Spider-Man 3 (2007)

Originaltitel: Spider-Man 3
USA / FÄRG / 139 min

Regisserad av Sam Raimi
Skriven av Sam Raimi, Ivan Raimi, Alvin Sargent, Stan Lee och Steve Ditko
Skådespelare: Tobey Maguire, Kirsten Dunst, James Franco, Thomas Haden Church, Topher Grace, Bryce Dallas Howard m.fl.

DET ÄR FORTFARANDE fascinerande att tänka sig att mannen som spelade in lågbudgetskräckisen The Evil Dead (1981) kom att spela in några av nutidens mest lönsamma filmer någonsin. Spider-Man (2002) blev en enorm succé, både bland kritikerna och publiken och att idéer om uppföljare skulle slå genom, det var knappast något som var otänkbart. Med besvikelsen Spider-Man 2 (2004) trodde man dock att det faktiskt inte kunde bli en film lika bra som ettan. Nästan alla väntade sig att trean skulle bli sämre än tvåan, vilket det oftast brukar te sig när det kommer till uppföljare. Där hände dock en vändning. Spider-Man 3 (2007) blev en hisnande upplevelse som faktiskt kommer farligt nära den oumbärliga energin som vi får känna av i den första Spider-Man.

FILMEN handlar om, som ni säkert vet vid det här laget, Peter Parker (Tobey Maguire). Han blir biten av en märklig spindel och effekterna av bettet blir att han själv rent utav utvecklar funktioner som en spindel har. Han kan göra nät och klättra. Med dessa egenskaper, iförd en röd spindeldräkt, tar han sig an skurkar i ren vigilantism och blir en omtyckt superhjälte av medborgarna i den stora staden. Utan att berätta alltför mycket från tidigare filmer (vilka man borde ha sett innan man ser denna film) så är Harry Osborn (James Franco), Green Goblins son, rätt så sur på Peter Parker. Det, av en anledning som är högst allvarlig. Medan Osborn försöker ge igen på Parkers spindelfigur, så "råkar" Parker ge tillbaka alltför hårt. Harry, iförd i sin fars Green Goblin-kostym, landar hårt mot marken och hamnar i en koma, för att sedan vakna upp och inte komma ihåg mycket av händelsen. Med den historien, kommer två historier till. Sam Raimi har med denna film klämt in tre historier i en historia, för att göra manuset lite mer tätt. Det är en berättelse om en "sandman", en man som kan bli ett med sand och en annan historia om en rivaliserande fotograf på samma tidning som Parker jobbar på. Han blir, i sin tur, den sliskiga Venom senare i filmen.

MAN HAR MÄRKT att Raimi och resten lagt ner mer arbete på manus actionmässigt, men även relationsmässigt. Det framgår tumult i Parker och Mary Jane Watsons (Kirsten Dunst) förhållande som pojkvän och flickvän. Raimi har, till skillnad från tvåan, även pressat in specialeffekter till mycket högre nivåer. Jag talar inte om elektriska "bläckfiskarmar" i stil med tvåan, utan riktigt hisnande scenarier som faktiskt inte går att förklara i ord. Mer tid har lagts ner, kort och gott. Manus, relationerna och effekterna är mer eller mindre högkvalitativa och mer väluttänkta.

Skådespelarprestationerna är på topp. Vissa blunders förekommer väl, då det är en typisk actionfilm där skådespel kanske inte alltid kommer i första hand, men jag skulle vilja säga att Maguire gör ett gott framträdande. Dunst är lite småtjatig i sin roll, men hon framför det gott. Franco är faktiskt väldigt underskattad. Även om han för tankarna till en glassig ungdomstjärna som alla småtjejer förälskar sig i, så kan han faktiskt agera. Den bästa prestationen i filmen är dock en nykomling; Bryce Dallas Howard. Hon spelar modellen Gwen Stacy, som blir räddad av Spindelmannen i en av filmens häftigaste scener.

Raimis nya film är ju knappast något mästerverk. Effekterna och det visuella har faktiskt skådats förut och lite mer originalitet behövs för att imponera storslaget. Däremot gör Raimi en väldigt bra tredje uppföljare och använder sig väl av det han har att arbeta med, rent handlingsmässigt. Raimi har ett gott öga för effekter och hisnande actionscener, han har gjort några riktigt spännande rullar, men samtidigt kanske det är dags för honom att gå steget vidare och bevisa att han kan göra lite mer än en spännande film om en man i tight spindelkostym.

···