24 september 2007

Deltagänget (1978)

Originaltitel: Animal House
USA / FÄRG / 109 min

Regisserad av John Landis
Skriven av Harold Ramis, Douglas Kenney och Chris Miller
Medverkande: John Belushi, Tim Matheson, John Vernon, Verna Bloom, Tom Hulce, Cesare Danova m.fl.

DET FINNS VISSA direktiv för att göra en populär film för ungdomar, tror dussintals filmbolag. Öl, sex och snuskiga skämt, avrundat med perverterade gags eller omogna cirkusnummer av lägsta kvalitet. Nu är det ju möjligt hjärnskadande och ett tämligen lätt sätt att snabbast kunna ta död på flest hjärnceller, men också det roligaste. I alla fall om man ser Deltagänget (1978). B-/kultfilmen Deltagänget är en tallrik snuskig grimas-Belushi och tonåringar med låga tendenser att få sig ett ligg med en gnutta peppar av finaste smakensombaken från USA, allt signerat mästerkocken John Landis, som med bland annat En amerikansk varulv i London (1981) verkligen bevisade att han är mästaren då det kommer till underhållning av bästa rang.

Deltagänget var John Belushis genombrott i hans korta liv, då han i sin kumlen tog i lite för mycket med narkotika. Under hans karriär, så är det kanske framför allt för Deltagänget och kultklassikern Blues Brothers (1980) som han är igenkänd, även om han dykt upp från andra håll med. I Deltagänget spelar han en slusk, inte alltför olikt alla hans andra roller, som heter Bluto. Tro nu inte att Bluto är största rollen i filmen, som omslaget gärna vill säga, för det stämmer inte. Belushi är mer av en bifigur och det är snarare Movie Burgers favorit Thomas Hulce (Amadeus (1984)) som är huvudrollen i filmen, trots att filmen totalt genomsyras av massa olika karaktärer som i vissa skeenden är med mer och i vissa skeenden mindre.

HANDLINGEN är lika med noll. Det handlar om ett kårhus på Faber College vid namn Delta. Delta är berömt för att vara riktiga bråkstakar som öser och röjer hela natten lång. Under hela filmen konfronteras vi dem med en annan prydligare kår, som vill få bort Delta för gott. Rektorn gillar inte han heller Delta och som den rektorsplikt han har, kan han inte alltför otillgängligt göra Delta till historia.

Mannen som då är den rätte mannen för att göra en av de bästa collegefilmerna någonsin är ju då givetvis John Landis. Med Landis kommer mycket bröst. Så då hade ni den punkten klar. Tillsammans med några lyckade sexskämt blir det hela faktiskt roligt, men bara fläckvis. Där felar filmen. Det är jobbigt att skratta lite milt åt ett skämt och sedan vara hyfsat tyst ett längre tag. Mer än lite "mäh"-kommentarer och bastanta fniss kommer inte med filmen, just för att jag kanske inte är den största högskolefilmsnörden på Tellus. Ändå lyckas den, med flera mellanrum, att vara riktigt underhållande och Landis gör därför ett väldigt bra jobb. Egentligen är högskolefilm av den här sorten rätt töntig och lågvärdig, men det är en film jag skulle välja, istället för nya högskolefilmer som, ja, nästan allt nytt på högskolesexungdomarsnuskfronten.

SKÅDESPELARINSATSER i en högskolefilm är ingen idé att rabbla upp. Sutherlands biroll som den knarkpuffande läraren har kvalité och även flera tjejer och några killar i filmen, men det är mycket som är av B-typ. Belushi är ju i grund och botten ingen bra skådespelare, men han är rolig så det ryker om det. Därför är uppskattningen stor bland alla som gillar filmen. Belushi är ju faktiskt han som håller upp filmen och han som levererar flest roliga skämt. John Belushi är helt enkelt mannen som kan få en hel publik att skratta genom att enbart göra en min. Flera andra kräver milslånga rader för att framkalla ett fniss eller möjligen två. Där vinner Belushi. Han underhåller och om ändock billigt, så roligt.

Mer ingående tänker jag inte på Deltagänget, mest av anledningen att det inte finns så mycket att gå in på. Som film är den dålig, som högskolefilm är den ett mästerverk och i mitt hjärta är den någonstans mittemellan. Jag är inte en kall mur som bara släpper in djupa, abstrakta snårfilmer från Tyskland. Jag välkomnar en omogen film som den här som vilken film som helst, trots att den spårar ut, är helt omogen och efterbliven. Det är lite som en pubertal sexdåre i tvångströja, fast i filmformat.

···

Inga kommentarer: