Grandma's Boy (2006)

Originaltitel: Grandma's Boy
USA/Färg/94 min

Regisserad av Nicholaus Goossen
Skriven av Barry Wernick, Allen Covert och Nick Swardson
Medverkande: Linda Cardellini, Allen Covert, Peter Dante, Shirley Jones, Shirley Knight, Joel Moore m.fl.

PÅ BEGÄRAN, kommer här Nicholaus Goossens Grandma's Boy (2006) recenserad, när vi ändå var inne på stoner-filmsspåret i och med Half Baked (1998). Grandma's Boy är förvisso en film som innehåller en hel del braj, men även en hel del annat. Medan exempelvis Pineapple Express (2008), en given röka-på-rulle, enbart cirkulerar kring marijuana, är själva rökandet mer eller mindre ett sidoelement, som får fungera som grund för diverse skämt. Om det ska ses som en fördel eller nackdel, det är upp till var och en. Vad som däremot definitivt kan ses som en fördel, är att Grandma's Boy faktiskt är rolig.

Alex (Covert) jobbar på ett företag som utvecklar datorspel. Han är lite av en slappare, som varken är gift eller är särskilt aktiv. Han gillar att sova och han har ingenstans att bo. Det slutar med att han, efter att ha bott hos diverse vänner, till slut får sova hos sin farmor och hennes två inneboende väninnor. Denna smålustiga företeelse, tillsammans med det faktum att hans kontor terroriseras av ett konstigt, självutnämnt geni till spelutvecklare, som tar sig fram rent socialt med impulsmässiga robotljud. Med sina halvtöntiga vänner, råkar de ut för ett antal upptåg, samtidigt som kontoret får sin första kvinnliga anställda: Samantha (Cardellini, som man på något sätt måste älska efter Judd Apatows Nollor och nördar).

Vad vi ganska direkt märker, är att filmen saknar någon direkt konflikt. Visserligen uppstår det en hel del konflikter i filmen, men vad handlingen saknar är egentligen en drivande grundkonflikt. Detta skadar inte nödvändigtvis filmen (då filmen bygger på en samling roliga scener), men gör att filmen ibland verkar gå på tomgång. Däremot skymtar vi såväl Jonah Hill, som Rob Schneider, som alla gör roliga framträdanden. Filmens riktiga drivkraft är däremot Allen Covert, som gör ett småsyrligt, smådrygt, men roligt framträdande som filmens Alex. Hans möten med filmens skumma karaktärer gör att filmen blir stundtals blir riktigt rolig. Detta är dock en ganska hjärndöd film, som främst är ute efter att underhålla på typiskt "grov-amerikansk-komedi"-manér. Det är hårda ord, sexuella referenser och gräs och uppskattas nog allra mest, även om jag inte direkt vill uppmuntra till det, om man är ganska lagom rund om fötterna.

Grandma's Boy är inget mästerverk, men det är en rolig film. Den bjuder dock inte riktigt på samma kvickhet och genuina lustighet som då exempelvis Half Baked bar på, kanske för att manuset inte riktigt är lika rappt och att huvudrollen inte är riktigt lika karismatisk. Grandma's Boy är däremot en underhållande film, om vuxna nördar och anspelningar på sex. Till en början blev jag chockerad att jag gått och missat en film som denna, jag som uppskattar den här typen av filmer som egentligen bara är gjorda för att vara sköna och framkalla skratt, men ju längre in i filmen vi kommer, inser man kanske att det råder en ganska stor brist på kvaliteter i manuset. Jag kräver kanske inte särskilt mycket av ett manus till en film som denna, men en stark drivkraft måste jämt gå, filmen ut. Där stannar filmen upp litegrann och tenderar att stå utan något mål, vilket gör att den kan bli något tråkig stundtals. Dock ska jag inte vältra mig i dess nackdelar, när det faktiskt inte är något man ser för att bli fängslad och helt tagen. Det är en sån där film man bara ser för att skratta, äta lite mer chips, ta lite mer läsk och skratta igen. Grandma's Boy är inte kanon och det är inte en av de bästa filmerna i dess genre, men har du försmak för den här typen av komedi lär du i alla fall hitta en hel del pärlor i denna film. Jag menar, filmen innehåller en schimpans som kan kampsport. Bara en sådan sak. 2½/5