The Host (2006)

Originaltitel: Gwoemul
SYDKOREA / FÄRG / 119 min

Regisserad av John-ho Bong
Skriven av Chyl-hyun Baek, Joon-ho Bong och Won-jun Ha
Skådespelare: Kang-Ho Song, Hie-Bong Byeon, Hae-il Park, Ah-sung Ko, Du-na Bae, David Joseph Anselmo m.fl.

VÄRLDENS GULLIGASTE FILMMONSTER gör sin debut i en stereotyp monsterrulle. Men nu ljög jag. Monstret är svinäckligt och ser ut om en blandning av en blodigel, fisk och dinosaurie. Sen ljög jag igen. Filmen är så annorlunda en traditionell monsterfilm man kan komma. Låter det spännande? Vänta bara tills ni får höra handlingen:

DET HELA BÖRJAR MED att en ondskefull amerikan på ett forskningslabb får sin koreanske medhjälpare att tömma ut löjligt många flaskor med giftigt avfall i avloppet. Väl medveten om att det kommer hamna i Han-floden. Därefter klipps det till att man får se huvudpersonen fånga det ruskiga filmmonstret med en mugg! Den ruskiga varelsen har inte riktigt växt till sig som den respektingivande organism den senare blir, utan är lika stor som ett litet yngel kanske (monstret visas aldrig i bild). Den ses i alla fall som läskig och slängs tillbaka i vattnet. Stort misstag, men filmen hade nog inte blivit lika bra utan det av uppenbara skäl. Ett tidshopp på två år sker och hux flux får vi stifta bekantskap med en lite annorlunda familj. Gang-du har en dotter som han tar hand om själv. Han har två syskon. En misslyckad brorsa och en syster som tävlar i bågskytte. Hans far spenderar mycket tid med honom, eller snarare ser till att han inte är lat på jobbet, då han har för vana att somna när han driver sin mataffär nere vid vattnet. Gang-du är inte en rik man, men han försöker att ge sin dotter ett bra liv. Han visar sin dotter en hemlig pengagömma som han ska ha till att köpa henne en nyare mobiltelefon. Hon ser skeptiskt på den saken och ser att det mest är småpengar han samlat på sig. Bara några minuter efter det uppenbarar sig monstret. Kalabalik uppstår när det springer rakt igenom folkmassorna och orsakar stor förödelse. Gang-du tar sin dotter i handen och springer som en galning, men snubblar och fattar tag i hennes hand. Tror han i alla fall, tills han upptäcker att han råkat ta tag i en annan skolflicka. Han vänder sig om och ser sin dotter bli uppfångad av monstrets svans och som sedan försvinner ner i vattnet. Lite senare sitter han för sig själv och ser på de insamlade mobiltelefonpengarna. Det räckte inte till (bildspråket i filmen är fantastiskt). Hela familjen sörjer hennes bortgång och allt verkar väldigt hemskt, tills det omöjliga sker. Hee-gong får ett samtal på mobilen. Det är hans dotter. Hon vet inte var hon är, men det verkar vara en kloak och hon kan inte ta sig därifrån. Samtalet avbryts på grund av att hennes batteri tog slut. Vad som händer efter detta kan väl varenda kotte lista ut: Hela familjen ger sig ut på jakt efter henne.

DET HÄR ÄR INGEN MONSTERFILM med ett familjedrama. Det här är ett familjedrama med ett monster. Visst bjuds vi på spektakulära effekter när monstret visar sig, men mycket av tiden går ut på udda utsvävningar och gråtande koreaner. Även fast filmen fått väldigt bra mottagande av recensenter, så är det väldigt många vanliga filmtittare som ser filmen som ett sömnpiller med några bra monsterscener men inget mer. Blandningen av koreansk humor och drama med monsterelement är svårsmält. Jag VAR en av dom, men jag kan förklara:

Jag läste om filmen och blev snabbt intresserad och olagligt nog laddade jag hem filmen och såg den i förhoppning att den skulle vara hur grym som helst. Jag blev besviken, mycket besviken. Dock tyckte jag filmen var helt okej, men inte det mästerverk jag hoppats på. I lördags när jag var på Åland hittade jag en hyr-DVD av filmen som var till salu för fem euro. Jag tvekade lite men köpte tillsist filmen för att ge den en ny chans plus att jag ville se den i bra kvalitet. Eftersom jag sett filmen innan visste jag om att det var mycket drama och humor och mindre ”monster attackerar människor” (även fast det finns ett par pärlor). Jag fullkomligt älskar filmen nu! Dom sega partierna som uppstod blev plötsligt intressanta och jag såg många goda skådespelarprestationer och verkligen ljuvligt vackert foto. Gang-du spelas av Kang-ho Song, som ni kanske känner igen från Hämnarens resa (2002) som den grönhårige och stumme huvudrollsinnehavaren. Han spelar riktigt bra i den här filmen och känns trovärdig som misslyckad människa i kläm med systemet.

Det som förvånar mest med filmen är inte dess genreöverskridande, utan fotot. Det gudomligt vackra och poetiska bilder man blir mött av genom hela filmen. Fotot får lätt fem av fem. Musiken i filmen är även den mycket bra, även om det kan kännas lite billigt att slänga in klassisk musik precis som man verkar göra i alla koreanska filmer! Det passar hur som helst förvånansvärt bra och lägger på ytterligare ett lager av djup över filmen. Scenen där en man kastar molotov-cocktails efter monstret är en fröjd att se.

SE FILMEN, men förvänta er ingen monsterfilm. Förvänta er en vacker film om en familj som kämpar, plus ett stort och maffigt monster (jag ändrar mig, det är lite gulligt på något förvridet sätt). Förvänta är en social kommentar om miljöförstöring och om myndigheters övertramp på mänskliga rättigheter. Förvänta er en riktigt bra film!

Kul detalj: Händelsen med de giftiga utsläppen är faktiskt en sann historia, utom det med monstret förstås.

····