Clockwork Orange (1971)

Originaltitel: A Clockwork Orange
STORBRITANNIEN / FÄRG / SVART-VIT / 136 min

Regisserad av Stanley Kubrick
Skriven av Anthony Burgess (roman) och Stanley Kubrick
Medverkande: Malcolm McDowell, Patrick Magee, Michael Bates, Warren Clarke, John Clive, Adrienne Corri m.fl.

ALEXANDER DeLARGE är en ung, karismatisk och välförmulerad illbatting, som med sitt egna språk nämnt nadsat (en blandning av cockneyuttryck och ryska) och med plommonstoppet, suspensoaren och den vita overallen härjar i framtidens London, tillsammans med sitt gäng, bestående av Dim, Georgie och Pete. Alex är dock inte som alla andra i hans ungdom. Hans främsta intressen är, såsom filmens tag-line antyder, våldtäkt, ultravåld och Beethoven, vilket inte formar en vanlig karaktär och som genast imploderar en drivande kraft i filmen.

Boken är baserad på Anthony Burgess kontroversiella roman med samma namn och där startade även filmens första problem. Boken ansågs länge vara omöjlig att filma på grund av dess morbida innehåll, men Kubrick valde även att inte sluta filmen på samma sätt som boken slutar. Han sade till Burgess att den amerikanska versionen på boken, den som han läst, inte slutade likadant som den brittiska. Om det stämde eller inte, det har jag dessvärre förträngt.

Alex och hans kumpaner brukar varje kväll roa sig med våldsbrott av olika slag, är det inte våldtäkt så är det rån. Under en kväll "råkar" han brutalt mörda en kvinna och i ren desperation och skräck, springer han ut ur byggnaden då han hör polisens sirener ljuda genom området. I ett nervöst svep ut ur huset bedrar hans vänner honom med en kraftig smäll med en mjölkflaska i ansiktet och lämnar Alex, helt omtöcknad, till polisen. Alex genomgår två år i fängelse för sitt fjortonåriga straff, men får erbjudandet att komma ut ur fängelset om han testar på en ny "kur", Ludovico-metoden.

DET FINNS MÅNGA PUNKTER med denna filmen som gör den så bra som den är. Den har ett alldeles glasklart skådespel, innovativ "design", otroliga klipp och en stämning som jag aldrig sett maken till. Malcolm McDowells superba spel som sociopaten Alex är bland det bästa porträtt jag sett av en fullkomligt sadistisk galning. Det finns dock en grej som gör att den här filmen skiljer sig från andra filmer med galningar, eller till och med skiljer sig från resten av alla filmer. Filmen är gjord av Stanley Kubrick. Mästarnas mästare. Med frenetiskt klippande och halvflummig stil blandar han våld, sex, Beethoven, drama, satir och snygga vinklar till ett enormt paket nämnt Clockwork Orange (1971). Filmen känns på flera håll rätt mastig, den är över två timmar, men den lämnar aldrig publiken åt händelselösheten. Det finns alltid något att titta på, alltid något att tänka på och alltid något att ställa sig en fråga om. Vare sig det är första gången du ser filmen eller den trettiofjärde, så fortsätter den förbrylla folk av alla slag. Kubrick väljer att ställa fler frågor än att ge svar. Kanske är det det absolut bästa valet, eftersom jag själv varken vill få saker predikade eller berättade att "så här är det", utan att själv få en egen bild och få ge mig själv mina egna svar till mina egna frågor jag ställer mig själv med denna film.

Att den här filmen, precis som en personlig favorit, Pulp Fiction (1994), lyckas blanda konstverk med underhållning, är också det ett riktigt mästerligt kliv. Men faktum är att det här är bättre än Pulp Fiction. Det här är bättre än något du någonsin har sett. Det är sjukt, jag vet, men det förbehåller sig rätten att vara det mest annorlunda och banbrytande som publiken någonsin fått smaka på. 1971 var ju givetvis reaktionerna till filmens brutala sex- och våldsscener "farligare". Nu, i och med filmer som Hostel (2005) och Saw (2004), så känns inte lite hårda slag med käppar sådär värst farligt. Men filmen skiljer sig även där, eftersom nästan alla våldsbrott är off-screen. Vi får inte klarlagt få se alla de hemska brott gänget genomför, men vi får istället en egen bild av hur det kan se ut. Dessutom är stämningen på denna film något som slår mycket högre i galenskapsgraden än vad filmer som Hostel någonsin kommer att göra.

Clockwork Orange är inte alla publikers film och den är med all säkerhet inte i allas smak, men den är utan tvekan ett av de mest vitala och konstnärliga drag som någonsin landat i filmhistoriens lättja. Det är galet, det är sjukt och det är i en värld vi inte alls känner igen på ytan, men som på insidan allt mer ter sig lika med de drag vi har idag, att ta ifrån rätten att kunna göra val från en människa som inte väljer följa regeringens önskningar. Clockwork Orange är inte bara en film. Clockwork Orange är inte bara en social kommentar. Clockwork Orange är en riktig upplevelse.

·····