USA 1969
Regisserad av Dennis Hopper
Skriven av Peter Fonda, Dennis Hopper och Terry Southern Skådespelare: Peter Fonda, Dennis Hopper, Jack Nicholson, Antonio Mendoza, Phil Spector m.fl.
Man säger att den här filmen tog död på motorcykelfilmerna i exploitationgenren. Man säger att den här filmen gjorde massa storbolag bankrutt på grund av att de ville härma konceptet. Man säger att Fondan, Hoppan och Jackan rökte riktig marijuana i filmen. Jag säger att den här filmen är en av de absolut bästa filmerna från 1960-talet och som, på ett okonventionellt sätt, beskrev de politiska och kulturella rubbningarna under 1960-talet, utan att egentligen säga så mycket om det. Den här filmen fick mig till och med att uppträda med två polare inför hela vår skola och du kan gissa vilken låt vi körde. Ja, just det. "Born To Be Wild".
Filmen startar på så sätt att Wyatt (Peter Fonda) och Billy (Dennis Hopper) nyss har sålt narkotika och på så sätt tjänat ihop en liten summa stålar för att åka iväg, genom hela USA, i jakten på "det riktiga USA". Under deras motorcykelfärd får de bland annat stöta på en försupen advokat (Jack Nicholson i rollen som fick höjdarna i USA att höja ögonbrynen, en av dem, Stanley Kubrick, just därför rollen i "The Shining"), en stor skara människor och massor av andra saker som allt läggs upp på ett sådant unikt och "tufft" sätt, med László Kovács häftiga foto och rockmelodier från både Steppenwolf och The Electric Prunes. Den här filmen är även ett typiskt exempel på att kassasuccéer inte måste göras med en film med en nota på några miljarder, utan att den kan kosta lika mycket som en cykel, om man nu lyckas få ihop allt. En bra historia knäcker pengarna i näven.
Peter Fonda och Dennis Hopper gör båda bra prestationer, Fonda som den lugne mannen med de mode-inriktade solglasögonen och det feta håret i takt med brummande motorljud och Hopper som den tålamodslösa, skäggiga Billy som är mer av "homie"-typen än en mer rationell man, om nu "rationell" är det rätta ordet.
Det jag direkt förälskade mig i var vilka övergångar de hade mellan scenerna. Istället för grovt vanliga direkta klippningarna, så hoppar den här på ett sätt som är svårt att förklara. Du kommer med all säkerhet fatta vad jag menar då du ser denna film.Jag, personligen, kan anta om filmens budskap har ifrågasatts. Slutet, som i min åsikt är väldigt, väldigt bra, har för många blivit en tankeställare, ett stort yota. Varför? Det är just sådana här independentfilmer som inte lever vidare längre, kanske för att denna eran stack iväg från oss för ett antal år sedan. Ändå är den här rätt rak på sak, vad den vill, även om man måste lirka sig genom en hel del sand, hetta och läderjackor för att nå dit.
Då "Easy Rider" kom 1969 tog den världen med storm. När jag såg den tog den mitt hjärta med storm. Jag hoppas att den, såväl som för mig och resten, rycker med dig på en resa, en jakt efter det riktiga USA.
····
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar