Alice i Underlandet (2010)

Originaltitel: Alice in Wonderland
USA/FÄRG/108 min

Regisserad av Tim Burton
Skriven av Linda Woolverton och Lewis Carroll
Medverkande: Mia Wasikowska, Johnny Depp, Helena Bonham Carter, Anne Hathaway, Crispin Glover, Matt Lucas m.fl.

UTSVÄVANDE FANTASI är alltid roligt. Det påminner oss kanske om att allting faktiskt inte är omöjligt, i vår, till synes, absoluta och strikta värld, men ibland undrar man om det inte går till överdrift. Som liten (jag betraktar mig i och för sig inte som gammal, eftersom jag knappt är myndig än) kunde man inte låta bli att vältra sig i Dr. Seuss historier. En annan man som satt sin prägel på begreppet "fantasi" är även Tim Burton, regissören till denna film. Med filmer som Beetle Juice (1988) och Big Fish (2003), är det ju klart att killen kan hålla fantasin på en måttlig nivå och ändå hålla den oerhört färgstark och levande. I Alice i Underlandet (2010) misslyckades Tim Burton med detta.

Tim Burton har gjort en slags egen tolkning av Lewis Carrolls berättelse. För det första känns det som att Tim Burton gör mycket bättre ifrån sig när han själv stått för grundidén till filmen. För det andra känns det som att Lewis Carrolls böcker redan fick en rättvis filmatisering, i och med Walt Disneys superba Alice i Underlandet (1951). Nu ska jag däremot inte jämföra de två, eftersom de faktiskt är två vitt skilda filmer.

Skådespelet är lysande. Förutom att Johnny Depp givetvis gör en bra prestation, ser vi Helena Bonham Carter och Matt Lucas från Little Britain (2003-????) göra bra ifrån sig. Filmens datoranimationer är förvånansvärt taffliga, om man tänker i dagens mått mätt, men det gör egentligen inte mig något, eftersom miljöerna är påhittigt utformade och tar steget från vanlig sagovärld á la Narnia, till en, rätt och slätt, drömlik atmosfär.

Första hälften av filmen är onekligen spännande. Det är underhållande och Tim Burtons ändringar av upplagan är, till stor del, bara en fördel. Vid filmens mitt är det dock något som händer. Plötsligt börjar man vrida sig lite, i ren långtråkighet. Efter ett tag har man redan bekantat sig med alla karaktärer i Underlandet och plötsligt blir Alices strävan att döda vidunret Jabberwocky inte så intressant, även om det onekligen är lite häftigt. Eftersom de flesta av oss redan sett den mästerliga filmatiseringen av Disney, så blir det här bara en slags repition. Den klanderfria fantasin som vi såg i nämnda Beetle Juice, har här bytts ut mot väldiga actionscener, där vi kastas, fram och tillbaka, högt och lågt. Vad vi dock lärt oss utav alla dessa storslagna filmproduktioner, är att den riktiga underhållningen inte sitter i spektakulära scener, utan i självaste själen. King Kong (2005) en bjuder på fina effekter, men vad som verkligen för historien framåt är just själen och då är effekterna ganska obetydliga, framför allt om man kollar på originalet King Kong (1933). Kanske är det dags för Tim Burton att filmatisera böcker som inte filmatiserats tidigare, eller helt enkelt ta och skriva något eget, för det är då han är som bäst. Hädanefter tror jag att Lewis Carrolls verk (och även Walt Disneys Alice i Underlandet) är bättre lämnade ifred. 2/5

Kalle och chokladfabriken (2005)

Originaltitel: Charlie and the Chocolate Factory
USA / FÄRG / 115 min

Regisserad av Tim Burton
Skriven av Roald Dahl (roman) och John August
Skådespelare: Johnny Depp, Freddie Highmore, David Kelly, Helena Bonham Carter, Noah Taylor, Missi Pyle m.fl.

DU ÄR 35 ÅR, BOR MED DIN FRU OCH DINA TVÅ BARN I 10-ÅRS ÅLDERN. Det är lördag och ni ska hyra en film för hela familjen. Du bör hyra Kalle och chokladfabriken (2005), det kommer aldrig slå fel. Ungarna kommer älska den, du kommer älska den. I'm not a fan of familjefilmer men den här är fullständigt underbar. Tim Burton gjorde en av sina bästa drag när han använde sig av Johnny Depp som chokladmakaren Willy Wonka. Som ni säkert vet är Depp ett vanligt inslag i Burtons produktioner (Edward Scissorhands (1990), Corpse Bride (2005), Ed Wood (1994), Sleepy Hollow (1999).

Willy Wonka, ägaren till världens största chokladfabrik, bestämmer sig en dag för att visa fabriken för fem barn från världens hörn. Genom att välja ut dessa barn, lägger han en s.k. Golden Ticket i fem av alla chokladkakor som han varje dag producerar i sin fabrik. Biljetterna kan hittas var som helst i världen. Hittar man en ticket i en chokladkaka får man komma till chokladfabriken och visas runt i en hel dag. Pojken Kalle Spann (Freddie Highmore) är en mycket fattig pojke som bor i ett fallfärdigt hus med sin mamma (Helena Bonham Carter), sin pappa (Noah Taylor) och sina mor och farföräldrar. Mycket gulligt när alla sover i samma säng.
Anyhow, Kalle hittar självklart en biljett i en chokladkaka. Dagen kommer då de fem barnen ska besöka fabriken tillsammans med en förälder. Kalle har med sin farfar som jobbat på fabriken många år tidigare. De äntrar fabriken och då får tittaren en påse med ögongodis. Fabriken består förstås av 100-tals olika egendomliga rum med egendomliga funktioner. En otroligt vacker skapelse, den här filmen, en av de vackraste. Med otroligt foto fångar Burton minsta detalj så att inget går till spillo.

KIDSEN BESTÅR, undantag Kalle, av egentligen ett gäng bortskämda snorungar, som man stör sig så oerhört på. Härligt. Till råga på allt består Wonkas alla arbetare av mycket små figurer som kallas Oompa Loompas. Små gubbar som styr allt i fabriken. Vare sig det är att hugga ut kola ur Kolaberget eller skicka chokladkakor genom TV:n. Det finns alltså 1000-tals Oompa Loompas i fabriken och en kul grej är att allihop spelas av samma person, Deep Roy. När de klipper in honom bredvid varann blir det effektfullt och komiskt när man inser det.

En ganska underskattad film som egentligen borde fått mer cred och priser. Kommersiellt var den självklart en hit och fick bra kritik. Smart drag av Burton att få liv i en gammal berättelse av Roald Dahl. Nackdelen är att om 40 år när man hör Kalle och chokladfabriken (2005) tänker man genast på filmen från 2005 och inte på den geniala boken från 1964. Precis som med andra filmer som bygger på böcker så glöms vissa delar bort och det är tråkigt. Filmen är bra, boken är bättre. Ger den en ganska klen 4.

····