Bee Movie (2007)

Originaltitel: Bee Movie
USA / FÄRG / 90 min

Regisserad av Steve Hickner och Simon J. Smith
Skriven av Jerry Seinfeld, Spike Feresten, Barry Marder och Andy Robin
Skådespelare: Jerry Seinfeld, Renée Zellweger, Matthew Broderick, Patrick Warburton, John Goodman, Chris Rock m.fl.

ÄVEN OM DET LIGGER NÅGOT I ATT alla människor inte kan gilla samma saker, så tror jag vi alla kan enas om att vi, på något håll, tycker om Jerry Seinfeld. Kanske är det hans utstrålning? Kanske är det hans humor? Kanske är det hans TV-serie som nästan alla på Moder Jord sett någon gång under sitt liv? Eller ja, för alla "rookies" som inte hört talas om honom än, för kommande filmen Bee Movie (2007)? Hur det än resulterar i slutändan så brukar Seinfeld närmast alltid göra det bra på något sätt och det är sällan Seinfeld misslyckas med sina skämt. Gör han det, så brukar han närmast alltid rädda sig själv inför publiken, genom att bjuda på ett skämt som går hem. Seinfeld är, som många vet, främst känd från TV. Hans erfarenheter filmmässigt är inte alltför stor, den är faktiskt väldigt liten, men hans största och kanske mest kända film är Bee Movie.

Bee Movie handlar om ett bi, Barry B. Benson. Han har nyss slutat college och ska söka sig ett jobb. Bland alla de yrkesmöjligheter han finner inne i bikupan där han bor, känner han inte att det är något av de jobben som han verkligen vill ha. Därför tar han chansen att följa med ett gäng vältränade bin ut ur kupan, på uppdrag efter pollen. Efter att noga ha hört regeln: "Tala inte med människor!" drar han ut med de andra och råkar, ja, du gissade rätt, tala med en människa, via smärre olyckshändelser. Han blir vän med den här människan, som råkar vara en kvinnlig florist vid namn Vanessa Bloome och de två, människa mot bi, bildar en vänskap, som sedan överskrider i kärlek från Barrys håll. En dag, då Barry är ute med Vanessa upptäcker Barry en fasansfull händelse. Människan säljer honung. Som vi alla vet så sliter bi dag ut och dag in för att framställa honung och Barry blir helt förfärad när han får se deras egna livslycka säljas på burk i massor, utan att de själva får någon vinst på det! Fast besluten att ändra på detta, stämmer Barry mänskligheten för att inte låta alla bin få ha honungen och skapar då världsrabalder. Låter det kul? Låter det som en bra handling på 90 minuter? Synd, för det är ungefär hälften av filmen.

Barry får sin vilja genom och då öser nackdelarna. Alla växter dör ut, eftersom bin måste ha igång sin produktion av honung, via att ta pollen. Utan alla bin, dör alla växter. Vanessa är ju då florist och eftersom ingenting växer, måste hon bomma igen sin butik. Nu följer filmens sekundära handling. Det blir även filmens fall. I Pulp Fiction (1994) fick vi förvisso tre historier i en film, fast dessa var separata. Seinfeld och de andra manusskribenterna har fyllt i två stycken historier som båda är sammanhängande på något vis. Skulle detta genomförts på ett lite mer smidigare sätt, skulle slutresultatet möjligen blivit häpnadsväckande, men tyvärr blir det långt från häpnadsväckande.

FILMENS STORA SJUKDOM är att den blir alltför mastig. På knappa 90 minuter vill man klämma in så många "gags", figurer och hyfsat spännande handlingar och det syns, även på pappret, att det inte riktigt kommer lösa sig. Många av alla skämt är faktiskt roliga, speciellt en involverande Ray Liotta och hans egna honung, men på grund av att antalet skämt är så många faller då vissa pladask. Figurerna är på topp och alla karaktärer är av mallen god/ond, men i en sådan här slags film är det knappast till en nackdel, då man lätt vill sätta sig in i karaktärerna och hur de är. Handlingen, eller handlingarna, är i grund och botten hisnande, men det hade räckt med en historia istället för att försöka pressa in ännu en slags handling. Om de hade fokuserat på en del först skulle filmen kunnat låta publiken fördjupa sig lite mer i handlingen och även finna lite andrum i filmens rapida datoranimationer.

Det är inte Seinfeld som vi känner han från TV, även om vissa skämt påminner. Figurerna är även de rätt karikatyrmässiga, men roande. Flera av skämten är dock ovanligt "vuxna" för att vara i en så kallat "barnfilm". Inte "vuxna" i den betydelsen att de är grova, men för att de är rätt svåra att förstå av de yngsta. Skämt om, bland annat, advokater och Vogue är inte så lättanpassade för de minsta, förutom om det inte är en rätt ovanligt allmänbildad krabat. Därför kan man ställa sig frågan vad dessa kommer att skratta åt när de ser filmen? Figurerna? Det originella tänkandet? Därför blir det väldigt svårt att avgöra vilken egentlig ålder man bör vara för att se filmen. Är du dock en kåtbock för Pixars gamla hederliga datoranimationer och samtidigt tycker om (notera, jag sade inte älskar) Seinfeld-humorn så är portarna öppna. Då borde du, utan tvekan, prioritera Bee Movie när den kommer upp på biograferna i Sverige.

···