl.

JAG ANTAR ATT JIM CARREY-HATAREN antagligen fått stå ut med sin värsta period här på Movie Burger, men här kommer ytterligare en film med tokstollen. Förlåt, men han är ju för bra. Filmen är Liar Liar och är en av Carreys tidigare filmer och även om filmen befinner sig i gränslandet mellan familjekomedismörja med orkestermusik och tankfull, vitsig komedi, är Liar Liar definitivt en rogivande rulle.

Jim Carrey gör här den typen av roll han blivit känd för: förvirrad man som inte lever ett fullt lyckligt liv, som råkar ut för en total förändring som skakar om hans sociala liv (Bruce den allsmäktige (2003), Yes Man (2008) med mera). Här har vi advokaten Fletcher, som lever ett advokatliv baserat på lögner, dock inte enbart i rättssalen, utan till sin familj och sina vänner. Ständigt skjuter han på saker och ting, avbokar ärenden av påhittade orsaker och ignorerar det mesta. En dag, när hans son Max (Cooper) i födelsedagspresent önskar sig att hans far inte kan ljuga på en hel dag, så ställs hela hans liv på spel. Jobbet som advokat, jobbet som man och jobbet som far ruskas om, allt i samspel med diverse ansiktsuttryck av Jim Carrey.

Liar Liar är en riktigt rolig komedi, även om den bitvis är lite väl sliskig i sitt familjefilmsmanér. Dock har filmen precis det som krävs för att nå ut till precis alla och att avfärda en vanlig komedi för att den inte innehåller de cineastiska värden man hellre ser i andra filmer, det vore ju helt fel. Dock ska jag påpeka att denna faktiskt inte är hans bästa komedi och att (om man nu tittar på den typ av roll jag nämnde tidigare) både Bruce den allsmäktige och Yes Man är ganska så mycket bättre, allra främst förstnämnda titel.

Det finns egentligen inte mycket att säga om en film i den drös av roliga filmer Jim Carrey har gjort. Denna är liksom jätterolig, liksom många filmer han gjort. Därför söker jag mer och mer efter just något mer i denna typen av film. Liar Liar kan jag tycka saknar lite av det kött och blod jag saknar i en komedi, för att den ska kännas äkta och närgånget. Det blir det inte riktigt med överdrivet förtydligande orkesterspår. Dock bör man tänka på vilken publik den riktas till och att sitta och vilja ha "närgånget" som 18-årig svensk kanske inte gäller just denna film. Try Supersugen (2007), i så fall. Liar Liar är en härlig komedi med en härlig snubbe, vilket jag tycker säger ganska bra vart filmen ligger "betygsmässigt". 3/5

Den galopperande detektiven (1994)

Originaltitel: Ace Ventura: Pet Detective
USA/Färg/86 min

Regisserad av Tom Shadyac
Skriven av Jack Bernstein, Tom Shadyac och Jim Carrey
Medverkande: Jim Carrey, Courteney Cox, Sean Young, Tone Loc, Dan Marino, Noble Willingham m.fl.

JIM CARREY ÄR DEFINITIVT en väldigt egen komiker. Med sitt överdrivet frenetiska sätt har han ingen direkt jämlike. Att man blir något omtumlad efter en hel långfilm med honom är väl inget konstigt, men man måste ge all berömmelse han kan för att han kan göra en annars ganska händelselös scen till en riktigt rolig en istället.

Den galopperande detektiven har nog ingen direkt gått miste om; i alla fall inte den främsta karaktären Ace Ventura. Ace är en slags privatdetektiv specialiserad på djur och när en delfin blir stulen precis innan Super Bowl behöver han lösa mysteriet. Det blir en lustig och lite väl häpnadsväckande historia, med en alltid lika överspänd Jim Carrey. Det är i den här filmen som Carrey antagligen är mest Carrey (i alla fall den bilden vi förknippar honom med) och är även den filmen som katapulterade honom in i berömmelse.

Är filmen bra då? Rent cineastiskt är den ju inget mästerverk, även om man inte får glömma att den faktiskt haft sitt lilla intryck på det moderna samhället, för vad visar bättre upp 1990-talets komedier bättre än nykomlingen och nutida superkändisen Jim Carrey? Handlingen är dock ganska dålig och det mesta ligger på Carreys axlar. Dock ska man framhäva att det är en rolig film, men även om detta var filmen som på riktigt gjorde Carrey känd, så är det faktiskt inte hans roligaste. Jag skulle vilja gå så långt som att säga att uppföljaren är bättre, där man faktiskt lagt ner ännu mer tid på bra story, vilket genast ger Carrey ännu mer spelrum att vara rolig.

För att vara Jim Carreys start på kändisskap är ju ändå Den galopperande detektiven en rolig film. Carrey klarar av det mesta och vissa scener är direkt sanslösa. Med ljummen kritik kan jag säga att Den galopperande detektiven stundtals är en riktig skrattfest tack vare Carrey, men att detta bara var början på en samling sanslösa (och ännu roligare) komedier. 2½/5