I sista minuten (1959)

Originalititel: North By Northwest
USA / FÄRG / 136 min

Regisserad av Alfred Hitchcock
Skriven av Ernest Lehman
Skådespelare: Cary Grant, Eva Marie Saint, James Mason, Jessie Royce Landis, Martin Landau, Leo G. Carroll m.fl.

SEDAN JAG BLEV INTRESSERAD av film, så har jag nått klarhet efter klarhet angående Alfred Hitchcock. Till en början trodde jag att i stort sett hela hans alster bestod av skräckfilmer, tills jag insåg att Hitchcock hade samma känsla för skräck som han hade för romantik och äventyr. Men det mest imponerande med hans alster - oavsett vilken genre filmer vi diskuterar - är hur han alltid har lyckats vara såpass stilbildande. Även om jag inte alltid är helt imponerad av Hitchcock, så kan jag inte annat än erkänna att det inte verkar finnas någon annan regissör igenom tiderna som haft större inflytande inom film. Att säga att I sista minuten (1959) är en av de mest inflytelserika av alla hans filmer skulle väl för många räcka för att klassa den som ett mästerverk. Men jag tänker lite annorlunda. Visst, det är lätt att se finesserna med en film som denna, men i dagens mått ter sig historien - mycket på grund av att vi redan sett den här sortens film så många gånger - ganska typisk och tradig. Och det är faktiskt manuset (utav Ernest Lehman) som I sista minuten kanske nått mest framgångar tack vare.

I centrum står Roger O. Thornhill (Cary Grant), en man som likt en blandning av James Bond och Josef K travar omkring genom USA med polisen hack i häll. Efter att ha blivit kidnappad så har ett par elaka filurer nämligen fyllt honom av stora doser whisky och låtit honom, näst intill medvetslös, få åka ner för en backe mot ett stup... Naturligtvis klarar sig Roger, men han blir anklagad för rattfylleri efteråt, och efter att också ha åkt på en anklagelse om mord (som han är desto mer oskyldig till) blir han efterlyst över hela landet. Vidare så träffar han Eve på ett tåg, vilket förstås leder till att det utvecklas en typisk Hitchcock-romantik. Och resten av berättelsen är både väntad och samtidigt smått överraskande. Hur vida bra historien faktiskt är, har jag delade åsikter om. Den är ju både klassisk i positiv och negativ benämning.

Vad som definitivt är klassiskt i en positiv benämning är dock scenerna. I sista minuten är nämligen en film, som kanske inte alla känner till, men näst intill alla har sett små snutar ifrån. För vem har egentligen inte hört talas om scenen då Roger O. Thornhill hoppar för livet då ett besprutningsflygplan flyger farligt nära. Eller scenen då Roger och Eve springer runt, jagade av skurkar, på Mount Rushmore? Utan att vara ett större fan av Hitchcock, så kan jag inte göra annat än att gilla scener som dessa, även om de knappast är så tidlösa så som många andra skulle påstå. Speciellt den förstnämnda scenen förtjänar sin plats i historieböckerna, då den förutom att innehålla action och en minnesvärd koreografi också är utspelar sig i näst intill tystnad (om scenen gjorts idag hade det antagligen varit någon sorts häftig musik till den) och i ett plant ökenlandskap, vilket gör den oerhört spännande. Det är scener som denna som får filmen att fortfarande, efter att ha blivit kopierad hundratals gånger, kännas såpass fräsch att jag inte kan annat än att hålla med om att den förtjänar sin status.

DET ALLRA BÄSTA med den här filmen är dock någonting helt annat, ifall du frågar mig. För när Cary Grant alltid har ett bra svar på tal, så kan man inte annat än le. Han är en helt vanlig man som hamnat i knipa, men ändå uppför han sig som en superagent som tränat på sina smarta repliker hela livet, utan för att en sekund se ut som om det var annat än improviserat. Du är aldrig orolig för att det ska gå illa för någon som Cary Grant, han säger alldeles för tuffa saker för att man någon gång ska fälla en misstanke. Och det, mina damer och herrar, är älskvärt! Vad kan man egentligen säga om dialoger som dessa, annat än att de är underbara?

- Something wrong with your eyes?
- Yes, they're sensitive to questions.

Eller klassikern...
- Roger O. Thornhill. What does the O stand for?
- Nothing.

MEN ÄVEN om det nu finns en mängd goda ting med I sista minuten, så är det verkligen inte den av Hitchcocks filmer jag först skulle rekommendera. Det här är - till skillnad ifrån de lite mer thriller-artade filmerna - en film som underhåller mest för att det är kul att se en gammal klassiker. Men det är ju naturligtvis också värt en del, så låt inte den här recensionen avskräcka er, utan tillåt er istället se I sista minuten ifall ni får chansen.

···